Världens kortaste racereport-kistaloppet.

DNS!


Efter att ha återhämtat mig från förkylningen och känt mig laddad hela fredagen så fick jag dagismagsjuka under natten. Så både kroppen och själen känns skit nu, bokstavligt talat.

Sista passet....

Borde det i alla fall var för dom här gamla trotjänarna. 

Mina gamla asics gt 2000 som faktist varit med ända sedan jag började med löpning för 3,5 år sen. Dom har leverat i alla väder, på allt från 5 km till HM, på intervaller och långpass, ja dom har inte svikit nån gång. 

Men eftersom jag inte hittat några ersättare än, funderar på ett par nya gt 2000 eller varför inte ett par ds trainer, jag gullar ju ds racer? Det är just det att jag inte kommer på vad jag vill ha som gör att dom får hänga med ett tag till. 

Nu var det ju däremot inte skorna som sista passet syftade på utan kistaloppet på lördag. Eftersom jag varit snorig så har jag fått skippa mitt vanliga upplägg så idag körde jag ett lugnt distanspass i skogen där km 3 och 7 kördes på grusväg i lite högre tempo. Det blev inte tävlingstempo på höjningarna då det dels var uppför under båda sträckorna och dels för att jag kände mig tung fortfarande. Hoppas på mirakel inför lördagen, att jag ska vakna pigg och helt snorfri men det kanske inte så troligt. 

Får återkomma på lördag med hur det blev. 

Positivt och negativt

Det positiva med min löpning just nu är att jag hittat motivation igen, jag känner mig laddad, sugen på att träna och tävla och vill verkligen få till ett sub 40-resultat på milen.

Sedan har jag en bantävling 2 september där jag ska få prova på 800 och 1500 vilket ger en ny dimension i löpningen.

Dessutom känner jag mig taggad inför Sthlm HM 13 september, få utmana 1:27:30.

Så jag verkar alltså kommit över mattheten efter Sthlm marathon och det är ju skönt.

Så vad händer då? Jo, jag blir ju förkyld och börjar snora och hosta. Skulle vara typiskt om det håller i sig flera veckor nu (dagis-snuva kan ju göra det ibland) och förstör tävlingshösten helt.

Nåväl, håller tummarna för att snuvan ska gå över fort, redan i helgen har jag ju ett millopp i Kista.

Runday-pass. I regn.

Så har jag testat ett pass med runday. 

Jag börjar med själva passet som var ett bananpassat intervallpass. 2*200 + 2*400 + 2*200. 30 s vila mellan intervallerna och 2 minuter setvila. Kör fyll fart säger dom så sagt och gjort det gick alldeles för fort första varvet. Skönt med lite fart, jag vet ju att det ger effekt och det var en bra uppladdning inför kistaloppet i helgen. 

Runday då? Jo, man pressar sig ju lite extra och upplägget är bra men...

Det är lie långt att åka, tar lite för lång tid med instruktioner, och att förflytta sig etc. Det är lite för många och lite för allmän träning. Får se om det blir fler besök, troligen blir det något enstaka om inte annat för att få omväxling och inspiration. 

Å andra sidan är det kanske inte rättvist att bedöma efter att det började regna mitt under passet, svårt att var objektiv :). 

Station, slott och regn efter passet. 

Tävlingsrapport - Bellmansstafetten 2014

För andra året i rad skulle jag springa med jobbet och i år hade vi två lag anmälda. Efter diverse avhopp på grund av skador, sjukdomar etc. så fick vi med hjälp av min fru och några kollegor från närliggande skola ändå ihop två lag.

Bellmanstafetten handlar ju mest om att ha det trevligt tillsammans, om teambuilding och om en lagstämning. Med det sagt så ville jag (eftersom jag så sällan springer 5 km) verkligen försöka prestera, som alltid :-).

Dock var inte uppladdningen den bästa. Min son började förskolan igen förra veckan och på grund av det har jag börjat snörvla lite, inga känningar i halsen men näsan är lite halvtäppt och det påverkar inte löpning positivt. Sen testade jag ju i tisdags att köra lite hårdare/snabbare intervaller (se här) vilket satt sig lite på baksidan låren.

