Vasaloppet 2023

Dags för årets höjdpunkt och vilken höjdpunkt det skulle bli. Nästan allt hade funkat perfekt under vintern så hur skulle det kunna bli annat än perfekt. 

Jag vet, snacka om att bjuda in katastrofen 🤣

Jag har sen december kunnat checka i alla boxar för att få ett bra Vasalopp, jag har:

- Varit frisk

- Kunnat göra i princip all träning som tänkt

- Gjort ett lärorikt (Craft ski marathon) och ett nästintill perfekt (Engelbrektsloppet 45) seedningslopp

- Seedat mig till led 2

- Blivit uthålligare, starkare, smartare (nåja, skidmässigt då alltså 😉)

- Haft en perfekt uppladdningsvecka i Kläppen med familjen

- Åkt en bra genomkörare mellan Mångsbodarna och Evertsberg på Vasaloppsstafetten

- Blivit påmind om att backarna upp till Evertsberg inte är att leka med (se punkt ovan)

- Fått ett myslopp med sonen (Vasaloppet 10) som rörelse dagen innan

- Fått all logistik på plats, alla förberedelser klara och en ovanligt bra sömn natten innan 

Vad kan gå fel?

Svaret är: inte speciellt mycket faktiskt. 

Visst blev vi lovade (ja eller kanske hoppades på, potato-potato) hårda nästan isiga spår som visade sig bli sega spår som efter ett tag pulveriserades och visst hade jag hoppats på att ha lite snabbare och bättre skidor än majoriteten av fältet istället för lite sämre men det är ju en del av skidåkningen, man kan bara göra det bästa av den situation man hamnar i. 

Och det gjorde jag verkligen 😃 💪 

Starten är starten och den var såklart lite smidigare från led 2 än från led 4. Men ändå blev det stopp in i backen och många som bara måste försöka tränga sig fram även när det inte finns nån plats alls. 

Startbacken gick ändå 4 minuter snabbare än förra året så det flöt på bra. 

Mattias körde om mig uppför men jag kom ganska snabbt ikapp (och om skulle det visa sig) på myrarna. Dessutom såg jag många XC:are vilket alltid är trevligt. 

Direkt jag började staka så kände jag att det inte skulle gå lätt. I spåren var det kört att ligga men även mellan spåren var det segt, och dessutom segare än vad åkare runt omkring verkade ha (inte alla såklart men majoriteten gled ifrån nedför, även när jag fick sug). Där och då tänkte jag att jag kommer få igen det här efter Evertsberg, precis som förra året, att skidorna var vallade för andra halvan… ..men det visade sig inte stämma. 

Hur som så hängde jag ett kort tag med två Xc-åkare som jag märkte åkte lite för fort för mig just idag så jag fick släppa och leta annat sällskap och då kom Sara åkande i en bra fart så jag hängde på. 

Vi hade sen sällskap en bra bit, men i backarna upp mot Risberg så fick jag släppa lite (hon är grymt stark uppför 😅). Jag kunde dock ta igen det på de mer lättåkta partierna och efter Evertsberg så tog jag och behöll täten typ hela vägen fram till Eldris. 

Jag älskar verkligen partierna nedanför efter Evertsberg, jag är vanligtvis snabbast av alla runt omkring mig där men i år var det en mentalt jobbig resa. Ja, jag låg 400-500 platser längre fram än tidigare år så det är såklart fler bra utförsåkare där men vad frustrerande det är när man ligger i baksuget och ändå tappar. Jag plockade ändå placeringar fram till Oxberg men det var inte tack var skidorna. 

Hör någonstans fick jag också acceptera att skidorna inte skulle bli bra under andra halvan, dom var helt enkelt aldrig bra. Istället letade jag desperat efter bästa glidet och det visade sig vara längst till höger, där skotern hade kört sönder snön helt. Där ute hade jag det bästa glidet. Nästan alla andra låg längst till höger eller i spåren (förstår inte att så många låg i spåren, som kan inte varit det bästa stället att ligga för någon 🤷‍♂️). 

Jag kämpade på, rejält trött nu i hela överkroppen och också vaderna började ta stryk men det var bara att fortsätta. 

Jag kände ändå att jag åkte ganska bra, kunde behålla en helt ok teknik, körde så bra jag kunde uppför (även om det är uppför jag är som svagast) och försökte orka trycka på på de platta partierna för att hänga med övriga där. 

Tycker jag gjorde en strong insats och är riktigt nöjd med att jag mentalt var med hela vägen. 

Hade inte riktigt koll på Sara på den här sträckan men hon låg tydligen ganska nära bakom mig den mesta av vägen och efter Eldris dök hon för första gången på länge upp i mitt synfält. Inte nog med det, i de små men tydliga backarna efter Eldris så ställde hon mig totalt och drog ifrån. Som mest var det nog uppe i 150 m men när backarna tog slut så började jag närma mig. 

Ska vara brutalt ärlig här, det blev helt plötsligt väldigt viktigt för mig att köra om Sara 😌😂 och det gjorde jag. 

In i Mora var jag före och jag tänkte inte släppa. Fokuserade istället på åkare framför och när jag kom till Auklandbron så studsade jag faktiskt upp för de 💪 

Det skulle dock visa sig vara mina sista krafter för i lilla backen upp till upploppet tog en evighet istället. 😧 

Så in på upploppet var det bara viljekraft, såg en åkare lite framför och manade fram en bild av att det var nr 1000 och att jag var tvungen att slå honom för att komma topp 1000. Det lyckades, jag slog honom men inte blev det topp 1000 för det 😂. 

