Så dags för mitt andra triathlon-olympisk distans, på
tävling. Lite av poängen med tri är att man kan vara supernöjd, totalt onöjd
och ok med delmoment i samma lopp. Det finns ju (minst) fem olika delmoment att
bedöma och i år var jag riktigt nöjd med 3, nöjd med en och riktigt missnöjd
med den sista. Det ger en summa av riktigt nöjd men med ett klart
utvecklingsarbete framför mig.
Så dags att berätta hur det gick till då….
Inför eller kanske mer allmänt dravel
Det här året har inte varit som tidigare år, inte
samma fokus på tävlingar, inte samma resultatdriv och ändå är det nog ett av de
bättre åren, träningsmässigt, som jag haft.
Dessutom har jag köpt mig en massa tillfredställelse
(hmmmm) genom ny cykel, ny våtdräkt (*2), nya skor, nytt tri-tävlingslinne, nya
tillbehör till cykel, nya simglasögon, massor med iso-gel, sa jag nya tillbehör
till cykeln?
Ja om motivation stavades ”hur mycket pengar kan jag
lägga på saker till min träningshobby”, ja då har jag helt klart mest
motivation av alla.
Tävlingsdan - innan start
Som alltid när man har familj så gäller det att 100% ha
förankrat sitt tränande och tävlande med frun där hemma. Kommunikation heter
det visst och den idrotten behärskar jag iaf. Ja eller det kanske mest är min
fru som behärskar det…. …men jag förstör iaf inte.
De sista två dagarna tog frun helt enkelt och tältade
på gården med barnen så jag fick sova ensam i huset. Trots denna något surrealistiska
upplevelse så var jag utvilad söndag morgon och med en ordentlig frukost i
magen och 4 toalettbesök avklarade så var jag på väg in till stan i god tid.
Jag menar nu för tiden är man ju en erfaren triathlet,
det är ju faktiskt min tredje tävling så man har ju koll på grejerna, vet hur
man myglar sig till bästa växlingsplatsen, vet hur man sprider ut sig sådär
lagom mycket så man får gott om plats men bara retar grannarna så pass lite att
dom inte klagar och framförallt ser till att man får klart snabbare eller
långsammare simmare bredvid sig.
Sen (efter ytterligare två toalettbesök) så var det
dags för den stora insmörjningen. Den där delen som de flesta talar tyst om men
som alla vet förekommer i stor utsträckning på alla triathlon. Det är vaselin
(eller liknande produkter) på alla ställen som får skav, som kan få skav, som
någon gång i världshistorien har fått skav + alla andra ställen bara för
utifallatt!
Fördelen är bland annat att våtdräkten är ganska lätt
att få på efteråt, och få av om man skulle behöva gå en extra gång på
toaletten, vilket jag såklart inte behövde för om ni läst noggrant så hade jag
redan gått 6 gånger, jag menar jag är inte så konstig???
Bort till starten och själklart följa den gängse
standarden att förundrat diskutera varför den här fåniga simningen behöver vara
en del av triathlon. Gå in över startmattan och sedan väntar den stora i-gången
i vattnet. Det är förunderligt hur exakt i tid dom flesta deltagare måste hoppa
i. En majoritet sitter verkligen och tittar på sina klockor och hoppar i när
det är exakt 10, eller 7, eller 5, eller 4… ..ja ni förstår… …minuter kvar till
start. Tydligen är det viktigt att vara exakt lagom länge i vattnet för uppvärmning.
Som tur är har ju aldrig jag haft några hangups på det
sättet så jag gick i exakt 7 minuter och 36 sekunder innan start som jag gjorde
alla tidigare triahlons jag varit med i.
Loppet-kort version (för er som redan tröttnat men ändå vill veta hur det gick, tips är annars
att hoppa ner till resultat-rubriken):
Känslan under simningen var skön och avslappnad, konstigt
nog var det inga smygattacker eller brottningsmatcher eller ens någon krock på
hela sträckan. Däremot var det motvind/ström hem vilket gjorde det jobbigt för
nån som mig som inte har teknik att lita på.
Var väldigt besviken när jag kom upp ur vattnet och
såg tiden på 34 minuter, inte minst för att sub 2:30 var som bortblåst i och
med det.
Tog mig dock snabbt bort och bytte till cykel, lite
fylld av nu jäklar så startade jag snabbare än tänkt och tänk, det höll ganska
bra hela vägen. Taktiken var att hålla högt jämt tempo på det två ”raksträckorna”
på norr och södermälarstrand, ta det lugnt i uppförsbackarna på Västerbron och sedan
köra järnet från toppen så jag utnyttjade backen så mycket som möjligt innan
man var tvungen att tvärbromsa vid dom trevliga tvära svängarna som någon lagt
i slutet av backarna. Till det skulle jag ta en iso-gel direkt ut på cyklingen
och en vid varje varvning samt dricka lite innan toppen på Västerbron varje
varv när jag kom från norra sidan. Det gick jättebra, förutom att hälften av
all iso-gel hamnade på vänster överarm i samband med öppnandet av behållaren.
