Träningsfilosofi för alla men kanske lite mer för oss som blir äldre :-)

Ursprungsfrågan: Hur kommer det sig att jag under mitt 48:e levnadsår har kunnat gå från hösten 2020 då jag kanske klarade 43 minuter på milen via ca 41 minuter i maj till hösten 2021s resultat på 37:56 på milen, 1.26:20 på halvmaran och 2:13:20 på LL (vilket innebär silvermedalj)?

Man hör ofta att man ska bli långsammare när man blir äldre men tydligen går det att omsätta även gamla ben till ganska ok snabb löpning, iaf den snabbaste löpning jag någonsin klarat av.

Det finns såklart många förklaringar men tre grunder som jag vill lyfta fram och som alla kan ha nytta av i sin träning/motion (oavsett om man vill springa fort, må bättre, klara av en vecka i fjällen eller “bara” orka med barnen) är:

1. Kontinuitet. Jag har kunnat träna regelbundet mer än 6 dagar/vecka i snitt hela 2021. 6 dagar kan tyckas mycket men om man vänder på det, hur kan man inte vilja röra lite på sig i princip varje dag? Det handlar inte om (som jag kommer mer till snart) full fart och maxpuls varje dag, men rörelse/träning.
   Det är långt ifrån bara löpning i den träningen och att träna omväxlande är en viktig komponent. En annan viktig är att träna mestadels lågintensivt, men med inslag av högre puls (och i mitt fall träning i att springa fort). Under hela första halvåret 2020 så sprang jag nästan bara lugnare distanspass, men jag hade ofta 1-2 snabbare partier på allt från några hundra meter upp till 2-3 km i varje pass. Detta byggde en grund för mig att kunna träna för en snabb mil när jag ville det under sommaren och hösten.

2. Få ordning på din personliga vardagslogistik, i mitt fall vissa nycklar till över tid bättre kosthållning och sömn.
   Här är det extra viktigt att åter peka på långsiktighet, det handlar inte om att sluta med allt man tycker är gott (i mitt fall glass, glass och glass) utan hitta sätt att göra små men effektiva förändringar som är hållbara över tid. När det gäller kost kan det komma till att inte köpa hem det man mest vill ha (återigen glass) förutom när man ska äta det och då enbart i den mängd man ska äta då. Andra tips är att öka mängden grönsaker och protein i maten, äta långsammare och försöka hitta en ny mättnadsnivå på 80% av dagens nivå.

3. Välj en (eller flera) huvudaktivitet(er) som du gillar, där det är kul, men se till att minst 1-2 gånger i veckan få in konditionsträning och minst 1-2 gånger i veckan styrketräning. För mig var det att få in styrka 2*10-20 minuter i veckan som gjorde skillnad, som gjorde att jag haft lite färre mornar där höft, rygg och ben gjort ont, klart färre överansträngningsdagar och inte minst förbättrat min hållning både under träning och i vardagen.

Med dom tre allmänna råden i ryggen så återvänder jag till ursprungsfrågan och tittar på upplägget som iaf för mig är en stor anledning att jag lyckats så mycket bättre med att förbättra min fart än i tidigare satsningar... ...och tro mig, jag har haft ett par stycken hittills :-)

Det är såklart inga helt nya saker utan bygger i grund och botten på periodisering där jag inte försöker träna allt på en och samma gång, där jag inte försöker springa mer, längre, hårdare och snabbare varje pass utan bygger med små byggstenar, lite i taget.

Det jag känner att jag gjort annorlunda än vad många andra skriver om är att jag lagt in ren snabbhetsträning i mina pass. Alltså inte träning som ger mig bättre kondition eller uthållighet att springa snabbt över en distans utan helt enkelt lära mig att springa snabbare. Tanken där är att om jag kan springa snabbare med bibehållen teknik, andning och form så kommer jag kunna springa avslappnat i högre hastighet och under längre tid när jag senare ska bygga fartuthållighet för t ex 10k eller en halvmara.