Men vad tusan, jag har ju gått ut och sagt att ska man prestera så måste man satsa. Jag vill ju sätta PB och då är receptet att ge allt och inte vika ner sig, 5 km är en tuff sträcka och lovade mig själv att följa mina egna råd (se här receptet för att slå PB).

Men först sprang jag och sonen runt banan för att kunna heja på frun när hon sprang. Som alltid hejade V med mer energi än vad vi löpare gör av med under loppet, så härligt att se.

När det äntligen blev min tur att springa (sprang sista sträckan) så startade jag lite för fort och fick anpassa mig. Banan är över lag ganska platt men det kommer en liten knyck redan efter ca 400 m och där var jag tvungen att försöka komma in i ett bra tempo. Tyvärr kostade starten lite för mycket och jag kände första mjölksyran redan där. Efter det kommer lite lätt utförslöpning i 500 m där jag hoppades på återhämtning men även om det kändes lite lättare så var jag inte återhämtad. Trots allt lyckades jag hålla uppe farten för sub 19 även km 2 och en bit in i km 3 men sedan kom lite tapp. Det är ju inte mycket tapp man gör, några sekunder per km (10-15) men det är mer än tillräckligt på ett 5 km-lopp där man aldrig hinner hämta hem tiden igen.

Sista km lyckades jag (efter livligt påhejande av lagmedlemmar vid ca 4 km) öka tempot lite igen och avslutade ok. Tiden blev 19:34 på klockan vid 5 km och jag väljer att gå på det istället för den officiella tiden som inte alls är lika med din personliga tid då även växlingstiden läggs in där inklusive de sista knappt 100 m för föregående löpare. Nöjd att ha tagit mej under 20 minuter men missnöjda att jag inte lyckades hålla i km 3 och 4 där jag tappade lite för mycket, tyvärr blir det ju inte så många chanser på den här sträckan.

En variant av HIIT - HögIntensiv IntervallTräning

Efter att ett knappt år mest tränat för längre sträckor funderar jag nu lite på hur jag ska få upp farten. Det är två delar jag främst tänker på.

1. Fartuthållighet, att kunna springa fort länge. Det gör jag redan och har olika övningar t ex tröskelintervaller och tempopass.
2. Högsta fart och förmågan att springa riktigt fort på kortare sträckor. Ja det har jag inte tränat sedan jag slutade med fotboll för drygt 10 år sen så där måste jag få till något.

Nu har jag ju såklart hört talas om och läst om HIIT och om repetitioner (som en sorts intervallträning). Jag tolkar båda, enkelt förklarat, som att man kör korta intervaller i full fart följt av lite längre vila så man är nere i puls igen när man startar om. 

Syftet är då främst att träna sin maxhastighet och på köpet får man flera andra positiva effekter som ökad förbränning, muskeluppbyggnad och förbättrad VO2max (vilket jag personligen är lite tveksam till då man vilar så länge). Dessutom är min tolkning att orkar man inte köra en av intervallerna i full fart så ska man antingen vila längre eller avbryta passet för syftet med passet är borta. 

Innan jag går vidare så vill jag tillägga att jag också läst om HIIT-upplägg där man har kortare vila och där man under sin utveckling minskar vilan undan för undan. Lägger man upp det på det sättet så är det rimligt att du förbättrar din VO2max.

Jag har själv kört HIIT på träningscykel tidigare, framförallt när jag hade problem med begynnande löparknä. Då körde jag ofta 5 minuter uppvärmning, 3*3*20 s max med en minut vila mellan varje rep och 5 minuter vila mellan varje set. Vilan var aktiv och det gav nästan 30 minuters träning varav 4,5 minuter på max. Det låter inte mycket men det gav riktigt bra effekt.

Problemet med löpning kontra cykel är att:

1. Det är svårare att springa max än att ge max på en träningscykel.
2. Återhämtningen tar längre tid efter max på en löpintervall än efter en cykelintervall
3. Löpning sliter mer än cykling på ben, senor etc.

Så hur ska man då lägga upp ett pass för löpning?

Jag tog det enkla före det krångliga. Eftersom jag inte är så förtjust i banträning (även om jag kan se fördelarna) så stack jag ut i spåret och hittade tillslut efter ca 10 minuters jogg en sträcka som var någorlunda plan och där jag kunde mäta upp en sträcka på ca 200 m. Första intervallen blev lite uppvärmning tillsammans med uppmätande och sträckan blev ca 215m (GPS-klockor är inte riktigt så exakta). 

