Tävlingsrapport - DN Sthlm HM 2014

Katastrof!

Pinsamt!

Underpresterade!

Är han sjuk? Skadad?

Ja, det hade antagligen varit rubrikerna i pressen om jag varit världselit och presterat som jag gjorde på DN Stockholm halvmaraton utifrån vad jag kan.

Vad hände då?

Det mesta var sig likt inför. Jag kände mig lite snuvig under veckan men fick till mina pass. Jag laddade upp med lite mer pasta på fredagen + en bra frukost och lunch i tid på lördagen. Jag mådde bra på lördagen, kände mig laddad, men inte överladdad och fick till en ok uppvärmning.

Fick också träffa på lite personer från jogg.se innan vilket var kul, får se personer man interagerar med IRL J.

Ställde mig lite mitt i startgruppen med tanken att starta hårt men inte för hårt och så satte det igång. Lite trångt på grund av vägarbeten men ändå ok. In i tunneln där det var varmt och kvavt. Ut ur tunnel och blev återigen förvånad över att jag på klockan låg nästan exakt efter km-markeringen (samma sak förra gången så jag måste ha en bra klocka eller tur). Här flöt det fortfarande på även om jag öppnat lite hårdare än tänkt (2-3 s/km snabbare). Men redan i backen på Torsgatan/Odengatan blev jag tröttare än jag borde och i nedförsbackarna därefter återhämtade jag mig inte som jag vet att jag kan. Här hamnade jag ett tag med Calle L från jogg.se som sprang i samma tempo som jag, men som det visade sig senare höll hela vägen in och satte ett nytt pers.

Över bron till Kungsholmen, ner via Fleminggatan till Kungsholms strand och jag började hoppas på en andra andning men så, i dom små korta backarna upp emot Lindhagensgatan så blev det riktigt tydligt att jag dels blev oväntad trött i varje litet motlut samtidigt som baksidan lår började strama åt lite. Sedan uppe på Lindhagensgatan, ner mot Rålambshov och vidare på Norr Mälarstrand så återhämtade jag mig inte alls. Detta trots att partiet är riktigt lättlöpt och borde passa mig utmärkt. Passerade milen på 41:37 vilket borde vara ok men det kändes bara segt, förutom att låren stramade och att jag började få ont i vänster vad.

Jag fortsatte kämpa fram till 15 km men där någonstans kände jag att under 1:30 inte skulle gå idag och då valde jag att dra ner tempot ordentligt och mer jogga in i mål.

Jag vet inte om ni varit med om att kroppen sagt ifrån så bestämt förut? Jag har haft liknande en gång, på jubileumsmaran 2012 med den skillnaden att jag faktiskt skadade knäet den gången medans jag denna gången bara tog slut i benen. På grund av de stramade låren och det stadigt mer långsamma tempot så sprang jag också sämre och sämre tekniskt vilket gav mig ont i vaderna och lite i vrister. Hade dagen till ära valt mina Asics racer och dom är inte förlåtande när man börjar springa med dålig teknik upptäckte jag.

Försökte fokusera sista 5-6 km på att heja fram andra trötta(re) löpare som (i mina tankar) kämpade för nya PB och bra tider. Ett litet annat sätt att uppleva slutet på ett lopp och bortsett från att jag hade lite ont så var det trevligt. Det är kul att se uppskattande (och ibland tacksamma) blickar när man hejar på. Precis framåt upploppet så kom startgrupp B´s 1:30-farthållare ikapp så då fick jag också heja in alla dom löparna i mål, förhoppningsvis på riktigt bra tider. Dom såg ut att var värda det!

Väl i mål blev det lite bråttom iväg då jag skulle på en fest på kvällen och det gjorde ju inget. Bubbel och god mat hjälper till att hela en stukad löparsjäl.

