Tävlingsrapport - Stockholm Triathlon 2017 - Olympisk distans

Så dags för mitt andra triathlon-olympisk distans, på tävling. Lite av poängen med tri är att man kan vara supernöjd, totalt onöjd och ok med delmoment i samma lopp. Det finns ju (minst) fem olika delmoment att bedöma och i år var jag riktigt nöjd med 3, nöjd med en och riktigt missnöjd med den sista. Det ger en summa av riktigt nöjd men med ett klart utvecklingsarbete framför mig.

Så dags att berätta hur det gick till då….

Inför eller kanske mer allmänt dravel

Det här året har inte varit som tidigare år, inte samma fokus på tävlingar, inte samma resultatdriv och ändå är det nog ett av de bättre åren, träningsmässigt, som jag haft.

Dessutom har jag köpt mig en massa tillfredställelse (hmmmm) genom ny cykel, ny våtdräkt (*2), nya skor, nytt tri-tävlingslinne, nya tillbehör till cykel, nya simglasögon, massor med iso-gel, sa jag nya tillbehör till cykeln?

Ja om motivation stavades ”hur mycket pengar kan jag lägga på saker till min träningshobby”, ja då har jag helt klart mest motivation av alla.

Tävlingsdan - innan start

Som alltid när man har familj så gäller det att 100% ha förankrat sitt tränande och tävlande med frun där hemma. Kommunikation heter det visst och den idrotten behärskar jag iaf. Ja eller det kanske mest är min fru som behärskar det…. …men jag förstör iaf inte.

De sista två dagarna tog frun helt enkelt och tältade på gården med barnen så jag fick sova ensam i huset. Trots denna något surrealistiska upplevelse så var jag utvilad söndag morgon och med en ordentlig frukost i magen och 4 toalettbesök avklarade så var jag på väg in till stan i god tid.

Jag menar nu för tiden är man ju en erfaren triathlet, det är ju faktiskt min tredje tävling så man har ju koll på grejerna, vet hur man myglar sig till bästa växlingsplatsen, vet hur man sprider ut sig sådär lagom mycket så man får gott om plats men bara retar grannarna så pass lite att dom inte klagar och framförallt ser till att man får klart snabbare eller långsammare simmare bredvid sig.

Sen (efter ytterligare två toalettbesök) så var det dags för den stora insmörjningen. Den där delen som de flesta talar tyst om men som alla vet förekommer i stor utsträckning på alla triathlon. Det är vaselin (eller liknande produkter) på alla ställen som får skav, som kan få skav, som någon gång i världshistorien har fått skav + alla andra ställen bara för utifallatt!

Fördelen är bland annat att våtdräkten är ganska lätt att få på efteråt, och få av om man skulle behöva gå en extra gång på toaletten, vilket jag såklart inte behövde för om ni läst noggrant så hade jag redan gått 6 gånger, jag menar jag är inte så konstig???

Bort till starten och själklart följa den gängse standarden att förundrat diskutera varför den här fåniga simningen behöver vara en del av triathlon. Gå in över startmattan och sedan väntar den stora i-gången i vattnet. Det är förunderligt hur exakt i tid dom flesta deltagare måste hoppa i. En majoritet sitter verkligen och tittar på sina klockor och hoppar i när det är exakt 10, eller 7, eller 5, eller 4… ..ja ni förstår… …minuter kvar till start. Tydligen är det viktigt att vara exakt lagom länge i vattnet för uppvärmning.

Som tur är har ju aldrig jag haft några hangups på det sättet så jag gick i exakt 7 minuter och 36 sekunder innan start som jag gjorde alla tidigare triahlons jag varit med i.

Loppet-kort version (för er som redan tröttnat men ändå vill veta hur det gick, tips är annars att hoppa ner till resultat-rubriken):

Känslan under simningen var skön och avslappnad, konstigt nog var det inga smygattacker eller brottningsmatcher eller ens någon krock på hela sträckan. Däremot var det motvind/ström hem vilket gjorde det jobbigt för nån som mig som inte har teknik att lita på.

Var väldigt besviken när jag kom upp ur vattnet och såg tiden på 34 minuter, inte minst för att sub 2:30 var som bortblåst i och med det.

Tog mig dock snabbt bort och bytte till cykel, lite fylld av nu jäklar så startade jag snabbare än tänkt och tänk, det höll ganska bra hela vägen. Taktiken var att hålla högt jämt tempo på det två ”raksträckorna” på norr och södermälarstrand, ta det lugnt i uppförsbackarna på Västerbron och sedan köra järnet från toppen så jag utnyttjade backen så mycket som möjligt innan man var tvungen att tvärbromsa vid dom trevliga tvära svängarna som någon lagt i slutet av backarna. Till det skulle jag ta en iso-gel direkt ut på cyklingen och en vid varje varvning samt dricka lite innan toppen på Västerbron varje varv när jag kom från norra sidan. Det gick jättebra, förutom att hälften av all iso-gel hamnade på vänster överarm i samband med öppnandet av behållaren. Kladdig? Jag? Nädå….. ….men jag blev iaf getingarnas favorit.

Efter cyklingen var det dags för löpningen och på väg ut såg jag att det krävdes 38 någonting för att nå 2:30 så då bestämde jag mig för att ta det lite lugnare än max. Trots det (eller kanske tack vare det) så ”såg jag nästan oförskämt pigg ut när jag studsade förbi de andra löparna” fick jag höra genom anonym och opartisk källa (tack älskling). Jag hann high-5:a med barnen flera gånger, heja på medlöpare, hålla farten uppe åt en spurtande (eller något åt spurthållet) löpare på sista varvet, ta slottsbacken med spänstiga steg, berätta för Fredrik (han som snackade hela tiden runt målområdet) att om det nu inte är bra att springa på kullersten, VARFÖR HAR DOM SÅ J-KLA MYCKET KULLERSTEN PÅ BANAN?????? Och allmänt ha det bekvämt jobbigt runt , runt, runt på löpbanan.

Lyckades dessutom i år hoppa över både kramp i vader, kramp i lår och kramp i mage så det var också positivt.