Det visade sig bli plats 1230 bland herrar och 1297 totalt. Detta med en tid 5:13:17. 

Sara kom i mål några sekunder senare och jag är riktigt tacksam för hennes hjälp under loppet och hoppas hon hade nytta av mig likaså 🤗. 

Nu två dagar senare har den makalösa värken i alla överkroppsmuskler börjat lägga sig och jag tänker redan på nästa års lopp, framförallt vad jag vill bli bättre på till dess. 

Jag behöver bli starkare, rent muskulärt. Jag behöver bli bättre uppför, tappar för mycket där. Och sist men inte minst så måste jag nog ta för mig lite mer i startbacken, kan man vinna placeringar fram till och i början av backen så är dom energimässigt ganska snälla placeringar att vinna. I år var jag uppe på toppen bland massor av åkare från led 3 och t o m någon från led 4, det håller inte. 

Tack alla som varit en del av resan, både under året och loppet. Tack Järfälla Skidklubbs vuxengrupp för att jag får vara med och växa med er. Tack XCsthlm för all hårda träningspass, inspiration och erfarenhet. Och tack till min familj där glädjen att se mina killar ta sig an Vasaloppet 10 dagen innan Vasaloppet var en riktig boost 🥰. 

#vasaloppet #järfällaskidklubb #xcsthlm 

Engelbrektsloppet 45-2023

Det var ett tag sen men jag vill gärna dela med mig av alla bra saker med det spontana (anmälde mig sent kvällen innan) loppet för nu två veckor sedan, så glad att Peter fick mig med på initiativet 🙂 

1. jag startade smart, gick inte för en för snabb klunga, avvaktade och hamnade därför rätt i en klunga som höll ihop hela loppet 
2. jag åkte smart i klungan, drog lite när jag var stark, när det var lätt och inför vissa uppförsbackar så de som var starkare än mig uppför inte kunde dra ifrån utan att gå om 
3. utnyttjade mitt glid och framförallt min styrka i utförsåkning, inte minst på alla tekniskt svåra korta backar där jag gång på gång hade ett litet försprång ut från backen som gav mig lite lugn att vila och dricka 
4. att jag knappt tappade något i tempo andra halvan 
5. att jag orkade vara aktiv ut på den sista ca 4-km rundan för att försöka vinna i klungan 
6. att jag åter utnyttjade min styrka utför med ca 2km kvar, där jag fick ett försprång som jag sen gav allt för att hålla in i mål 
7. att jag orkade hålla avståndet hela vägen in i mål. Trots att jag gick omkull lite i en uppförsbacke med mindre än en km kvar. 
8. att jag kom 22/ca 670 deltagare, 21a av ca 200 herrar i tävlingsklassen. 
9. att jag bara kom knappt 18 minuter efter vinnaren (som är min namne Anders B i xcsthlm) 
10. att jag övervann de små svackor jag hade i uppförsbackarna på andra varvet. 

Allt som allt en härlig dag. Nu är jag ännu mer taggad inför Vasaloppet om ganska exakt en månad 😀 

Att det dessutom räckte för seedning till Startled 2 på Vasaloppet var en stor bonus

Resultatet kan ni hitta här: 

Craft ski marathon 2023

 Snö kan vara underbart, ljuvligt och fint… …men ibland är det lite för mycket av det goda och inför Craft ski marathon var det nog lite för mycket.

Med ett ganska kraftigt snöfall under natten innan och fram emot start så var det mjukt i spåren uppe på en hård grundbädd. Det gjorde det minst sagt utmanande att köra de dryga 40 km som loppet var men så är det med vintersport, man vet aldrig vad man får.

Innan:

Jag hade sällskap av Hans från XCsthlm upp till orsa på lördagen och väl framme tog vi en liten tur i spåret också. Framme i Grönklitt mötte vi upp med Susanne och Simon från den grupp jag tränar i Järfälla Sk som redan tagit sig en tur men ändå hängde med en liten extra runda. Jag ville framförallt prova att staka och saxa uppför isbjörnsbacken så jag visste vad som väntade 2 ggr dagen efter men det visade sig att jag ändå hade missförstått bansträckningen och provade fel backe 🙂. Körde med mina skejtskidor som hade noll glid (var vallade för plusgraderna i Sthlm och inte dom 3-4 minus det var på kvällen i Grönklitt) men kunde då tänka på hur snabbt mina tävlingsskidor skulle gå.

På tal om tävlingsskidor så var det ju premiär för mina nya (och första) stakskidor, en investering jag verkligen lägger mycket hopp på. Hade dessutom valt att valla själv vilket jag sällan gör. Lite mer om hur dom funkade senare.

Nya skidor :-)

Efter det lugna korta passet så åkte jag och Hans tillbaka till hotellet, bytte om och mötte sen upp Susanne och Simon för lite middag och skidnördande. Det är riktigt trevligt att få hänga med likasinnade innan tävling och bara få vara i tävlingsbubblan. Vi peppade varandra och försökte komma med lite goda råd utifrån våra erfarenheter. På väg tillbaka till hotellet så började snön så sakteliga falla och det skulle den göra konstant hela natten. Det blev en ordentlig dump som på alla sätt kom att påverka loppet. 

Gänget från Järfälla SK

På morgonen var det ett tjockt lager snö över vägar (och såklart bilen) och det fortsatte att snöa av och till hela vägen till start. Men jag kände mig ändå redo och laddad och hade bestämt mig för att vara positiv och tänka att jag skulle vara stark oavsett. Frukost, transport, skidutläggning (blev 4:e raden i startgrupp 2) och alla andra förberedelser flöt på bra, inklusive ett 20-25 minuter långt uppvärmningsåk med mina skejtskidor (som denna morgon i lite varmare väder och med nysnö gled extremt bra, så bra så det kunde varit dom jag skulle tävlat på) innan det var dags för att göra sig redo för start.