Sedan (efter första uppvärmningsintervallen) så körde jag 8 stycken fullfartslopp med gåvila tillbaka till starten. De 6 första gick alla på 34 sekunder medan de två sista gick på 35 vardera och vilan diffade mellan 2:20 och 3:00 minuter, längre mot slutet såklart.

Dom tre första repetitionerna kändes riktigt bra, sedan blev det jobbigare och jobbigare per repetition och på dom två sista klarade jag inte av att hålla tekniken under kontroll hela sträckan utan börjat kränga ordentligt med överkroppen på slutet.

Så vad tyckte jag då? Vad drar jag för slutsatser?

• Bra träning, det känns i hela kroppen och det är ett kul avbrott från den vanliga löpningen.
• Efteråt känns det i helt nya muskler vilket betyder att jag kommer åt andra muskler än i vanliga fall, jag har träningsvärk för första gången sen jag började med löpträning för 3 och ½ år sedan.
• Det är svårt som bara den att springa fort. Jag kände flera gånger hur jag nästan började hoppa framåt istället för att springa. Att fötterna inte riktigt fick kontakt med marken och sköt mig framåt utan bara flög med och det kan ju inte gynna hastigheten. Väl värt att träna.
• Det är lite förföriskt att springa intervaller där man är pigg varje gång man startar. För när man väl börjar springa så blir man ju snabbare trött för varje intervall man gör och det blir svårare och svårare att hålla i tekniken.
• Det är jobbigt för överkroppen och framförallt armarna att springa fort. Fick faktiskt ont lite liknande det man kan få första gången man spelar badminton eller tennis på ett tag.

Så tänker jag köra igen? Ja!

Tänker jag ändra upplägget något? Ja!

Hur? Lite kortare intervaller <200 m och försöka minska vilan lite <2 minuter.

Hur ofta? Kanske var annan vecka, men jag vet inte riktigt. Det känns ju fortfarande i kroppen idag, två dagar senare (och jag ska springa Bellmanstafetten idag), så det tar på kroppen men det kanske beror på att det är en ny sorts träning också?

Jag får helt enkelt återkomma när jag testat fler gånger.

Så här kan hastighetskurvan se ut vid ett HIIT-pass.

Tävlingsrapport Midnattsloppet 2014

Sommaren har varit varm, lång och slapp med mycket mat och god dryck. Allt det är jättebra ur ett semesterperspektiv men ur ett löparperspektiv så är det klart sämre. Väger man dessutom in en motivationsdipp av sällan skådat slag efter Sthlm marathon så får man en sommar som inte per automatik förberett mig på bästa sätt för höstens tävlingar.

Det var därför med spänning och en stor portion nervositet som jag laddade sista veckan inför midnattsloppet 2014 med kortintervaller måndag, kort testlöpning 3km med nya skor tisdag, längre och snabbare test, 8km, av nya skor onsdag och en superlugn morgonjogg på 6 km med två snabba km mitt i på fredag morgon. Dessa pass gav mig inget svar på vilken form jag är i men det är ett upplägg som passar mig bra att köra sista veckan inför ett lopp, lite anpassat beroende på distans såklart.

Nackdelen med midnattsloppet är ett par stycken (t ex trängsel, alla kurvor och backarna) men det jobbigaste tycker jag är lördag dag. Det är en hel dag då man borde ta det lugnt och vila utan att göra av med allt för mycket energi men som familjefar är det helt omöjligt. Det ska lekas, busas, bråkas, ätas, läggas och allt annat som en dryg tvååring kräver. Så också denna gång. När loppet startar på förmiddag eller strax efter lunch så kan man förhandla sig till lite vila men en hel dag är bara att glömma.

Efter lite diskuterande hemma så kom vi fram till att fru och barn trots allt skulle följa med in på kvällen och även om dom inte kunde heja ute på banan så kunde dom vara med innan och så fick jag sällskap på vägen hem. Ibland är det extra bra med familj J.

Så in vid 8-tiden, gå till zinken, insupa stämningen, börja värma upp med hjälp av sonen: ”springa pappa, springa… …heja, heja”, toalettbesök och sedan iväg till den riktiga uppvärmningen en halvtimme innan start.