Så var det helt plötsligt bara spurten uppför slottsbacken (vilken sadist har kommit på att lägga ett mål på den högsta punkten på banan? Måste vara samma sadist som lagt ut all kullersten) kvar och trots att jag gjorde allt i min makt för att få exakt 2:35 så missade jag med 2 sekunder…. ….skit också.

Loppet-längre version

Äsch, jag orkar inte skriva något längre än ovan och ni orkar inte läsa så jag sammanfattar bara sträckorna istället:

Simning (1500 m, 33:59)

Växling1(ca 600 m, 3:15)

Cykel(40 km, 1:11:09)

Växling2(ca 500 m, 2:27)

Löpning(10 km, 44:14)

Resultatet

Officiella tider (ja lite upprepning, men nu med summering också):

Sim 33:59

T1 3:15

Cykel 1:11:09

T2 2:27

Löpning 44:14

Sluttid 2:35:02

Plats: 77 (14 i ÅK)

Efter loppet

I år gick jag ju i mål runt lunchtid så det var bara att ta med min publik, tillika familj till lyxresturangen gyllene måsen och fira. Själv firade jag med en stor smoothie, två cheeseburgare och… ..nä det blev inget mer. Jag kan avslöja att magen blir lite konstig när man bara sprutar in en massa socker i den men det är sådant man får ta.

Det roligaste var ändå att äldsta sonen faktiskt förstod vad jag gjort och tyckte att jag borde sprungit om några till… …han tror fortfarande på pappa sin, gulleponken J

Analys, reflektion och omdöme

Så till den mest seriösa delen av denna RR, eller kanske snarare ända seriösa delen.

Helheten i tävlingen var bra, fick ihop loppet bra och hade en bra känsla i kroppen. Där bidrog en bra energiplan (riktigt nöjd) och fina växlingar (riktigt nöjd), suverän cykling (riktigt nöjd), bra kontrollerad löpning (nöjd) och tyvärr då en riktig skitsimning.

Simningen blev skit på grund av många yttre faktorer, förutom den mest självklara faktorn då att jag suger på simning! Motvind hem och 250 m längre på klockan än förra året. Det var tydligen att det var helt fel vind vilket gör banan lite längre (det pratas om 50-150 m, jag skulle säga snarare 50) vilket kan sättas i förhållande till förra året då det blåste rätt håll och banan blev kortare. Dessutom fick man nu motvind/ström hem vilket syns på tappat tempo andra halvan. Trots dom yttre omständigheterna så har jag snabbare snitt än förra året så ja, troligen ska jag inte vara så besviken på simningen som jag känner mig. Förra året plats 450 av 610 män och i år plats 241 av knappt 650 män som gick i mål. Så från sista 27% till första 37% på ett år. Det är ju ändå positiv utveckling och det får jag ta med mig.

Cyklingen däremot var bra. Fick bra drag på raksträckorna, hittade bra växlar där. Lugnt i uppförsbackarna och fullt ös nedför. Har dock fortfarande en hel del att träna när det kommer till att ligga på platten i bra fart men det är en riktigt bra utveckling.

Ut på löpningen så bestämde jag mig för att njuta i ett bekvämt jobbigt tempo (kanske 90%) istället för att ge allt. Tror jag hade 1:30-2:00 minuter att ta av där så jag får persa igen nästa år :-). Fick lite kramp i magen sista km men om jag hade maxat löpningen och hela tävlingen så hade jag druckit vatten vid varje station på löpningen för att lugna magen och då kanske kunnat undvika magkrampen. Å andra sidan så är en km med lite magknip ingen fara.

Så 2:35 är jag riktigt nöjd med och blir bättre nästa år när jag lärt mig simma.

Tävlingsrapport - Stockholm Triathlon Olympisk distans - en erfarenhet rikare

Så dags för mitt andra triathlon, på tävling. Den här gången på den dubbla distansen mot förra gången, alltså den olympiska istället för en sprint. 1500 m simning, 4 mil cykel och 1 mil löpning. Ganska långt men överkomligt. Har dock en stor respekt för simmomentet.

Så hur gick det?

Inför

Inför premiären förra året hade jag en bra träningsperiod hela vintern och våren. Jag var stark i löpningen och hade klarat sub 40 på milen.

I år var det helt annorlunda.

För det första låg loppet redan i början av juli istället för slutet av augusti vilket gör att perioden med ute-sim och cykelträningen blev klart kortare. Dessutom har jag kämpat mot en (eller flera olika) segdragen förkylning hela vintern, från nov till mars, så jag har haft en relativt kort period att bygga upp någon form.

Utifrån dom förutsättningarna och till viss del tack vare förra årets erfarenhet så har jag ändå känt en begynnande form under senare delen av maj och hela juni och jag var med en dryg vecka kvar full av försiktig optimism.

Då började det såklart.

Först fick jag ont i höften, följt av nedre rygg och ljumskar. Allt det där hör ihop och jag vet att det beror på slarv. Eftersom allt börjat kännas bra så hade jag slarvat med styrke- och rörlighetsträningen vilket kom igen och bet mig i arslet. Nåväl, det brukar gå att fixa på nån vecka….

Sen kom förkylningskänningar + värsta snuvan. Jag delar upp dem lite då jag tror att det var två olika saker. Förkylningen går att härleda till två kärleksfulla bacillmarodörer i åldrarna 16 månader och 4 år, medans snuvan troligen beror på allergi.

Förkylningen släppte ganska snabbt och smärtorna blev sakta bättre och kändes hanterbara. Dock var snorigheten ett problem som inte verkade ge med sig.

Tävlingsdan - innan start

När väl tävlingsdagen var här var jag såklart fortfarande snuvig men på något outgrundligt sätt så var kroppen i övrigt ok.

Den var (relativt småbarnsförälder som man är) utvilad.

Den gjorde inte ont, även om den var lite stel (när är den inte det???).

Den var laddad….

…så en liten snuvighet skulle inte få ställa till det för mig.