Stötte på lite skidåkare jag kände, mest från XCSthlm men också från några andra klubbar. alla verkade taggade och redo för utmaningen, vissa för att hänga på långt fram och andra för att ta sig i mål. Kul att det finns plats för så brett spektra av ambitionsnivå.

Under:

Så startade loppet och som väntat blev det lite stress när alla ca 13 led skulle genom en trång skarp sväng och komma in i 3-4 spår som snabbt blev till 2 (+ en skoterbädd). Personligen fick jag en närmast perfekt start från där jag var, av någon anledning valde dom framför antingen höger eller vänster sida medans det blev ganska fritt i mitten och jag kunde smita förbi ett par rader av åkare ut på varvet.

Fortfarande pigg

Angående själva loppet finns det ett par saker att berätta om:

1. Varv ett hade vi ganska bra spår, trots den mjuka snön, men varv två var spåren riktigt jobbiga och skidorna slog hit och dit och man kunde i princip aldrig slappna av.
   Däremot stavfästet var bra hela loppet

2. Jag öppnade såklart loppet på tok för fort och hängde med en klunga som visade sig vara alldeles för snabb för mig den här dagen. Det fick jag äta upp andra varvet, framförallt mot slutet där de flesta höjdmetrarna är.

3. Så en av anledningarna till att jag öppnade för fort var att det är (relativt) lättåkt första 15-16 km på varvet med många småknixar och lite utförsåkning som är mina starkare sidor. Men jag kände redan på avslutnignen av första varvet att jag skulle få betala för öppningen på varv två.

4. Varv två åkte jag mest med en och samma kille. Vi tappade båda två mot fältet och orkade inte svara upp på de som åkte förbi oss, men vi hjälpte varandra med att ändå hålla uppe nån form av fart.

5. På ett ställe gick varvet ut i en tarm (rakt ut, vändning, tillbaka) där utvägen var en backe ner och tillbaka en backe upp. Det var ganska smalt här, typ ett lite bredare spår i varje riktning, eller det fanns ju inget spår men ändå.
   Just där utför var det väldigt kul att åka förbi alla dom som inte riktigt vågade samtidigt som det var jättetråkigt att bli omkörd på vägen upp. Jag behöver verkligen bli bättre uppför.

6. På tal om uppför så på varv två hade jag riktigt mörka tankar från botten av tarmen och upp. Det var i stil att jag ville kliva av men det gör man såklart inte. Istället kom Angela från XCSthlm ikapp och om mig där och det gav motivation att hänga på. Det är ju inte så långt kvar här så det handlar ju bara om huvudet.

7. Jag har flera erfarenheter att ta med mig mot Vasaloppet

1. bli starkare uppför

2. bli starkare muskulärt

3. hitta rätt startfart

4. saxa går många gånger snabbare än att staka upp i de brantaste backarna, men det är viktigt med tekniken och det kostar lite mer energi iom att benen används.

Tillslut tog jag mig i mål och är ändå rätt nöjd med resultatet som var ganska väntat. Mest genomförandet som kan bli bättre med en mer avvägd start.

Tiden (2:21:18) räckte till precis utanför led3-seedning vilket är i paritet där jag ligger träningsmässigt nu (och jag är redan klar för led 3) så ganska väntat resultat även om jag såklart hoppades på lite mer 🙂

Efter:

Som alltid blir man jättekall direkt efter ett lopp men med min för året nya superjacka att dra på mig gick det ändå bättre än vanligt och jag kunde ta mig till omklädningsrummet utan att förfrysa mig. Dessutom fanns det faktiskt varmt vatten vilket inte alltid är fallet.

Sen var det ut och tillbaka till målgången för att möta upp Simon (som hade loppet som uppvärmning för LaDiagonala) som kom i mål på ca 2:36 med en tappad stavtruga, Susanne som hade urusla skidor med ifrysning och styltor som omöjliggjorde ett rättvist resultat (dock visade hon sin potential för framgång, inte minst genom sin mentala styrka). Det är riktigt kul att se andra utvecklas, inte minst när man själv bidragit till det.

Susanne i mål

Sist men inte minst kom Hans i mål. Han hade också haft dåliga skidor och ett tungt lopp. Men som han själv uttryckte det, ett riktigt bra träningspass. Det är så man får se på det i efterhand, det är ändå oftast Vasaloppet som är slutmålet 💪

Allt som allt en riktigt trevlig helg med ett bra träningslopp.

Vasaloppet 2022

Så har jag då gjort det tillslut, åkt det riktiga Vasaloppet. Hela vägen från start till mål (efter att fått bryta i Risberg 2020).

Dessutom med en extra utmaning i att staka hela vägen.

Hur gick det då? Den som läser får se :-)

Vasaloppet 2022 blev dock inte som jag tänkt mig. Förkylningar, covid och missade seedningslopp ställde till det redan under senhösten men främst under januari och en bit in i februari. Som sista lilla extra bonus blev det missförstånd med vallningen och jag fick klistervallade skidor trots att jag skulle haft blanka. 

Tack vare Björn och Isak i XC Sthlm så fick jag ändå låna ett par stakskidor och det är såklart omöjligt att avgöra om dom var bättre eller sämre än mina. En sak är iaf klart och det är att dom var bättre än mina med klistervalla 😂.