Hade sedan tidigare bestämt mig för att vara en av de fräcka löparna i år. Jag skulle starta i 1c och satsade på under 40 vilket borde placera mig långt fram i startgruppen. Samtidigt ville jag hinna värma upp lite så jag gick inte in i startfållan fören ganska sent och påbörjade sen vandringen framåt.
Vill här passa på att be om ursäkt om jag irriterade nån med det.
Det slutade med att jag stod i 3-4 led i 1c när starten gick så bara det var lite uppvärmning i sig.

Loppet är inte så mycket att skriva om. Första tre flöt på bra och den stora skillnaden mot tidigare år var att jag inte var trött när stigningen mot Sofia kyrka började. Nu hjälpte inte det utan jag tappade alldeles för mycket tid i stigningen, på slutet sprang jag i 5:40-tempo och då tappar man mycket. Sen flyter det åter på till km 8 och där kom jag efter ett tag in i ett nytt skönt flyt men sedan börjar backen upp till mossebacke och där tappar jag igen för mycket tid. Under en ganska lång passage hade jag runt 5-tempo. Sista km som är en snäll en gick sådär, ingen superspurt men en liten liten fartökning.

I mål tittade jag på klockan och det stod 40:40 vilket skulle visa sig vara 40:34, nytt PB med 2 minuter och nära sub 40 men ändå inte. Jag var så trött att det inte fanns mycket mer att pressa ut, lite finns ju alltid men jag fick nog ut det mesta under loppet.

Så vad får jag då för analys?

1)      Jag tappar för mycket i dom två uppförsbackarna. Det är inte bara tiden i backarna som jag tappar utan det tog ett tag efter framförallt backen till Sofia kyrka innan jag kunde springa på igen och där kostar det tid.

2)      Det är svårt att springa bra när det är mycket folk och banan svänger så mycket som midnattsloppet gör. Det går åt extra energi och man springer långt (drygt 200 m längre på klockan).

3)      Jag har en bra grund och ganska bra tempo i kroppen trots den halvdanna sommaren så det ska bli kul att se vad jag kan göra under höstens lopp

4)      Det är kul att ha ett par lätta tävlingsskor, hjälper till att fokusera på att det är tävling även om man inte tjänar så mycket tid på dom.

5)      Jag har hittat ett upplägg inför tävling som fungerar riktigt bra. Jag känner mig ofta piggare och bättre på tävlingsdagen än vad jag gör normalt vilket gör att jag kan prestera bra utifrån min form. Det ger en bra trygghet.

 
Så nu är det tempo- och fartträning fram till Kistaloppet om två veckor och varva det med några långpass för återhämtning och för att förbereda mig för halvmaran om 4 veckor.

Nu är jag motiverad igen.

Ytterliggare en medalj till samlingen

Sub 40 + 34 sekunder = motivation.

Skit bara 34 s från sub 40. 

Hurra nytt PB med ca 2 minuter efter en halvdan träningssommar som genomförts utan någon motivation över huvu taget. 

Hur man än vrider och vänder på det så är jag tillbaka nu, det är sub 40 som gäller och motivationen är på topp igen. 

Snart kistalopp där biobiljett och kanske, kanske en jacka. 

Midnattsloppet 2014

Så var det avklarat. Nöjd men frustrerad är känslorna nu.... ....och trött. 

Blev på min klocka (midnattsloppets sida går ju inte att komma åt) 40:40, så lite bättre än vad jag kanske trodde men 40 sekunder från vad jag hoppades. 

Gav allt och höll knappt 4-minuters tempo förutom i backarna där jag tappade dryga 40 sekunder. Dock kunde jag inte idag ge mer, det fanns inte där. 

Racerapport kommer....

Sista passet innan ML

Så avslutar jag uppladdningen inför lördagens midnattslopp med ett kort pass på knappt 6 km som kördes i halvlugnt tempo med en tempoökning km 3 och 4 till tävlingstempo.

I alla fall till det tempo jag hoppas kunna hålla på lördag (4:00/km) men man får se. Mer realistiskt är knappt 4:10-tempo vilket ger 41:30 på milen. Men jag spänner min vana trogen bågen och lovar att satsa på sub 40, det må bära eller brista.