Det ovan skrev jag redan i söndags och sedan har texten fått vila i väntan på en analys. Det har dock visat sig svårare än jag trodde att dra några slutsatser, men det finns några punkter som jag tror kan ha påverkat resultatet:

1. För knappt två veckor sedan sprang jag ett 800 m och ett 1500 m-lopp på bana samma kväll. Innan det körde jag också några pass i (för mig) väldigt hög fart. Det kan mycket väl vara så att kroppen inte återhämtat sig helt efter det, att det stramar på baksidan lår talar för det.
2. Även om jag tycker att jag var frisk så är det aldrig 100% säkert att man är frisk när man har småbarn. Låter dock otroligt att det skulle var en större anledning då jag inte blitt sjuk i efterhand.
3. Jag startade för fort och fick äta upp det. Såklart att det spelar lite roll men för det första startade jag långsammare än vad jag sprang Midnattsloppet på och ändå blev jag så trött redan efter 3-4 km och sedan efter 7-8. Visst hade jag kanske orkat lite bättre om jag startat lite långsammare men jag tror att det är marginellt denna gång.
4. För lätta skor. Jag valde ju Asics racer, dels för att dom är så sköna att springa i och dels för att mina nya distansskor kom under veckan och jag fick lite skoskavskänningar av dem. Skorna påverkade absolut, med mer dämpade skor hade jag inte fått lika ont, framförallt inte i vader och vrister mot slutet av loppet men även baksidan av låren. Dock är inte det huvudorsaken utan blev mer tydligt på grund av att jag blev så trött.
5. Min oförmåga att orka backar. Det har varit lite av ett tema och något jag ska träna på till nästa säsong, att tåla högre tempo i uppförsbackar. Det påverkade också resultatet denna gång, hade det inte varit några backar i början så hade jag orkat längre men återigen. Jag borde inte bli så trött i början.
6. Väldigt få tempopass och längre intervallpass. Under senvintern och i våras körde jag ganska frekvent tempopass mellan 8 och 15 km samt tröskelpass på 5-6*10 minuter. Sådana pass har jag kört väldigt lite av efter Stockholm maraton, jag kan faktiskt bara hitta två stycken 2*5km-pass sen dess. Däremot har jag kört en hel del kortare intervaller men det ger ingen fartuthållighet. Återigen så är det såklart något som påverkar resultatet men det förklarar inte den tidiga tröttheten.
7. En dålig dag. Ja, såklart det var en dålig dag men vad innebär det?

Det troliga är att det var en kombination av alla punkterna. 1 och 2 gjorde att jag var i sämre form än vad jag trodde på startlinjen. 3 och 5 bidrog till den tidiga tröttheten. 4 och 6 gjorde att jag inte återhämtade mig och att slutet blev mer plågsamt än vad det behövde. Allt tillsammans gav punkt 7.

Den stora frågan nu är vad jag gör inför resten av tävlingssäsongen. 

Millopp i helgen, halvmara 2 veckor efter det och sedan Hässelbyloppet veckan efter det. 

Som avslutning kommer tunnelloppet men det känns klart mindre prestigefullt.

Så hur lägger jag upp det?

Tränar mer? Träna mindre? Tränar hårdare. Minskar träningsdosen? Stå över någon av tävlingarna?

Svårt att veta så är det någon som vill komma med tips gör gärna det.

Inte så imponerande.

Återigen, det går att köpa sig till motivation (eller tävla)

Efter det snopna DNS på Kistaloppet i lördags så sjönk motivationen som en sten, vilket bättre sätt att få upp det än att köpa ett par nya skor?

Jag ska ju snart pensionera mina kära gamla Asics GT 2000 som jag haft sen jag började springa för 3,5 år sedan och tillslut bestämde jag mig för att inte ersätta dom med ett par nya av samma modell utan byta till Asics Gel DS-Trainer istället.

Den största anledningen till det är att jag köpte ett par DS-Racer för att höja motovationen inför midnattsloppet och blev väldigt förtjust i dem. Därför vill jag hitta ett par liknande skor som dock är lite mer hållbara (det känns som att racer-modellen inte ska överanvändas) för mängdträning på tempo/intervaller och viss distans.

Jag hoppas att det är dom här skorna:

Hur som helst så är det kul att köpa saker.

I morgon tisdag ska jag springa en bantävling för första gången. Det är Runday som anordnar en tävling på Stadion. Jag ska i första hand springa 800 m vilket ska bli spännande, har ingen aning om vilken tid jag kan få? Är också anmäld till 1500 med ungefär 1 timmas vila mellan. Är även där väldigt nyfiken på vilken tid jag kan få och på om jag kan återhämta mig efter 800 m-loppet.

Håller tummarna för att det inte blir ytterligare en DNS så återkommer jag med en rapport.