Efter frukost, hoppackande av familj och lite personliga förberedelser så åkte vi in till stan. Vi parkerade sådär en och en halv timme innan start och jag kunde rulla iväg på cykeln och checka in med ca 75 minuter tillgodo, gott om tid.

Konstigt det där att trots ett växlingsområde som såg annorlunda ut än förra året och att jag bra har erfarenhet av en enda tävling så var allt lugnt denna gång. Förra året var jag nervös och visste inte riktigt hur jag skulle bete mig men nu var jag lugn som en filbunke. Lyckades till och med få en kantplats (vilket ger lite mer utrymme) och hade gott om tid till att packa upp, förbereda mig och värma upp lite.

Växlingsområdet i panorama

Färdiguppackad

Min lilla privata supporterklubb

Så med 10-15 minuter kvar så drog jag mig bort till starten, snacka lite med övriga deltagare (och vi var rörande överens om att simningen var det minst nödvändiga momentet i en triathlon), gick ut till starten och hoppade i.

Iskallt!!!

Men bara i en halv minut, sen blev det riktigt skönt.

Tog några ”vändor” fram och tillbaka för att försöka komma igång och sedan….

Loppet

Tuuut, jaha dags att börja

Blev lite upp o ner det här men kortfattat kan man säga att:

Simning (1500 m, 33:06)

Jag är supernöjd med simningen. Troligen är den lite kortare än 1500 m men det spelar ingen roll, jag har aldrig simmat distans så fort förut. Kul att få ut det på tävling :-).

Jag körde min framtagna taktik att börja med att växla mellan bröst och crawl första 100-200 m. Den taktiken var ett måste då jag av någon konstig anledning inte kunnat få till andningen under träning om jag inte växlat i början. Inte den ”tuffaste” taktiken men det funkade perfekt och när jag väl gick över till enbart crawl så behövde jag inte byta tillbaka igen.

Däremot kändes det mestadel långsamt och mentalt jobbigt, en svårighet är att man inte vet hur fort man simmar eller hur långt… …det blir bara en gissningslek.

Dessutom var min känsla att jag låg bland de 5-10 sista i startgruppen hela simningen och det är ju ingen positiv känsla det heller (nu hävdar mina supportrar på plats att det inte var så illa men dom är nog bara snälla).

Summa summarum så förstår ni nog min överraskning när jag staplade upp ur vattnet, tryckte på varvknappen på klockan och såg att simningen gått på under 33 minuter (enligt klockan). Under 33 minuter, det är ju det klart snabbaste jag någonsin simmat i så fall, hur tusan gick det här till??

Växling1(ca 600 m, 3:34)

Utan att överdriva så var jag riktigt peppad under växling ett och var bara supernöjd över simningen så den flöt bara på. Tydligen har jag övat tillräckligt på alla moment så helt plötsligt var jag på väg upp på cykel med all utrustning jag tänkt mig och kunde sätta igång att trampa.

Cykel(40 km, 1:15:04)

Cyklingen gick också superbra. Fast banan var lite i tråkigaste laget. Fram och tillbaka över västerbron från typ norrmälarstrand bort mot stadshuset till typ slussen. Fyra gånger skulle detta göras och det blev inte roligare med tiden.

Jag kom i alla fall iväg som jag skulle. Tog det lite lugnt i början och ökade lite i taget fram till sista stigningen tillbaka över västerbron. Jag drack sportdryck regelbundet och fick i mig en halv powerbar. Cyklade om massor av människor och blev omcyklad av några få, mestadels personer med tempostyre men en av dom som drog om mig gjorde det på en mountinbike????

I och för sig med däck och fäljar som mer liknade en racercykels men ändå.

Det blev typ samma snittfart som förra årets två mil och jag kände mig inte överdrivet trött så det blev lite av en förvåning när jag hoppade av cykeln och….

Växling2(ca 500 m, 2:21)

…kände krampkänningar i låren direkt. Direkt!

F-n!

H-lvete!

Bara att ta det lugnt genom växlingsområdet, försöka springa avslappnat, ta det lugnt vid växlingen, tänja lite innan jag sticker ut på löpningen och hoppas, hoppas att det håller.

…nåja, jag kom ihåg att ta av hjälm och solglasögon…

Löpning(10 km, 46:14)

När jag började springa fick jag återigen krampkänning i lår och mot slutet i vad. Det gick hyfsat att springa i början men det blev värre och värre under milen, lite som sista milen på en mara.

Dessutom fick jag för första gången kramp i magen under utövande, sådär så att man fick vika sig lite, även om det gick att springa vidare hjälpligt.

Sammanlagt kan man säga att löpningen inte alls blev vad jag tänkt mig, jag skulle ju glänsa här. Istället blev det en ren kamp mot en protesterande kropp.

Fyra stopp blev det, två för låren och ett vardera för vad och magen. Vet inte riktigt hur lång tid dessa tog men troligen lite kortare än vad dom kändes som. Däremot var det otroligt mentalt påfrestande att komma igång igen efter varje stopp.

Sprang dessutom sista Slottsbacken upp till målet dubbelvikt (så kändes det iaf) och väl i mål låg jag och jämra mig så mycket att det först kom fram en medtävlande och sedan en sjukvårdare fram och frågade hur jag mådde. Båda var väldigt noga med att ta reda på att det bara var magen och bara var kramp.

Resultatet

2:40:16

Placering 202 av 607 herrar (212 av 785 totalt) i motionsklassen.

Efter loppet

Som sagt. Jag fick ligga där ett tag i målfållan och vänta på att magen skulle lugna sig men sen var allt ok igen.

Lite extra stel såklart.

Trött såklart.

Hungrig och slut på energi såklart.

Men i det stora hela ok.

Mötte upp familj och kompisar utanför och det är alltid den trevligaste delen av en tävling, även så denna gång.

Analys, reflektion och omdöme

Så här några dagar senare kan jag konstatera att jag är mest nöjd, med två små (som blir mindre och mindre) och en lite större missnöjdhet.

De små är att jag kände mig stark i hjärta o lungor men inte kunde få till det i löpningen på grund av kramp samt att jag bara var 16 s från 2:40.