Över till själva loppet…… 

Det var ju första gången jag skulle staka så långt och det var såklart nervöst men i slutändan gick det över förväntan, eller tja…. ….kanske just där jag hade mina förväntningar med tanke på min uppladdning. 

Konditionsmässigt var det inga problem men jag saknar viss styrka att orka ordentligt i alla uppförsbackar. Fick köra taktiskt och spara på krafterna lite för att hålla bra tempo på alla platta partier, en lärdom jag kunde ta av mitt Lidingölopp under hösten. Utnyttja dina starka partier! 

Start gick bra, vi fastnade nån minut bakom den beryktade kraschen men sen flöt det fram till backen. Backen gick också bra. Den tar ju sin tid och det är alltid några som inte förstår det där med att utrymme inte skapas magiskt bara för att man försöker tränga sig fram 🤪. Men allt höll och väl uppe på myrarna kunde åkningen börja på riktigt. Här gick det ganska trögt i spåren och lite mindre trögt mellan spåren. Av nån anledning så gick det däremot jättebra i utförslöporna, verkar som spåren där var glattare där och jag hade bättre glid än majoriteten av fältet.

Risbergsbackarna uppför gick helt ok, som sagt lite trögt med glidet men jag körde på bra. I en av backarna efter Risberg höll däremot resan på att få ett abrupt slut. En åkare snett framför mig fick ett snedskär i en kurva och flög ut framför mig, men med lite tur och skicklighet lyckades jag hoppa undan och svischa förbi.

Sen kom Lundbergsbackarna och det var klart den jobbigaste biten för mig i år. Fick kämpa med det mentala där och tänka att efter Oxberg så blir det allt lättare, vilket tyvärr bara är delvis sant 🙃. Det blev lättare men nu började jag bli så trött i axlar och armar att varje liten knix var jobbig. Som tur var blev skidorna bara bättre och bättre och gled riktigt bra i den varmare snön så fastän jag tappade lite mot andra uppför (främst dom med fäste) så tog jag fortsatt många placeringar på platten och utför. Förbi Hökberg och Eldris tuffade jag på på liknande sätt men i Eldris hände tre saker som påverkade sista knappa milen.

1. Jag hade bestämt mig att försöka öka från Eldris och in. 

2. Jag tog min egna gel precis innan stationen, och….

3. Efter Eldris stod XC-are och langade energi och hejade på så man inte kunde låta bli att öka. 

Så summa summarum, jag fick en riktigt bra sista mil där jag tog 50 placeringar till.

Sen kom jag i mål.

Men resultatet då Anders, resultatet?

Kom i mål på 5:25:46, på plats 1720 (män) 1798 (alla). Tiden är snabbaste jag gjort sträckan på och placeringen blir ju den bästa jag gjort då det är mitt första riktiga Vasalopp 😀.

Sammanslaget är jag nöjd med insatsen. Jag orkade hålla teknik och stakning hela vägen, tog placeringar hela vägen och körde allmänt smart utifrån förutsättningarna.

Att jag inte riktigt kunnat komma till start helt perfekt förberedd och få ut min ”potential” får jag använda som motivation till framtida förbättringar. 💪

 

Engelbrektsloppet 45 - äntligen frisk

Engelbrektsloppet 45 2022, äntligen blev det ett lopp efter förkylningar och Covid under december och januari månader.

Resultatet blev 2:26:20

Plats 27:a av ca 540 totalt och 25:a av ca 400 herrar)

Överlagt positivt även om resultatet inte var 100%. Efter flera förkylningar och covid sen jul kunde jag nu genomföra loppet med en frisk kropp. 

Märks dock att jag är något otränad, framförallt för att åka längre sträckor. Min taktik fram till Vasaloppet får därför bli volym och långpass i mestadels lågt tempo men för att vänja kroppen till de 9 milen och (förhoppningsvis) 5-5,5 h. 

För första gången i mitt liv fick jag starta längst fram, tyvärr var det enda gången jag ledde men roligt att få vara där nån gång iaf :-). Loppet i sig startade bra, ett något för snabbt första varv när det fanns spår. Sen försvann spåren och det blev dessutom trångt, emellanåt riktigt trångt. Exempel på krångliga partier var många utförsbackar som man fick bromsa i för att undvika framförvarande långsammare åkare samt där banan blev väldigt smal i kombination med att man mötte åkare åt andra hållet som t ex över en bro eller genom flera kurvor.

Varvtiderna var ungefär 45, 48, 53 vilket dels speglade min form men kanske mest hur mycket sämre förutsättningarna var varv 2 och 3.

Hade tur och fick en bra rygg från ca 1,5 varv och fram till nästan halva sista varvet där jag tappade på grund av att jag inte riktigt orkade åka på uppför. Efter jag släppt blev det en jobbig resa på ca 7 jobbiga km in till mål. Positivt nog orkade jag åka vidare och var inte nära att vägga, men tungt vara det.

Enda negativa är att jag fick ont i fötterna, undertill i muskeln som går längs hålfoten. Hoppas det beror på ganska nya pjäxor som inte riktigt är inkörda men ska prova med lite olika inlägg/innesulor och se hur det känns.

Ett annat litet problem var med vätskan då nummerlappen var lite i vägen men det vet jag hur jag löser till Vasaloppet

Vad behövs för att åka Vasloppet på 5:30 nästa år?

Som rubriken frågar. Vad behövs?

Jag tänker utifrån nyckelpass under året?
Vad ska man lägga energi på?

Under vår-sommar-höst:
Rullskidor kontra löpning/cykling?
Hur mycket styrka och vilken?
Backträning, hur mycket effekt ger det?