Laddad och klar

Jag har efter Sthlm marathon inte en enda gång känt mig riktigt sugen på en tävling, inte känt mig laddad och inte känt mig lätt och ledig när jag sprungit. Det har som bäst känts kul att snart tävla, känts som om det ska bli spännande och nån gång i emellanåt har träningen inte känts tung.

Men idag, idag hände något.
För det första kändes skorna jag fick igår (se här) riktigt bra idag, lite trött blev jag i fötterna men inte alls som det skulle kunnat vara. Det jag märkte är att jag måste värma upp lite mer med dessa lätta skor men annars så kändes det bra.
För det andra kunde jag springa snabbt och avslappnat utan att bli speciellt trött. Jag sprang en temporunda på knappt 8 km och kunde hålla 4:10-tempo utan att var slut efteråt, det fanns klart mer att hämta. Jag lyckades att slappna av fastän jag hela tiden sprang på, skön känsla :-).
För det tredje så sitter jag nu efteråt och bara längtar efter lördag, jag vill verkligen tävla och känner mig för första gången sen marathonet laddad till tänderna. Jag kan inte förklara hur härlig den känslan är.

Så på lördag kommer det stå en laddad Anders i laxrosa tröja med röda skor och troligen svarta byxor på startlinjen, beredd att ge järnet.

Kläderna för lördagens lopp
+ ett par byxor...

Köpa sig motivation

Idag kom dom tillslut, mina nya lätta tävlingsskor.

Asics gel ds racer.

Inte jag men min son provar "pappas nya löpskor".

För mig som har ett pronerande steg, haft lite övervikt, bara löpt i 3 och ½ år varav senaste knappa året tränat för ett marathon så känns dom här skorna verkligen superlätta och nästan lite jobbiga att springa i. 

Jag kan verkligen förstå tjusningen med tävlingsskor, redan idag (ja jag var ju tvungen att ta en liten runda direkt) kände jag mig lite snabbare bara för att det var tävlingsskorna jag satte på mig.

Nu gick det inte så mycket snabbare och trots att jag bara sprang 3 km blev jag trött i fötterna av ovana så det behövs lite tillvänjning tror jag.

Nu är då den stora frågan om jag ska springa i dem i helgens tävling eller inte. Får försöka testa dem en gång till innan på en lite längre sträcka, kanske 7-8 km halvtempo imorgon.

Snygg kombination?
Rött och ros... ...förlåt laxrosa ska det ju vara, jag vet inte??!?

Moderiktig tröja?

En del av uppladdningen till midnattsloppet är att hämta årets tröja i dess fantastiska färg. Den där tröjan som gör att ingen av ens kompisar kan känna igen en när man springer loppet.

En annan traditionell del av uppladdningen är att hämta tröjan sent, helst nästa för sent.

Så i år tänkte jag bryta den trenden och vara tidigt ute och hämtade tröjan redan idag måndag. Sagt och gjort. Dock hade jag inte kollat in årets färg så jag fick en liten överraskning när detta hamnade i påsen:

Årets trendiga färg

Inte för att jag brukar vara så kinkig gällande tröjans färg när jag springer men jag känner på mig att just denna färg inte kommer passa min hy perfekt :-).

I övrigt körde jag lite uppladdningsintervaller idag. 2*5*1 minut. Blev tyvärr inte en stärkande upplevelse då det gick lite för långsamt och jag blev lite för trött men det är ju på lördag det ska kännas riktigt bra...

...kan man alltid hoppas. Den färgglada tröjan har jag iaf.

Hur påverkar värmen tempot?

Uppladdningen inför Midnattsloppet fortgår och gårdagens långpass genomfördes efter plan. Kom dock iväg hemifrån lite senare än vad jag tänkt vilket gav klart högre temperatur under träningen än vad jag tänkt mig. Som väntat så gjorde det att jag fick dra ner tempot under andra halvan och att jag fick känningar i lår (stelhet) och vader.

På lite drygt 90 minuters löpning tappade jag 3,1 kg vilket till största delen borde vara vätska. Det tillsammans med att jag kan känna att pulsen ökar gör det inte så svårt att gissa att värme gör att man tappar tempo. Frågan är bara hur mycket?

Har försökt att hitta information men får ingen tydlig bild av vad man kan förvänta sig att tappa vid en viss temperaturhöjning. Det kanske beror på att det inte går att säga, att det är för personligt och beror på så många andra parametrar att värmens påverkan i sig inte går att räkna ut. Är det någon som vet?