Den större är att jag missade rent taktiskt på cykel. Jag förfördes av cykelns fart och att man inte blir lika trött på den som i löpningen. Därigenom körde jag på lite för fort vilket jag fick äta upp under löpningen senare. Krampkänningen i benen är jag övertygad om kommer från dålig taktisk cykling. Kunde gjort det lite smartare.

Däremot är jag mer undrande över krampen i magen?

Kan bero på sportdrycken? Men det är samma som jag använt i flera år och som aldrig ställt till problem tidigare.

Kan bero på powerbaren? I och för sig en ny sort men jag har ätit sådana tidigare och brukar kunna slänga i mig vad som helst både innan och under ett lopp utan att få problem.

Kan det vara vatten från strömmen? Jag fick ju i mig en del under simningen. Kanske är det förklaringen?

Eller en kombination? Vem vet?

Nåväl, det lär bli fler chanser även om en triathlonsatsning nu hamnar i skuggan av höstens Berlin-marathon-satsning.

Ska bli lite skönt att få fokusera på en sak igen J

Tävlingsrapport - Vattenfall World Triathlon Stockholm 2015

Premiär för triathlon, på tävling. Spännande, utmanande och nervöst. Nervöst trots att jag tränat bra på de individuella delmomenten, inklusive bytena mellan simning-cykel och cykel-löpning. Jag var redo.

Så hur gick det?

Inför

Jag har som sagt tränat bra den här sommaren och det var ju två helt nya grenar för mig.

Vinterns stora utmaning var att lära mig frisim (crawl) och det hade gått bra, i alla fall fram till att kunna simma 100 m i sträck i en hyfsad fart. Problemet var att jag därefter var tvungen att ta 10-20 sekunders vila för att orka fortsätta. Därför var jag i juni lite nervös inför det första open water (OW)-passet. Dock fick jag en liten framgång veckan innan jag skulle testa våtdräkten och simma ute för första gången. Jag fick äntligen till lite flyt och lyckades simma 300 m frisim utan vila och utan att vara helt slut. När jag sedan kom ut i öppet vatten och fick en våtdräkt som hjälpte mig att flyta så började jag hitta någonting. Någonting som gjorde att jag antagligen slappnade av och därigenom kunde börja simma längre distanser frisim. Mitt längsta sammanlagda pass blev hela 1200 m vilket för det första känns helt otroligt med tanke på att jag knappt kom hundra meter i maj och dessutom kändes det helt klart görbart med 750 m efter det. Även om jag förstod att vind, vågor och andra människor också var att räkna in.

Någonstans i slutet av maj började jag också cykelträna och i början av juni fick jag låna en racer som jag sedan haft hela sommaren (tack Linda!). Cykelträningen har egentligen bara varit svår av en enda anledning, det gör ont i nacken och mellan skulderbladen. Annars var det ganska lätt att omsätta min kondition och styrka från all löpning till cykel. Visst behövs det övas och jag är inte alls supersnabb på något sätt men bara lite mer än 2 månaders träning och då bara som en del av flera så kände jag mig stark i cyklingen.

Löpning är väl inte så stor idé att nämna som sig själv men jag tränade en hel del brickpass (=minst två olika moment efter varandra) där jag bytte från cykel till löpning för att känna på det och det var nyttig träning. Jag hann också med ca 5-6 tränings-triathlon innan tävlingen varav 3 stycken var med try-triathlon.

Dessa try-triathlon var oerhört nyttiga, framförallt så jag fick känna på att simma med massor av andra människor. Utan det hade jag fått panik under tävlingen, garanterat.

Uppladdningen såg inte så annorlunda ut från hur jag skulle lagt upp det inför en halvmara. Drog ner på träningen lite två sista veckorna. Simmade inte mer än ca 400 m (som en dl av tränings-tri) sista veckan då jag kände av axeln lite. Sprang 2 sträckor på Bellmanstaffeten (2*5 km) på torsdagen och valde att ta ett lugnt cykelpass (istället för det sedvanliga lugna distans-löppasset) dan innan.

Så när söndagen kom så var jag riktigt redo, bara att köra.

Packningen, i full kontroll

Allt vid dörren

Redo

Loppet

Jag kom dit i riktigt god tid. Så god tid att jag fick vänta lite innan jag fick checka in cykeln och gå in i växlingsområdet. Jag tog tillvara på tiden med att äta lite mer, dricka lite, sätta på klisterlappar med mitt nummer på alla ställen klisterlappar med mitt startnummer skulle sitta, gå på toa och ta av de klart onödiga överdragskläderna som verkligen inte behövdes i solen.

Tillslut fick jag komma in och kunde leta rätt på min plats och då började de stora problemen. Hur tusan gör man nu? Det finns ingen som helst manual för det här, det är bara en massa stålbockar med pinnar mellan uppsatta. Dom är iofs märkta dels med stargruppens bokstav (i mitt fall Q) och en massa nummer som skulle kunna vara startnummer men… …det är ingen cykel som står vid motsvarande nummer så den teorin sprack direkt.

Nåväl, det är väl bara att fråga den där killen med all den där snygga, proffsiga utrustningen hur man gör. ”Nä, jag är inte riktigt säker. Det är min första tri”.

Jaha, men då frågar jag nästa då. ”Jag bara tog en plats, men jag vet inte. Det är min första tri”.

Är det ingen här som vet hur det här funkar??!?

Jo, tillslut så får jag lite förklarat och framförallt tipset att:

1.  Inte sprida ut sig för då är det lätt att dina saker blir ihopplockade, vilket inte hjälper till för en smidig växling. 
2. Hitta någon som simmar snabbare eller långsammare än dig och ta en plats bredvid han/hon.

Sagt och gjort, bara att packa upp.

Min plats

Sen på med allt.

Sen iväg mot startfållan.

Sen tillbaka och hämta glasögonen.

Sen iväg mot startfållan.

Sen tillbaka för att hämta chippet.

Men sen till startfållan och hinna med att hälsa på Lena och V. Heja, heja!