När snön kommer:
Skidåkning kontra övrig konditionsträning?
Skidåkning kontra styrketräning?
Vilken sorts skidträning? Långt, intervaller, teknik? Vilket bör prioriteras?

Jag är inte ute efter ett rätt svar utan många input som jag vill använda för en årsplan.

Jag själv började träna längd i år med rullskidor i november som start. Jag har tävlat i längd som tonåring men det var ju snart 30 år sedan nu och har sedan dess bara åkt utför (alpint och telemark). Jag har med dom förutsättningarna bra teknik och bra skidkontroll (jag har t ex riktigt bra balans på skidor och klarar alla typer av utförsbackar bra, vilket det finns många som har problem med), alltså en bra grund.
Har också en bra grundkondition där jag springer allt från 10k till marathon och brukar genomföra en olympisk triathlon varje år.
Träningsdosen är 5-6 pass i veckan på ungefär lika många timmar men det skiftar en hel del då jag är småbarnsförälder med medföljande aktiviteter, sjukdomar och allt annat som påverkar.
Åkte i år Vasaloppet ÖS Må på 7:15 med en riktigt dålig uppladdning på grund av sjukdom, den storyn finns här (http://eftermarathon.blogspot.se/2018/03/tavlingsrapport-vasaloppet-os-ma-2018.html) om man är nyfiken.

Jag är inte heller direkt ute efter om målet med 5:30 är rimligt eller inte då jag själv anser att det är ett rimligt men oerhört svårt mål, ett strävansmål om man så vill. Jag är mer nyfiken på vad som krävs om det ska vara möjligt :-)

Tävlingsrapport - Vasaloppet ÖS Må 2018 - kyla, svek och glädje

Så har jag då gjort det tillslut, åkt Vasaloppet.

Helt otroligt och en riktig utmaning, inte minst med tanke på -27 på start, sträva spår, halsfluss med avslutad penicillin-kur 5 dagar innan och bara 5 lugna träningspass under de tre veckorna innan loppet.

Men vad säger jag då, vad kände jag, hur mådde jag och hur gick det?

Tja, den som läser får se :-)

Läsinstruktioner

Vill man bara läsa om loppet kan man hoppa ner lite och starta vi ”Logistiken”, eller kanske till och med ”Loppet”. Är man bara intresserad av det summativa resultatet så hoppar man vidare till ”Resultatet”. Är man mer analytisk så kan man även skippa det stycket och gå till ”Reflektion och analys”. Men är man genuint intresserad av hur jag kom att genomföra en sådan galen grej så tar man sig igenom alla stycken och får en hel historia :-).

Min resa från ”Skidåkare bara i skallen” till en ”Riktig Skidåkare”

Som jag sagt till flertalet vänner, bekanta, okända på stan och alla andra som är dumma nog att fråga så har jag varit längdskidåkare i mitt huvud de senaste 4-5 åren. Jag hade ju en period i tonåren då jag tävlingsåkte på vintrarna (tack mor o far för alla skjutsar) men sen jag var ca 16 så är antalet gånger jag stått på längdskidor extremt lätträknade.

Fram till förra året alltså då jag helt plötsligt kom hem med skidor, pjäxor och stavar som Lukas lurade mig att köpa. Det måste varit Lukas fel eftersom jag själv aldrig skulle vilja köpa prylar. Nej, nej, det är verkligen inte jag.

Så började jag träna längd och se där jag fick ihop nästan 5 mil vintern 16/17.

Nu vore jag inte jag om jag inte redan hade tänkt på Vasaloppet och ett eventuellt deltagande redan när jag blev skidåkare i mitt huvud då för 4-5 år sedan så när hösten kom, de sista löploppen var avklarade och motivationen tröt så kom samma Lukas som nämndes ovanför med den fina iden att vi skulle åka rullskidor.

Rullskidor??!!

Låter livsfarligt, men han lovad att vi skulle ta det lugnt och att jag fick låna ett par med broms. Jamen då så, då var det ju bara att köra.

Sagt o gjort 15 oktober blev det en premiärtur och föga överraskande så hade jag snart ett par egna rullskidor i garaget.

Därifrån är resan ganska rak. Det var rullskidor, träningsläger med Jens i Bruksvallarna, mer rullskidor, lite längd på konstsnö, mer rullskidor och sedan kom det äntligen snö (mest konstsnö då) efter nyår och då skippade jag rullskidorna helt.

Jag hade nästan blivit en ”Riktig skidåkare”.

Hur blev det då Vasaloppet?

Redan tidigt på hösten hade jag bestämt mig att träna längd som om jag skulle åka Vasan, men också sagt att oddsen var ganska små. En stor anledning var att jag inte hade någon att åka med, dela det hela med och jag tänkte att det skulle vara roligare att vänta ett år och åka tillsammans med någon.

Istället tänkte jag att jag skulle testa antingen något lokalt lopp i Sthlm eller t ex Engelbrektsloppet, till vilket man kan göra en dagsutflykt. Bra plan förutom det där lilla problemet med att Sthlm inte fick snö och at jag fick halsfluss 4 dagar innan Engelbrekts. Vilket var tre veckor innan Öppet spår måndag som var det Vasalopp jag siktat in mig lite på.

I och med att det inte blev några andra lopp så bestämde jag i samråd med Lena att då kör jag. Jag anmäler mig och kör Öppet spår, vad kan gå fel?