Rent träningsmässigt för att utveckla hastighet la jag upp året så här:

• Bygg en grund (får gärna vara flera månader, för mig fram till april/maj)

• Volym, öka upp den, träna mycket men långsamt

• Lägg in hastighet, korta saker som strides/segment 

• Träna kontinuerligt, lär dig att träna 5-6 dagar i veckan (varierat)

• Mycket alternativ träning, för mig skidor

• Lär dig springa snabbt (kombinerades med grunden ovan)

• träna teknik, fotisättning, frekvens, avslappnad, löphållning

• Spring snabbt, det räcker med korta delar av vissa pass men det ska gå snabbt så du lär dig springa snabbt

• Hitta känslan av att flyta fram i en hög hastighet. 

• Lär dig springa effektivt (hänger ihop med punkten om att springa snabbt)

• Avslappnat

• Tänka på andningen

• Sträva efter att flyta fram

• Driv med lår (teknikträning)

• Träna på att orka springa fort hela tävlingssträckan (detta gör man först när man börjar träna specifikt för en sträcka, när man har grunden)

• Intervaller, långa, korta

• Tempopass (eller riktigt långa intervaller)

• Progressiva pass med riktigt snabbt avslut

Den sista punkten började jag till viss del med i slutet av april då jag började lägga in intervaller för 10k. Sen la jag under sommaren in backar och långpass då jag skulle springa LL30 men intervallträningen fokuserades fortfarande på 10k. Under hela tiden så fortsatte jag med punkterna "Lär dig springa snabbt och effektivt", jag är helt övertygad om att det är en viktig komponent som många glömmer bort, inte minst när man börjar bli äldre och kroppen kanske inte på samma naturliga sätt utvecklas mot snabbare löpning per automatik.

Förutom dom ganska specifika punkterna finns det som alltid lite mer generellt saker man kan tänka på när man vill göra långsiktiga förändringar. En del av dem är:

• En sak i taget: Var nöjd med att jobba med en förändring i taget, behåll fokus. Hellre små korta mål att jobba med.

• En liten framgång är en framgång: fokusera på de framsteg du gör, hur små de än är, och se hur saker blir bättre. Fokusera INTE på det som inte förändras.
  Bättre med flera små framsteg än enstaka stora.

• Om du har problem med kosten: Ät långsamt, så du har tid att känna efter. Både smak, upplevelse etc. Det ger dig också möjligheten att tänka 80% full, tänk efter om du inte är nöjd med intaget, om inte ta en bit till och tänk till igen.

• Kolla vem du är i nuläget, alltså vem du själv ser dig själv som.
  Insikten kan visa på vad som begränsar dig (t ex är jag killen som inte kan säga nej till glass, då blir det svårt att säga nej till glass)

• Titta på vem du vill bli, alltså vem du vill se dig som.
  Vem kan du vara som inte begränsar dig? (t ex, jag vill vara killen som äter glass när jag “förtjänar” det och verkligen vill njuta av glassen.)

• Hur kommer du från den du nu är till den du vill vara?

Och som alltid så behöver man tro på sig själv och sitt mål, oavsett om målet är en snabb mil, ett långt upplevelselopp eller att få en värdigare ålderdom.

Hässelbyloppet 2021 - Äntligen är jag snabbare än mig själv

 37:56

37:56

37….

Tänk att till slut, mer än 10 år efter att jag tog upp löpning som träningsform så når jag den där “drömgränsen”, den där “höre du 20 och nånting-åriga Anders, nu ligger du i lä”-gränsen på sub 38. Att få börja svaret på frågan “Vilket personbästa har du på milen då?” med 37.

Känns magiskt på något sätt.

Det är sällan jag är så överdrivet nöjd med mig själv (man är sin egna värsta kritiker) men de här två helgerna, med två lopp (Lidingöloppet 30k och Hässelbyloppet 10k) med så pass bra resultat och framförallt så pass bra genomföranden är även det magiskt.

Hässelbyloppet då i ett kort referat.