Ut mot vattnet, ner i vattnet, usch kallt, ta lite uppvärmande simtag, positionera sig och så start!

Simning (750 m, 20:59)

Simningen gick skit. Så var det sagt.

Ok, jag lyckades med min målsättning att simma hela distansen frisim, men simningen gick ändå skit.

Jag var stressad och inte alls fokuserad. Dels på grund av alla människor (men jag fick i alla fall inte panik), dels på grund av de något för höga vågorna. Alltså dom var inte jättehöga på något sätt men tillräckligt höga för att skölja in över munnen ibland när jag skulle andas.

Det gjorde att jag simmade med två-takt, d.v.s. jag andades på vart annat simtag vilket i sin tur gör att jag svänger lite extra, vilket gör att jag simmade sicksack, vilket gjorde att jag säkert simmade 100 m extra och fick en tid som var 2-3 minuter sämre än förväntat.

Nåväl, jag gör ju ändå inte det här för någon tid, jag vill ju bara klara av det….

…vilket skitsnack! Alla som känner mig vet att jag vill prestera när jag ger mig in i något.

Det enda lite lustiga med simningen var att jag faktiskt simmade upp på en annan deltagares (jag sa inte att det var lustigt för den andra deltagaren) rygg. Jag la liksom min hand på andra sidan av deltagarens huvud, över dennes axel. Riktigt spännande hur det kan bli.

Nåväl, efter nästan 21 minuter så fick jag äntligen stiga upp ur vattnet.

Växling1(ca 700 m, 4:03)

Jag vet inte om ni tittat på någon triathlon någon gång, alltså en med proffs. Där skuttar dom upp ur vattnet, springer kanske 50 meter, byter snabbt om och springer 50 m till innan dom hoppar upp på cyklarna.

För oss var det upp ur vattnet, kämpa med dragkedjan medans man börjar springa. Nu tog dragkedjan lite tid på sig att få ner men det gör inget för man ska springa i ca 400 m innan jag kom till min plats. Väl där står Lena o V utanför staketet och hejar och som belöning fick dom min simmössa, öronproppar och simglasögon.

Av med våtdräkten, på med tröja, strumpor, skor, nummerlapp på ett racebelt. Solglasögon och hjälmen på, inte glömma att knäppa hjälmen. Ner med cykel och så börja…

…springa vidare ytterligare ca 300 m innan man äntligen fick börja cykla.

Cykel(Något förkortade 20 km, 34:48)

När jag kom upp ur vattnet kände jag av lite kramp i ena vaden så när jag cyklade iväg, och jag cyklade iväg lite halvtufft utan att klicka i skorna i förväg utan först när jag fått fart. I alla fall, när jag cyklade iväg så tog jag det avsiktligt lite lugnt första 5 km för att komma in i det. Självklart gick ju banan fram och tillbaka över västerbron så helt lugnt blir det ju inte.

Sakta men säkert ökade jag farten lite undan för undan. Fortfarande lite rädd för att få kramp inför löpningen men den kom aldrig. Riktigt nöjd med cyklingen i stort, topp 20% av herrarna och väldigt kontrollerat.

Enda lilla negativa var att jag var lite feg, men å andra sidan kanske jag fått kramp annars, vem vet?

Drack medhavd sportdryck var 5 km ca och lite extra innan växling. Tog i halvmycket uppför och vilade lite extra i nedförsbackarna. Hittade bra flyt på raksträckorna på norr- och södermälarstrand.

Sista 3-400 m vilade jag bara och rullade fram till området där man var tvungen att gå av cykel och precis som jag var lite halvtuff vid cykelstarten så var jag lite halvtuff även nu och klickade ur skorna och hoppade av lite i farten så jag kunde börja springa in till växlingen direkt.

Växling2(ca 700 m, 2:57)

Ja, tillbaka ca 300 m till min plats.

Hänga upp cykeln, av med skorna, av med hjälm och på med löparskorna och iväg.

Vända på nummerlappen under löpningen ut från växlingsområdet (vilket ni säkert kan räkna ut var ca 400 m) och precis då kom jag på att jag inte tog av mig glasögonen. Jag som verkligen inte gillar att springa med glasögon, f-n.

Men vad gör man? Jag tänker inte vända, jag tänker inte kasta bort dom. Dom går inte att ha på huvudet eller i bältet så det var bara att bita ihop. Nu är det bara att köra sista 5 km.

Löpning(5 km, 19:27)

Alltså löpning är ju min grej av de tre delmomenten. Det är där jag ska glänsa och det gjorde jag faktiskt. Är riktigt nöjd med tiden och inte minst med att jag hade 14:e bästa löptid av knappt tusen deltagare i min klass.

Detta betyder dock inte att det gick lätt att löpa, det var riktigt tungt hela vägen (och hela vägen var nog inte riktigt 5 km, det är i alla fall min känsla) och om det inte varit för att jag hela tiden fick springa om löpare så hade jag inte orkat hålla tempot uppe.

Jo föresten, jag hade orkat varje gång jag sprang förbi lejonbacken där familjen med förstärkning hejade på mig.

Tyngst av allt var dock slottsbacken, den som är så trevlig att promenera upp för är inte alls lika trevlig att springa upp för, två gånger dessutom, andra gången ska man dessutom försöka spurta. Det blev inte direkt någon Northug-spurt men tillslut kom jag i mål.

Resultatet

Mer information här, sök Örnhed och klicka på Results Display.

1:22:13 är jag helt nöjd med.

Placering 65 av 453 herrar (75 av 969 totalt) är inte heller fy skam.

Efter loppet

Även fast man håller på i 1:20 så är det verkligen en sprint. Varje delmoment är så pass kort att man kan ge det mesta på varje del så när man kommer i mål så är tröttheten mer lik den man känner efter ett kort lopp (eller efter ett hårt intervallpass) än vad man känner efter ett längre lopp.

Oavsett så var jag i alla fall riktigt trött och gick direkt och satte mig mot en skylt vilket fick till följd att den snälla funktionär som försökte ta mitt chip fick hasta efter och ta chipet efter jag slängt mig ner.