Jo t ex kan man efter halsfluss ha en väldigt sliten hals som gör att man torrhostar. En annan sak som kan sätta käppar i hjulet är att väderprognosen sakta går från perfekt -10 till -15 grader till -20, -25 och tillslut landa på -27 vid start. Det kan också vara så att ryggen inte gillar den ”extra vilan” man får med två veckors träningsuppehåll och bestämmer sig för att börja göra ont sista veckan innan tävling. Men förutom det så är det inget som kan gå fel.

Logistiken

Det är en bit mellan Sälen och Mora, närmare bestämt 9 mil om man bestämmer sig för att åka skidor. Det är ännu längre med bil eller buss och då Vasaloppet startar i ena änden och slutar i den andra så måste en massa logistik lösas.

Vasaloppet löser en hel del åt dig som t ex att frakta ombyte och överdrag från start till mål (där dom också tillhandahåller ombyte och duschmöjligheter). Dom löser också transport från Mora till Sälen, antingen tidigt, tidigt på morgonen (jag satt klockan 4:00 på en buss från Mora) eller efter loppet om du själv kört och parkerat bilen i Sälen.

För de flesta loppen förutom stora Vasaloppet, erbjuder dom också skidtransport om du har köpt vallaservice (mer om den senare).

Själv måste man t ex boka buss, vallaservice och fixa boende och även om en bekant har kört med övernattning i bil vid starten så kändes inte det som en bra plan :-).

Boende: Jag valde, eller valde och valde, är man ute i sista sekund får man lite ta det som finns. Jag valde i alla fall att bo på en B&B i Orsa och det var ett lyckat val. Bra rum, bra service (ägaren ville gå upp klockan tre för att göra frukost till mig) och inte för långt bort från Mora.

Bussresa: Bussen gick som sagt från 4:00 på morgonen och jag hade redan bestämt att jag skulle försöka ta den första, vilket jag hann med. Resan tog ca 1:45 men redan dom som åkte 20 minuter senare från Mora fick avnjuta bussen en halvtimme längre tid så det var skönt att ha valt tidig buss. Tiden utnyttjade jag till att softa och äta en andra frukost + att såklart nojja mig över vad som skulle hända på startområdet.

Kläder: Det var som sagt -27 på start och då måste man tänka till lite. Jag var lika delar rädd för att frysa som för att svettas för mycket under loppet. Tillslut gick jag med en tunn underställströja, underställsbyxor, tunna vindtäta tajts samt en normaltjock längdskidjacka. Det var perfekt för kroppen.

På huvudet blev det dubbla buffar, en runt halsen och en upp över kinder och öron samt en lite tjockare mössa, även detta perfekt valt. Jag kompletterade med ett par skidglasögon av varianten skärm (ni har säkert sett dom åka med sådan på världscupen) och det skyddade bland annat ögon från kylan.

Fötterna fick nöja sig med ett par strumpor enligt teorin att luft gör det varmare än massor av tyg. Teorin höll och jag frös aldrig om fötterna.

Det enda jag frös lite om var händerna och det var i nedförsbackarna. Men så for man fick börja arbeta med kroppen igen så blev dom varma så inte heller där kan jag klaga.

Sen är det fantastiskt bra att kunna ha massor av kläder på sig ända fram till minuten innan start då allt tas av, slängs ner i en påse (märkt med ditt startnummer) som sedan slängs i en hög som samlas in och transporteras till Mora åt dig. Underbart att inte ens behöva frysa innan start när det är så pass kallt.

Energi: Min ursprungsplan var lite frukost på B&B och lite mer under bussresan. Sedan skulle jag ha med mig 1 liter vätskeersättning i ett vätskebälte med slang (isolerad och innanför jackan) som jag skulle ha fram till Evertsberg (halvvägs) och där fylla på med sportdryck till andra halvan av loppet. Jag hade också med mig gel till andra halvan av loppet.

Det sket sig bigtime.

Slangen frös så där 2-2,5 mil in under loppet så vätskebältet fick jag ingen användning för. Även gelen frös fastän jag hade den innanför jackan så där kom jag i mål med ytterligare en isklump.

Resultatet blev att jag fick leva på blåbärssoppa (gott) och vasaloppsbullar (torra vetebullsklumpar) med en kopp kaffe på sista stationen. Det fungerade ok men jag hade en energidipp sista biten in till varje kontroll och hade gynnats av möjligheten att fylla på lite mellan kontrollera.

Vallaservice:Vad kan jag säga? Skitvallaservice!
Det var svårvallat gällande glid och det var få som hade bra glid. Det var däremot lättvallat gällande fäste och när jag lämnade in skidorna så markerade vi upp fästzonen på mina skidor (eftersom den skilde sig från de sträck jag har på skidorna) samt att jag instruerade att jag inte skulle ha mer än 3-4 lager. När jag sen tittat på skidorna i efterhand så visar det sig att dom vallat 2 cm längre fram och bak än den zon vi märkte ut + att dom antingen lagt extremt tjocka lager valla eller lagt de normala 6-8 lagerna som rekommenderades allmänt.

Oavsett så fick jag stanna på första vallaservicen längs med banan och skrapa bort massor av valla. Det hjälpte lite (jag hade fortfarande fäste) men det var fortfarande dåligt så i Evertsberg fick dom minska in zonen ordentligt och då fick jag ok glid (ok glid var det bästa man kunde ha när det var så kallt).

Nu är det här egentligen det enda negativa med hela loppet och i det stora hela ingen stor grej men ändå surt att betala pengar för något som försämrade helheten.

Loppet

Så står man då där, bredvid spåret, med skidorna utlagda och försöker desperat hålla sig varm i -27 grader. Detta tillsammans med flertalet andra galningar som alla ska till Mora så fort som möjligt.