Till sist måste jag ju berömma alla som sprang Sthlm Ultra igår, j-kla vad bra ni är. I den värmen klara sig runt 50 eller 100 km, respekt!

Planen klar inför Midnattsloppet

Bara en dryg vecka kvar så under dagens pass (uppv och nerjogg) planerade jag upplägget sista veckan samt hur jag skulle ta mig ann själva loppet.

Dagens träning var det sista hårda passet. Jag blev avsläppt i Ursvik, 13 km hemifrån, och därifrån joggade jag lugnt i 2 km. Därefter lite dynamisk rörlighet + 2 koordinationslopp och sedan på intervallerna. 7*1 km med en minut vila mellan varje.
Jag har skrivit tidigare att det är svårt att veta formen för tillfället och så även nu. Sprang intervallerna 5-10 sekunder långsammare än vad jag gjorde på motsvarande pass i maj. Kan bero på många saker och jag hoppas att värmen är den största anledningen.

Med detta i bakhuvudet och med erfarenhet av mina tidigare upplägg så blir det följande:
Lördag: kort långpass, 90 minuter i lugnt tempo
Måndag: kortintervaller, 2/3 av normalt antal repetitioner (d.v.s. 2 istället för 3 set). Högt tempo.
Onsdag: Runt milen distans
Fredag: Morgonjogg 5-6 km, långsamt med 1-2 km fartökning i tävlingsfart.
Fredag och lördag äter jag också bara pasta som kolhydrater, men inget ökat intag för ett millopp.

Eftersom det är ett kvällslopp så försöker jag få till ett vilopass på lördag eftermiddag.

Upplägget på loppet då? Ja eftersom jag inte riktigt vet vilken form jag är i så får jag gå lite på känsla. Mitt vuxna pers är ju ca 42:30 vilket jag satte på en halvmara så om inget konstigt händer och om vädret är som nu så satsar jag på att slå det med ca en minut. Det innebär att jag behöver springa i 4:09/km så med tanke på vad jag skrivit om personliga rekord så får jag försöka starta i 4:05/km.
Det kommer ju två backar, dels upp till Sofia kyrka som är lång och brant på slutet och dels upp mot mossebacke som inte är så lång men brant och så sent i loppet att den är en utmaning bara för det. Förra året var jag inte alls i form och tappade ca 2 minuter bara i dessa två backar.

Planen i år är att tugga på i ett något långsammare tempo upp för dem och försöka få en bra känsla. Sen är det bara att spurta sista km in till mål :-).

Jag har ingen aning om ifall det kommer hålla men efter loppet vet jag i alla fall hur jag står mig formmässigt.

För varmt = badstopp under träning

Ut och springa i 28 grader och stekande sol...
Ja, det är verkligen en jättebra ide....

Välja att köra ett tröskel + backintervallpass, ännu bättre....

...så gick det som det gick också.

Såhär kändes det idag.

Startade med lite uppvärmning på 1,5 km sen blev det 5 km tröskel vilket inte var så snabbt idag (4:15 mot 4:05 i vanliga fall). Efter det skulle jag köra 1-2 km lugn jogg till backen men det blev ca 10 minuter ordentlig vila istället, inklusive ett snabbt dopp i Mälaren för att få ner temperaturen igen.

Efter det gav jag mig på 20 minuter backe. Första 8 varven var 1 minut upp och en minut ner (ca 160 m). Sista varvet upp sprang jag hela backen som är ca 400 m och när jag kom upp var det ca 2,5 minuter kvar vilket jag använde för att flyta ut på den nästa platta delen av spåret i trivsamt 4:30-tempo. Kändes skönt att man klarar av det efter de ganska tuffa backarna.

Så var det bara att jogga hem de 2,7 km och däcka med en stor, stor kall sportdryck.

Semesterträning - en möjlighet eller bara onödig press?

En hel del blogginlägg under sommaren handlar om att ta vara på semestern och hinna träna (lite) extra, eller om det dåliga samvetet som dyker upp när det inte blir så mycket träning som personen planerade för.