Det var väldigt skönt att få sitta ner, väldigt skönt.

Dock var det precis som vid korta lopp en ganska kort period innan jag återhämtat mig och kände mig ganska fräsch (jag småjoggade t ex bort till växlingsområdet för att hämta min utrustning).

 

Borde kanske valt en storlek större på tröjan?

Tyvärr kände jag ingen sån där euforisk glädje över att ha klarat något nytt som man ibland gör vilket troligen beror på att jag faktiskt klarar av distansen utan problem och har kontroll på alla delmoment. Jag hade tränat så bra att det inte helt kändes som första gången och det i sig var ju bra.

Efter en triathlon är man värd en...

Analys, reflektion och omdöme

Jag simmar uruselt, inte ens på bättre halvan i startfältet. Jag borde kunnat simma minst 2 minuter snabbare redan nu och det finns massor av utvecklingspotential där.

Jag cyklar riktigt bra med tanke på den minimala träning jag gjort. Visst kan jag göra bättre och bli bättre där. Dessutom är det den mest (på tiden) betydelsefulla delen så för att få en bättre tid måste jag förbättra cyklingen.

Löpningen kan jag och i triathlonsammanhang är jag en bra och stark löpare. Eftersom jag ändå kommer ha det som huvudgren så kommer utvecklingen där troligen av sig själv.

Växlingarna är jag också ganska nöjd med. Finns detaljer att fixa men jag höll mig lugn och metodisk vilket är nyckel till bra växlingar tror jag.

Så blir det ett nytt lopp då?

Ja det är troligt, kanske inte redan i år men absolut nästa år. Den stora frågan är väl om jag har råd att köpa en cykel eller inte.

Kul var det i alla fall och verkligen något jag kan rekommendera att man provar på.

Triathlon premiär, nedräkning 2 dagar kvar

I år gör jag en triathlon för första gången. Det är dessutom premiär för både simning och cykling som tävlingsform. Nu följer det ett par inlägg som räknar ner de sista knappa två veckorna.

Nu är det verkligen inte långt kvar och tankarna snurrar runt hur jag ska hantera allt på tävlingsdagen med utrustning, växlingar och taktiskt upplägg?

Utrustningen är i och för sig spikad men det hindrar inte att jag fortsätter fundera, samma sak med växlingarna. Jag vet i vilken ordning jag tänkt att göra allt men....
...det går alltid att noja lite till, eller hur?

Taktik däremot är jag mer osäker på. Simningen är bara att köra, den går som den går och kommer inte påverka de andra två momenten speciellt mycket. Men sen?

Jag har på slutet haft problem med krampkänningar i vaderna vid slutet av cyklingen och därigenom vid övergången till löpningen. Jag kan inte komma på vad det beror på? Det kan var så många saker, som vätskebrist, svaga vader, dålig cykelteknik etc, etc. Så hur ska jag lägga upp det?

Får fundera vidare......

I går körde jag Bellmanstafetten med jobbet och det var en bra genomkörare. Jag sprang för två lag, dels sträcka två i det lag som vann (på jobbet) och sedan sträcka 4 i ett annat lag. Det blev en dryg timmes vila mellan så det var inte överdrivet jobbigt rent fysiskt men mentalt var det tufft att ladda om en gång till.
Ganska bra tider också, ca 19:50 på första (inte helt nöjd då jag startade för fort och tappade lite onödig tid km 3 och 4) och ca 20:20 på andra (bättre upplägg och där är jag nöjd).

Laget som jag van jobbets interna tävling med slog dessutom jobbrekord med över 5 minuter så det var en bra dag för oss :-).

Ett vinnande lag

Nu är det vila och kanske lätt cykling/löpning idag och imorgon som gäller, sen smäller det på söndag!

Triathlon premiär, nedräkning 4 dagar kvar

I år gör jag en triathlon för första gången. Det är dessutom premiär för både simning och cykling som tävlingsform. Nu följer det ett par inlägg som räknar ner de sista knappa två veckorna.

I går (tisdag) var det sista Try thriathlon och därmed generalrepetition.

Den gick ok.

Eller, den gick faktiskt riktigt bra. Jag simmade ganska bra och trots en kallsup efter redan 50 m med ökad puls, adrenalinpåslag och hög stressfaktor så lyckades jag så att säga "börja om" och få till en ganska harmonisk simning och dessutom den snabbaste av de tre tillfällen.
Sen tog jag en lugn cykling som ändå gick i ok tempo, men...
...och det är det som gör mig oroligt...
...jag fick återigen lite krampkänningar i vaderna, trots att jag tog det lugnt. Det var inte riktig kramp som förra gången och även denna gång kunde jag springa bort känslan men det är ju inte optimalt.

Så jag måste fundera ut något bra sätt att slippa detta, vet bara inte hur?

Löpningen gick ju då bra såklart. Sprang de knappt 2,5 km med ett snitt på 4:06 där jag startade i nästan 5:00-tempo för att sedan öka hela vägen in i mål. Förtog mig inte, men jag blev faktiskt (för första gången på dessa tre tillfällen) omsprungen och slagen i löpningen, spännande :-)

Det som också känns bra är att växlingarna sitter, jag vet vad jag ska göra och i vilken ordning så på tävlingsdagen är det bara att orientera mig rätt i växlingsområdet som ska till.

Jag har också inhandlat lite fler, om inte nödvändiga, så bra saker att ha.
Skohorn
Racebelt
Vaselin

och efter tips skjutit fram sadeln på cykeln ytterligare 2 cm, så att den nu är så långt fram som möjligt vilket ger ett bättre läge för överkroppen + att knäet kommer i bättre läge i förhållande till foten.

Sägs det.... ....men vad vet jag?

Imorgon är det Bellmanstafetten så det får bli det sista riktiga passet innan söndagen. Kanske kompletterar med ett eller två lugna pass (löpning eller cykel) idag och/eller fredag/lördag.
Det blir dock ingen simning fast jag kanske skulle behöva det då jag känner mig lite stel i axlarna, så dom får vila.