Det är faktiskt en riktigt magisk stämning (och då ska det ”riktiga” vasaloppet vara 1000 gånger mer har jag hört) att stå och vänta på att få åka detta klassiska lopp.

Den klassiska startmusiken spelas och plötsligt smäller startskottet, men ingen åker?

Det beror ju på att militärerna startar 7:00 och vi andra får vänta till 7:05. Däremot var det dags att börja ta av sig alla överdragskläder och slänga ner dom i påsen. Det sista som åker av är mina provisoriska pjäxöverdrag som jag gjorde kvällen innan av de avklippta ärmarna på den tröja som blev min värmeväst första 4 km.

Sen startar det och 07:05:07 glider jag över startlinjen på väg mot Mora…

….i full fart….

….ett litet tag….

….sen kommer backen. Backen som man i sakta mak traskar uppför tillsammans med alla andra.

Det går inte fort men det går framåt (lite som bilköer i morgonrusningen) och eftersom jag har ett på tok för bra fäste så kan jag verkligen gå upp, hela vägen, utan att slira, tappa fäste eller saxa en ända gång.

Sen när man traskat lite drygt 3 km så släpper det helt plötsligt och man är uppe på myrarna på väg mot första stationen. Det var här jag både fick min mest religiösa upplevelse och min första frustation. Vi börjar med det positiva.

Tänk er en sjö med is och snötäcke, helt orört. Bortom sjön finns en granskog och över den går solen upp. Snön gnistrar så där kristallklart som den bara kan när det är kallare än -20 grader och det är totalt vindstilla. Det enda som hörs är stavarna som gnisslar mot snön vid stavtagen. Det var riktigt magiskt och om man ska plocka ett ögonblick från loppet är det jämt mellan denna vy och målgången.

Det frustrerande var då att jag kände att dels var spåren så sträva så det var som sandpapper under skidorna och till råga på allt så låg det massiva lager av fästvalla som lagts på i snön hela tiden och bromsade (jag har en gång läst om en IM-deltagare som hade bromsklossen liggande mot hjulet under en del av cyklingen, jag kan tänka mig att detta var samma känsla).

Det traskade ändå på och vid första stationen (Smågan) besökte jag vallatjänsten där och dom skrapade bort en hel del av den överflödiga vallan vilket hjälpte en del.

Det var också på första stationen som jag äntligen fick smaka blåbärssoppa och vasaloppsbullen som jag längtat efter. Men nej, vid första stoppet serverar dom bara vatten och sportdryck, dessa besvikelser….

Det vara bara att jobba sig vidare och fram till station två (Mångsbodarna) och där äntligen få min första Ekstr.. ..förlåt, vasaloppsblåbärssoppa. För blåbärssoppan på vasaloppet är speciell, det är inte alls samma som den vanliga Ekströms som man dricker hemma, inte alls…

Fram till Mångsbodarna och en bit efteråt är det faktiskt riktigt lättåkt och jag lurades in i den allmänna lögnen om att Vasaloppet är mest utför hela tiden. Den villfarelsen togs då snabbt ur mig när man närmade sig Risberg och fick ta mig ann Risbersbackarna. Jag säger redan nu att just då, i Risbergsbackarna så var jag faktiskt glad för mitt fäste, tror jag tog mycket tid mot flertalet andra där, tid jag sen förlorade när jag stod så gott som still i nerförsbackar men ändå.

Efter Risberg hade jag ju sett at det skulle bli lättare så det var ju bara att bita ihop och se där, jag kom ihåg fel. Även efter Risberg var det några backar till, men sen….….sen var det platt och då, då jäklar blev det stakning med frånskjut så det bara ven om det. Ja, det gick inte så fort men snön var så sträv så varje gång man satte ner stavarna i snön så lät det som ett litet ven.

Sträckan mellan Risberg och Evertsberg är nog det mest enformiga sträckan på loppet. Det var dock här jag på allvar började sakna möjligheten att dricka medhavd vätska och energi då allt sådant frös efter Mångsbodarna. Glömde jag skriva det? Att efter Mångsbodarna hamnade man i ett köldhål där det ska ha varit (nej jag stannade inte och kollade en termometer själv) -32 när jag passerade. Så min vätskeslang, som jag ändå hade innanför jackan, frös tillsammans med min gel och powerbar. Det blev isbitar, så energi saknade jag och även om jag fyllde på varje station så räckte den nya energin bara i ca 8-9 km vilket innebar att de sista kilometrarna in till varje station var med låg energi i kroppen.

Så kom då Evertsberg, över halva vägen och det längsta jag någonsin skidat i ett sträck. Det var ändå med lite stolthet jag tog emot nästa mugg med blåbärssoppa och ytterligare en torr bulle. Nu bär det av utför, det visste jag så vallaservicen här fick också ta hand om skidorna ett tag för att dra in fästzonen några cm, så gott dom kunde. Under tiden passade jag på att tömma ut den onödiga vätska jag bar på, den som fortfarande gick att hälla ut och rätta till alla kläder etc.

Så med lite extra vila, ny energi och äntligen ett glid som inte var uruselt så fick jag god fart nedför backarna och även ett tag till bort mot Oxberg. Det här blev helt klar mitt bästa avsnitt rent skidåkningsmässigt på hela loppet och jag tar med mig att så här ska det kännas hela tiden, då kommer jag ha gjort det ultimata loppet.