Hela veckan mellan LL30 och Hässelby handlade om att återhämta sig och att få springa små korta intervaller i tävlingsfart för milen. Det gick så bra som man kan hoppas och jag stod redo på startlinjen bredvid Mattias som också skulle under 38 denna dag. Fältet stack iväg i bra fart, tror vi öppnade runt 3:35-3:40/km (vilket var lite snabbare än de 3:48/km som behövs för 38 minuter) men efter den snabba 2:a km så började det stabilisera sig på en bra nivå. Målet var att springa första 5 lite snabbare än andra då Hässelby är lättast i början och tyngst km 6-8 (vilket alla millopp är men på Hässelby är även banan tyngst där). 

Det gick bra och jag tog första fem på ca 18:40, perfekt.

Sen kommer den tunga biten med km 6, 7 och 8 och det gäller att hålla i. Det gjorde jag och på ett föredömligt sätt snittade jag 3:51/km på alla tre. Hässelbybanan är iofs inte så kuperad men just 6, 7 och framförallt km 8 är uppför (jaja, jag vet att jag sprang Lidingö en vecka tidigare men ändå) så under km 7 och 8 börjar jag jobba på min anaeroba nivå, d.v.s. jag börjar producera mer mjölksyra än jag gör av med (kommer till varför det är viktigt snart).

När jag springer förbi km 8-skylten så försöker jag räkna ut vilket tempo jag behöver för att klara sub 38 och kommer fram till att 3:46-3:47/km på de två sista ska räcka så det är bara att öka. Försöka slappna av men ändå springa fortare. Försöka andas kontrollerat men ändå få i mig tillräckligt med syre. 

Och det går bra…

Jag tar placeringar, nån i taget och snart ser jag IP där målet är och då är det nästan klart. Är riktigt trött men har ändå kontroll hela vägen, springer på bra, håller tempo, kommer in på upploppet och ser att jag har flera sekunder till godo (4 skulle det visa sig) och spurtar i mål.

YES! JAG GJORDE DET!

Hann jag tänka innan magen började krampa, benen skaka och frossan kom. 

Jag har aldrig varit trött på det här sättet förut efter en tävling. Det var en helt ny känsla där jag bara känt på liknande sätt efter riktigt långa/tuffa långpass (oftast i hög värme). Jag ska inte gå in på detaljer men söndag eftermiddag var inte en av mina bättre eftermiddagar.

Men, idag (måndag) så känns allt som vanligt igen och jag kunde t o m köra ett intervallpass.

Hur kommer det sig då att jag har kunnat gå från hösten 2020 då jag kanske klarade 43 minuter på milen via ca 41 minuter i maj till söndagens resultat (samtidigt som jag också klarade medaljtiden på LL30)?

Det finns såklart många förklaringar men tre som jag vill lyfta fram och som alla kan ha nytta av i sin träning/motion (oavsett om man vill springa fort, må bättre, klara av en vecka i fjällen eller “bara” orka med barnen) är:

1. Kontinuitet. Jag har kunnat träna regelbundet mer än 6 dagar/vecka i snitt hela 2021. 6 dagar kan tyckas mycket men om man vänder på det, hur kan man inte vilja röra lite på sig i princip varje dag? Det handlar inte om (som jag kommer mer till snart) full fart och maxpuls varje dag, men rörelse/träning.
   Det är långt ifrån bara löpning i den träningen och att träna omväxlande är en viktig komponent. En annan viktig är att träna mestadels lågintensivt, men med inslag av högre puls (och i mitt fall träning i att springa fort). Under hela första halvåret 2020 så sprang jag nästan bara lugnare distanspass, men jag hade ofta 1-2 snabbare partier på allt från några hundra meter upp till 2-3 km i varje pass. Detta byggde en grund för mig att kunna träna för en snabb mil när jag ville det under sommaren och hösten.