Triathlon premiär, nedräkning 6 dagar kvar

I år gör jag en triathlon för första gången. Det är dessutom premiär för både simning och cykling som tävlingsform. Nu följer det ett par inlägg som räknar ner de sista knappa två veckorna.

Nu gick det några dagar utan uppdatering och det beror på bland annat helg, barn, bröllopsfest/50-årsfest, träning och allmän slöhet.

Som jag skrev i fredags så började det ju klia i halsen under torsdagen och jag hann precis få lite panik under fredagen innan det gick över till lördag morgon. Så på lördag förmiddag körde jag ett cykel-intervallpass (3*2,5 km @ 35 km/h med 2,5 km aktiv vila). Intervall dels för att jag då kunde avbryta direkt om halsen (eller kroppen) skulle börja kännas sjuk igen och dels för att jag ville se om jag kan få upp lite, lite mer fart i cyklingen inför tävling. Det kändes bra en svårt, svårt att få upp farten.

Sen hade jag 2 fester på kvällen i lördags, först en bröllopsfest och sedan direkt till en 50-årsfest. Kul med två såpass roliga fester direkt efter varandra och vi hade hur kul som helst.

Var dock inte jättesugen på ett pass i går under dagen så det fick bli ett distanspass på kvällen, 11 km i 4:30-fart. Det kändes sådär lagom lätt men ändå lite ansträngande som det borde kännas.

Idag ska jag lägga in en vilodag, ve och fasa.....
....jag har verkligen vant mig av med att vila om jag inte är sjuk eller har någon annan riktigt bra anledning, sällan jag vilar bara för att vila....
...men nu behöver nog kroppen det, den behöver få samla lite energi inför Bellmanstafetten på torsdag och Triathlon på söndag så det är bara att acceptera.

Annars myntade jag ett nytt uttryck i mitt lätt berusade tillstånd i lördags:

"Varför ta en vilodag idag när du kan tvingas till en imorgon"

Så vila idag, Try-triathlon imorgon, vila eller lätt jogg onsdag, Bellmanstafett torsdag, vila eller minst ett lugnt cykelpass fredag lördag och sen smäller det.....

Triathlon premiär, nedräkning 9 dagar kvar

I år gör jag en triathlon för första gången. Det är dessutom premiär för både simning och cykling som tävlingsform. Nu följer det ett par inlägg som räknar ner de sista knappa två veckorna.

I går (torsdag) skulle jag ha kört ett cykel-intervall-pass men...
....istället upptäcker jag att jag är snuvig, att det kliar i halsen och att jag rent allmänt mår sådär.

Typiskt att det kommer en förkylning just nu, sådär en dryg vecka innan tävling. En förkylning som ställer till all planering och mest bara ger en massa oro.

Men nu ska vi försöka se det lite positivt:

1. Med en dryg vecka kvar borde jag hinna bli frisk.
2. Jag är bra tränad och har koll på det mesta som ska hända på tävlingsdagen så lite vila är ingen fara.
3. Lite vila är ju dessutom formgivande, har jag hört....
4. Jag kan syssla lite med funktionell styrka och rörlighetsträning vilken min kropp mår bra av.

Ser man det så så är det nästan bra att jag blev förkyld...

....ja så vill jag att det ska vara...

....så nu är det så...

...absolut...

*SUCK*

Triathlon premiär, nedräkning 10 dagar kvar

I år gör jag en triathlon för första gången. Det är dessutom premiär för både simning och cykling som tävlingsform. Nu följer det ett par inlägg som räknar ner de sista knappa två veckorna.

I går hade jag riktigt stela vader och beslutade mig för att ge mig ut på en liten återhämtningsjogg vilket var bra för min kropp. Det är lustigt det där att lugn aktivitet är bättre än stillasittande vila, i alla fall för det mesta när det gäller att återhämta sig.

Planen var annars att köra ett intervallpass på cykel men nu får jag köra det idag istället.

Har kommit en ny noja också. Känner av lite grann i höger axelparti. Det är från skulderbladet och fram ut åt axeln + ving-muskeln som är lite ömma. Troligen är det lite överansträngning på grund av ökad mängd simning (och kanske lite på grund av cyklingen) så det får bli minimalt med simpass nu fram till tävlingen, skulle annars vara typisk att skada sig nu.

Får se hur allt känns efter dagens pass.

Triathlon premiär, nedräkning 11 dagar kvar

I år gör jag en triathlon för första gången. Det är dessutom premiär för både simning och cykling som tävlingsform. Nu följer det ett par inlägg som räknar ner de sista knappa två veckorna.

11 dagar kvar och igår (tisdag) genomförde jag det andra av tre planerade test-triathlon som anordnas av Vattenfall World Triathlon och kallas för det inte helt ologiska namnet Try Triathlon.

Första gången var för en vecka sedan och då skrev jag såhär:

Testade en tränings-tri med Try-triathlon. Negativt: Simningen var hemsk, det kändes som att alla andra försökte dränka just mig. Kunde inte simma ordentligt alls dryga halva sträckan (som snarare var 400 än 500). Sista sträckan däremot blev det lite bättre då jag simmade ut lite längre ut och slapp trängseln.

Positivt: cyklade om massor av andra och blev bara omcyklad av en och på löpningen var det ingen som sprang om mig. 

Lite av tempoträning utan att förta mig + att växlingarna satt riktigt bra.

Jag hade verkligen panik under början av simningen, var inte alls beredd på trängseln och eftersom jag är så oerfaren så kunde jag inte behålla lugnet att simma frisim utan fick bröstsimma mig fram.

Den här gången gick det bättre och jag skrev följande kommentar på passet:

Andra testa på triathlon. Gick klart bättre, kan ha med rutin att göra kanske :-).

Simningen var mycket bättre. Dels startade vi i två grupper så det blev lite mindre trångt och dels var jag beredd på alla människor. Det var fortfarande stressigt och liten antydan till panik men jag lyckades simma frisim hela vägen, även om det gick långsamt och jag kom upp bland dom sista i "snabba" gruppen.