Fram emot Oxberg, när energin började dala igen så fick jag ett filosofiskt ögonblick där jag försökte förklara hur den missvisande åsikten att Vasaloppet är mest utför kan ha uppstått. För det är väldigt mycket uppför på Vasaloppet också, självklart mer utför än uppför då mål ligger lägre än start men det finns många uppförsbackar, både stora och små. I alla fall, hur kommer det sig att man ändå gång på gång får höra att Vasloppet är mest utför och att efter Evertsberg är det bra lätt åkning kvar? Det funderade jag på. Kom jag fram till någonting? Försök själva komma fram till något vettigt efter snart 6 mils skidåkning i iskallt väder så har ni svaret….

…dessutom kom Lundbergsbackarna innan Oxberg och även om dom varken var speciellt branta eller, jämfört med Risbergsbackarna, långa så sög dom.

Efter Oxberg började det ändå kännas som att slutet fanns där en bit fram, det var ju mindre än 3 mil kvar, alltså en sträcka jag kört ett par gånger. Jag fick en sista energiboost och hade ett bra parti trots att det är ganska kuperat här med flera långa sega slakmotor som man i vanliga fall kanske kan staka men som i detta före krävde stakning med frånskjut och diagonalande vilket jag knappt tränat på.

Efter Hökberg är det sen en sista lite längre utförsbacke och Eldris närmade sig med stormsteg, alltså ett tag men sen blev det åter kuperat med långa slakmotor som det bara var att jobba sig vidare genom.

En positiv sak med sista tre milen från Oxberg var publiken. Tänk alltså att det är en måndag, vanlig måndag, och kallt och ruggigt och ändå kommer det ut en massa människor som hejar. Allra bäst var dom tre förskole/lågstadie-grupperna av barn som hejade friskt. En av grupperna hade till och med bakat chokladbollar (det skulle Vasaloppet kunna lära sig av), mums.

Förbi Eldris så är det inte ens milen kvar och en mil på skidor är inte så långt, eller jobbigt, om man inte åkt 8 mil innan för då känns det men återigen så var publiken, och medtävlandena, positiva ljus som gjorde upplevelsen trevligare.

Jag stakade lite, stakade med frånskjut desto mer och diagonalade mig i vad som kändes som ett riktigt söndagstempo (även om det visade sig att jag inte tappade så mycket fart mot slutet) och tillslut nådde jag Mora och skylten med 1 km kvar. En enda km kvar, det var som en dröm.

Där och då bestämde jag mig för två saker. Dels att jag skulle åka Vasaloppet igen. Men framförallt att jag skulle staka mig över Auklandsbron och avluta starkt.

Att åka Vasaloppet igen kommer jag att uppfylla men det där med att staka sig över Auklandsbron gick sådär. Halvvägs upp fastnade jag i någon konstig pose där jag var halvvägs genom ett staktag och varken kom framåt eller bakåt. Det var inte vackert men jag lyckades tillslut ta mig upp med någon form av diagonal-stakning-saxande stil.

Jag hann inte deppa över det utan ner på andra sidan bron, uppför knixen, runt 90-graderskurvan och in på målrakan.

Känslan, den känslan att glida mot mål, se publik och det klassiska målet och samtidigt desperat försöka komma på vilken målgest jag skulle använda. Den känslan går inte att förklara….

….men ni kan se det Vasaloppet-tv här: Målgång Vasloppet ÖS Må spola bara fram till 3:16:50 (eller om du tittar på aktuell tid 14:22:00) så är jag i andra spåret från höger (startnummer 1238).

Resultatet

Tid: 7:16:59

Öppet spår har ju inte placeringar men av ca 4250 startande män (varav ca 1200 bröt) kom jag på plats 525. Dessutom kom ca 25 kvinnor av ca 1270 startande (varav drygt 300 bröt) före mig tidsmässigt.

Reflektion och analys

Med tanke på att det var kallt som attan och att spåren var som sandpapper.

Att jag hade halsfluss och avslutade penicillinkuren mindre än en vecka innan.

Att jag fick förlita mig på de två växlarna stakning med frånskjut och diagonalande när jag lagt den absoluta majoriteten av träningen på stakning.

Att fästvallan låg i och störde halva loppet.

Att jag aldrig idrottat i närheten av så här länge i ett sträck förut, samt att min medtagna energi frös inne.

Med tanke på allt det…….……så är det inte så konstigt att jag vill ha revansch J

Ja just det, och att jag är så extremt nöjd med loppet att det nästan är löjligt olikt mig (som brukar vara så hård mot mig själv efteråt).

Att få lära sig vad skidåkning faktiskt innebär när omständigheter ställer till det lite och hur man jobbar sig vidare ändå, att få ta med mig denna erfarenhet av känslor som går upp och ner, ut och in och runt, runt (skulle kanske kunna bli en bra låttext??) är en ynnest.

En väldigt dyr, jobbig och ibland frustrerande ynnest men ändå en ynnest.

Avslutning

Något som är bra med skidåkning är att benen i synnerhet och kroppen i stort inte är helt död som efter ett långlopp löpning. Man är trött men inte trasig.

Jag tror att det kommer vara en av anledningarna till att jag från och med nu kommer ha längd som en del av årshjulet i min träning. Trots den ansträngning Vasaloppet var så är jag pigg efteråt. I alla fall i kroppen, halsen och luftrören däremot tog stryk av kylan.

Det som också skett under all skidträning är att fötter, vader etc som slitits väldigt mycket under all löpning har fått vila upp sig utan att konditionen fått lida.

Slutsats: Skidåkning är här för att stanna J

Redo för start klockan 3:00

Mycket diagonalåkning

Äntligen i Mål

Lyxig frukost dagen efter, det var man värd