Jag tillhör själv kategorin som i huvudet planerar för den starka träningssommaren som ska resultera i en superform och superresultat till hösten. Blir det så då?
Nja, i bästa fall (som i år) så håller jag i alla fall i träningen och slipper starta om på nytt under hösten men det är inte ovanligt att när hösten kommer så existerar det en lite tyngre och halvtaskig tränad Anders som får inrikta sig på att sätta PB framåt våren istället för under alla höstlopp.

Nå, blir jag deprimerad och får dåligt samvete för det?
Inte så mycket....
Ska erkänna att jag inte är speciellt nöjd med min sommarträning men vad f-n! Det hjälper inte så mycket att älta det heller.

Så vad är det då som gör sommar/semesterträning så svårt att få till? Man har ju faktiskt klart mer "ledig" tid än under övrig normal tid, eller?

Jag har i min egna visdom kommit fram till följande saker:

1. Regelbunden träning gynnas av struktur och för de flesta människor har livet mer struktur under vardagen än under semestern. Arbetstider, familj, inbokade aktiviteter etc skapar ett schema där träning ska in som fasta punkter istället för att bara "genomföras när som helst eftersom jag har så mycket tid" vilket lätt blir till inställda pass.
2. För mig som ofta tränar senare kvällar, efter middag och läggning av barn så blir det svårt att få till dem när man gång på gång blir bortbjuden på middagar, alternativt bjuder hem vänner på detsamma. Känns inte helt rätt att lämna gästerna, eller värdfamiljen, en timme eller två för att genomföra ett träningspass, blir inte riktigt bra (förutom att träning efter alkoholintag känns sådär).
3. När man har semester vill man "hitta på saker" med familjen, med vänner, eller ibland själv. Dessa saker har en tendens att ta tid, dels för att saker tar tid men också för att man har gått in i semestermode där man inte håller så högt tempo, vilket gör att det blir stressigt att hinna med träningen. Men vad tusan, man kan ju köra den imorgon istället, man har ju ledigt och därmed all tid i världen, eller hur?

Så för att summera. 

Ni som liksom jag inte kommer att komma upp i den suveräna träning som ni tänkt er under semestern. Lägg inte en massa energi på att vara besvikna, eller ha dåligt samvete. Vi kämpar faktiskt mot en uråldrig kraft som ofta går segrande ur striden. Den kraften har jag döpt till sommarlättjan och det är en kraft som vi först kan tämja när vi kommer tillbaka till vardagen och medföljande struktur.

Så svaret på min fråga i rubriken.blir helt klart att semesterträning tenderar att bli en onödig press och jag tänker i alla fall försöka njuta av min lediga tid och nöja mig med den träning jag nu kan få in ändå......


Avslutar med en bild som får representera semester och sommar :)

Fel väg igen = längre distanspass

Spännande det här att ge sig ut och springa när man är "nånannanstans" där man inte riktigt hittar. 

I går skulle jag återigen springa en ny runda. Den skulle bli runt 15 km och jag hade verkligen studerat vägvalen och memorerat, höger efter svängen, genom s-kurvan och sedan skarpt vänster. Visst svängde jag vänster men minst en väg för tidigt och vips hade jag sprungit en mil och kom ut på en stor landsväg. 

Nu hittar jag tillräckligt bra för att veta på ett ungefär var jag var och hur jag skulle springa hem men jag hade ingen aning om hur långt det kunde vara. Någonstans mellan 7 och 10 km gissade jag men det kunde vara längre. 

Jag tycker faktiskt att det är kul att inte riktigt veta hur långt jag har kvar (så länge det är inom rimliga gränser) men just i går  blev jag lite stressad av två anledningar. 

1) vi skulle iväg på middag och jag hade lovat att vara tillbaka i tid vilket skulle försvåras om det visade sig vara längre än 17-18 km. 

2) att springa på en trafikerad landsväg där bilarna kör ganska fort och vägrenen är i princip obefintlig är inte så kul som det kanske låter. Man måste hålla totalfokus på alla bilar. 

Nu hade jag inte mycket till val utan det var bara att springa på och tillslut kom jag till välkända marker och visste hur långt jag hade kvar. 

Totalt blev det 18 km i långdistanstempo med en fartökning km 15,16 och 17. För att säga sanningen blev det en ordentlig fartsänkning också km 4-5 för din där uppförsbackarna som jag skrev om i förra inlägget.

Blev trots fel väg ett bra distanspass. 

Välbehövlig belöning på kvällen.