Cyklingen gick riktigt bra i 3/4. Sen fick jag krampkänningar i vaderna så på slutet blev det trög växel och lugnt in till växlingen.

Löpningen började jag då med krampkänning i vaderna men det blev ändå ett riktigt styrkebesked. Dels kunde jag jogga bort det värsta i 4:30-fart under de första 7-800 m. Dels kunde jag avsluta i 4:00-fart sista km eller så. Jämfört med alla andra motionärer som är jämnstarka med mig i cykling och (oftast) starkare än mig i simning så krossar jag i löpning. Känns skönt att ha ett trumfkort på slutet.

Den enda bilden av mig är av min ända...

Jag är fortfarande lite nojig över:

• Växlingarna. Att kunna ta det lugnt där, inte bli överstressad och tappa massor av tid och därigenom bli ännu mer stressad.
• Simningen. Att kunna slappna av trots alla andra och simma i min takt. Kan jag det kommer det gå bra men så lätt att jag spänner mig och tappar all teknik och då blir det jobbigt.
• Övergång cykel -> löpning och risken för kramp i vaderna. Det har jag känt på träning ibland och i går kom den ju på riktigt. Vill ju helst slippa det, men hur?

Annars känns det mest bra sådär spännande nervöst och jag längtar efter den 23 augusti 11:10 då startskottet går.

I´m back! - eller hur jag testar klor-medicinering

Jag har ju varit förkyld ett tag, nästan en vecka och det har varit minst sagt frustrerande. Igår var jag också snuvig, lite tjock i halsen men trots det bestämde jag mig för att gå på kurstillfället på kvällen och det visade sig vara ett lyckodrag.

Jag vet inte om det beror på kemikalier som släpps lös vid träning, bara är ett sammanträffande (att jag var på väg att bli frisk ändå) eller om det trots allt var kloret i vattnet som gjorde det men idag vaknade jag och snuvan är (nästan) helt borta. Hurra!

Passet i sig bestod mestadels av 50 resp. 25 m med voltvändning + 4 stycken 25:r i maxfart på slutet och ansträngningsgraden var sådär vilket nog var bra. Voltvändningarna börja faktiskt sitta och på torsdag ska jag försöka simma 100 m med 3 riktiga vändningar, får se hur det går.

Annars så är det ju Kungsholmen runt nästa lördag vilket är den tävlingen jag satsar lite extra på under våren. Dels för att jag har bra vibbar från mitt deltagande förra året. Dels för att tävlingen ligger bra i tid och tillslut för att jag bara måste komma under 40 nu.

Även om förkylningen satt lite käppar i hjulet vad det gäller planeringen så är det ingen katastrof, jag har fått några dagars vila vilket kan vara bra då jag tränade hårt veckorna innan.

Utifrån dagsläget vill jag först känna på kroppen lite, köra några fartpass över helgen och sedan lite lugn träning nästa vecka så då ser det ut ungefär såhär:
Idag: Innebandy - om kroppen känns bra då vet jag att den är frisk.
Torsdag: Simning på morgonen - teknik med inslag av tempo.
Fredag: Om allt känns bra så blir det ett intervallpass, kanske 3*(1000 m + 500 m).
Lördag: Vila eller styrketräning
Söndag: Kombipass, 10 * kort backe + 5 km tempo.
Måndag: Vila, opererar bort en visdomstand.
Tisdag: Simning på kvällen - kurs.
Onsdag: Innebandy.
Torsdag: Simning morgon + lugn distans med kort fartökning på kvällen (alt. morgonpass fredag).
Fredag: Lugn distans med kort fartökning på morgonen (om inte kvällspass torsdagen, isf vila).

Jag vet att jag har formen, jag tror att jag har speeden, nu ska jag bara få ihop det och våga, framförallt våga, hålla ett km-tempo som startar på 3 :-).

E bare o spring...........

Voltvändning is the s***t!

I tisdags hände det och det var kul, riktigt kul.

Det började sisådär, jag fick jäkta från V´s dans till simträningen, missade uppvärmningen och kom direkt in i lite tempoövningar. Andan i halsen och ett gäng längder senare skulle vi stanna av och äntligen få börja med vändningar, VOLTvändningar :-).

Ja, eller.....

...uppgiften blev att slå kullerbyttor i vattnet och efter det ta två-tre simtag och slå en kullerbytta i vattnet.

Eftersom jag är den jag är så såg jag ju möjligheten att istället simma två-tre simtag mot kanten, bara slå en halv kullerbytta och skjuta ifrån.

Sagt och gjort, allt går riktigt bra tills jag märker att händerna slår i botten, jaha, jag har alltså skjutit ut mig i en vinkel nästan rakt ner i botten.

Gör om gör rätt.

Nästa gång. Simmar fram bra, gör kullerbyttan och skjuter ifrån och....

...ja överkompensation, flyger nästan upp genom vattenytan.

En tredje gång för långt från kaklet, fjärde gång upp genom ytan, femte gång glömmer att andas ut genom näsan och får in en massa vatten, men sen....

...den sjätte gången....

...då blir det plötsligt bra. Bra simning in, bra kullerbytta, bra frånskjut, bra utandning, bra benkickar, bryter ytan en ganska bra bit ut från kanten, tre simtag och sedan en andning. Jag gjorde det, min första riktiga voltvändning.

Tjohoo! :-) 

Så nu är det väl bara att köra på då?

Nja, förutom att det kanske är en av fem som lyckas så är det kruxet med att inte få vila i samband med vändningen också. Ni förstår i vanliga fall tar jag tag i kanten, tar ett extra andetag, vänder mig snett bakåt och skjuter ifrån. Nu med voltvändning så är det bara inte det extra andetaget som försvinner utan man ska benkicka under vatten utan att andas och när man kommer upp till ytan ska man helst ta 2-3 simtag innan nästa andning. Det blir lååååång tid utan andning kan jag lova.

Men jag kämpar på och även om jag inte kommer kunna simma som en

Simma lugnt

delfin så gör jag mitt bästa för att närma mig.