Kladdig? Jag? Nädå….. ….men jag blev iaf getingarnas favorit.
Efter cyklingen var det dags för löpningen och på väg
ut såg jag att det krävdes 38 någonting för att nå 2:30 så då bestämde jag mig
för att ta det lite lugnare än max. Trots det (eller kanske tack vare det) så ”såg
jag nästan oförskämt pigg ut när jag studsade förbi de andra löparna” fick jag
höra genom anonym och opartisk källa (tack älskling). Jag hann high-5:a med
barnen flera gånger, heja på medlöpare, hålla farten uppe åt en spurtande
(eller något åt spurthållet) löpare på sista varvet, ta slottsbacken med
spänstiga steg, berätta för Fredrik (han som snackade hela tiden runt
målområdet) att om det nu inte är bra att springa på kullersten, VARFÖR HAR DOM
SÅ J-KLA MYCKET KULLERSTEN PÅ BANAN?????? Och allmänt ha det bekvämt jobbigt
runt , runt, runt på löpbanan.
Lyckades dessutom i år hoppa över både kramp i vader,
kramp i lår och kramp i mage så det var också positivt.
Så var det helt plötsligt bara spurten uppför
slottsbacken (vilken sadist har kommit på att lägga ett mål på den högsta
punkten på banan? Måste vara samma sadist som lagt ut all kullersten) kvar och
trots att jag gjorde allt i min makt för att få exakt 2:35 så missade jag med 2
sekunder…. ….skit också.
Loppet-längre version
Äsch, jag orkar inte skriva något längre än ovan och
ni orkar inte läsa så jag sammanfattar bara sträckorna istället:
Simning (1500 m, 33:59)
Växling1(ca 600 m, 3:15)
Cykel(40 km, 1:11:09)
Växling2(ca 500 m, 2:27)
Löpning(10 km, 44:14)
Resultatet
Officiella tider (ja lite upprepning, men nu med
summering också):
Sim 33:59
T1 3:15
Cykel 1:11:09
T2 2:27
Löpning 44:14
Sluttid 2:35:02
Plats: 77 (14 i ÅK)
Efter loppet
I år gick jag ju i mål runt lunchtid så det var bara
att ta med min publik, tillika familj till lyxresturangen gyllene måsen och fira.
Själv firade jag med en stor smoothie, två cheeseburgare och… ..nä det blev
inget mer. Jag kan avslöja att magen blir lite konstig när man bara sprutar in en
massa socker i den men det är sådant man får ta.
Det roligaste var ändå att äldsta sonen faktiskt
förstod vad jag gjort och tyckte att jag borde sprungit om några till… …han
tror fortfarande på pappa sin, gulleponken J
Analys, reflektion och omdöme
Så till den mest seriösa delen av denna RR, eller kanske
snarare ända seriösa delen.
Helheten i tävlingen var bra, fick ihop loppet bra och
hade en bra känsla i kroppen. Där bidrog en bra energiplan (riktigt nöjd) och
fina växlingar (riktigt nöjd), suverän cykling (riktigt nöjd), bra kontrollerad
löpning (nöjd) och tyvärr då en riktig skitsimning.
Simningen blev skit på grund av många yttre faktorer,
förutom den mest självklara faktorn då att jag suger på simning! Motvind hem
och 250 m längre på klockan än förra året. Det var tydligen att det var helt
fel vind vilket gör banan lite längre (det pratas om 50-150 m, jag skulle säga
snarare 50) vilket kan sättas i förhållande till förra året då det blåste rätt
håll och banan blev kortare. Dessutom fick man nu motvind/ström hem vilket syns
på tappat tempo andra halvan. Trots dom yttre omständigheterna så har jag
snabbare snitt än förra året så ja, troligen ska jag inte vara så besviken på
simningen som jag känner mig. Förra året plats 450 av 610 män och i år plats
241 av knappt 650 män som gick i mål. Så från sista 27% till första 37% på ett år.
Det är ju ändå positiv utveckling och det får jag ta med mig.
Cyklingen däremot var bra. Fick bra drag på
raksträckorna, hittade bra växlar där. Lugnt i uppförsbackarna och fullt ös
nedför. Har dock fortfarande en hel del att träna när det kommer till att ligga
på platten i bra fart men det är en riktigt bra utveckling.
Ut på löpningen så bestämde jag mig för att njuta i
ett bekvämt jobbigt tempo (kanske 90%) istället för att ge allt. Tror jag hade
1:30-2:00 minuter att ta av där så jag får persa igen nästa år :-). Fick lite
kramp i magen sista km men om jag hade maxat löpningen och hela tävlingen så
hade jag druckit vatten vid varje station på löpningen för att lugna magen och
då kanske kunnat undvika magkrampen. Å andra sidan så är en km med lite magknip
ingen fara.
Så 2:35 är jag riktigt nöjd med och blir bättre nästa
år när jag lärt mig simma.