2. Få ordning på din personliga vardagslogistik, i mitt fall vissa nycklar till över tid bättre kosthållning och sömn.
   Här är det extra viktigt att åter peka på långsiktighet, det handlar inte om att sluta med allt man tycker är gott (i mitt fall glass, glass och glass) utan hitta sätt att göra små men effektiva förändringar som är hållbara över tid. När det gäller kost kan det komma till att inte köpa hem det man mest vill ha (återigen glass) förutom när man ska äta det och då enbart i den mängd man ska äta då. Andra tips är att öka mängden grönsaker och protein i maten, äta långsammare och försöka hitta en ny mättnadsnivå på 80% av dagens nivå.

3. Välj en (eller flera) huvudaktivitet(er) som du gillar, där det är kul, men se till att minst en gång i veckan få in konditionsträning och minst en gång i veckan styrketräning. För mig var det att få in styrka 2*10-20 minuter i veckan som gjorde skillnad, som gjorde att jag haft lite färre mornar där höft, rygg och ben gjort ont, klart färre överansträngningsdagar och inte minst förbättrat min hållning både under träning och i vardagen.

Jag hoppas att jag kan hålla i denna grund och få fortsätta träna regelbundet resten av mitt liv. Men mer kortsiktigt så ska jag ju åka vasaloppet i vinter och nästa höst är det 10-årsjubileum för en kompis i Berlin (marathon) så då ska jag med. Det kommer bli episkt!

Vad behövs för att åka Vasloppet på 5:30 nästa år?

Som rubriken frågar. Vad behövs?

Jag tänker utifrån nyckelpass under året?
Vad ska man lägga energi på?

Under vår-sommar-höst:
Rullskidor kontra löpning/cykling?
Hur mycket styrka och vilken?
Backträning, hur mycket effekt ger det?

När snön kommer:
Skidåkning kontra övrig konditionsträning?
Skidåkning kontra styrketräning?
Vilken sorts skidträning? Långt, intervaller, teknik? Vilket bör prioriteras?

Jag är inte ute efter ett rätt svar utan många input som jag vill använda för en årsplan.

Jag själv började träna längd i år med rullskidor i november som start. Jag har tävlat i längd som tonåring men det var ju snart 30 år sedan nu och har sedan dess bara åkt utför (alpint och telemark). Jag har med dom förutsättningarna bra teknik och bra skidkontroll (jag har t ex riktigt bra balans på skidor och klarar alla typer av utförsbackar bra, vilket det finns många som har problem med), alltså en bra grund.
Har också en bra grundkondition där jag springer allt från 10k till marathon och brukar genomföra en olympisk triathlon varje år.
Träningsdosen är 5-6 pass i veckan på ungefär lika många timmar men det skiftar en hel del då jag är småbarnsförälder med medföljande aktiviteter, sjukdomar och allt annat som påverkar.
Åkte i år Vasaloppet ÖS Må på 7:15 med en riktigt dålig uppladdning på grund av sjukdom, den storyn finns här (http://eftermarathon.blogspot.se/2018/03/tavlingsrapport-vasaloppet-os-ma-2018.html) om man är nyfiken.

Jag är inte heller direkt ute efter om målet med 5:30 är rimligt eller inte då jag själv anser att det är ett rimligt men oerhört svårt mål, ett strävansmål om man så vill. Jag är mer nyfiken på vad som krävs om det ska vara möjligt :-)

Spräckta planeringar - ibland kommer livet emellan.. ..ett filosofiskt ögonblick i mitt liv

Så var man där igen....
Förkyld, kliande hals, seg och på väg neråt i spiralen....
Den där spiralen som är så svår att vända uppåt....
Den där spiralen som faktiskt var på väg uppåt för bara en dryg vecka sen men som nu ser ut att vända neråt igen....

....och nu är det dags att visa att man är den där kämpen...
...den där som "inte ger upp"...
...den där som allt klarar av en liten motgång.. ..eller två.. ..eller 10, 15, 20 motgångar...

...eller..

??

Är det kanske dags att lägga av? kapitulera totalt? Äta en liter glass eller två varje kväll och sitta framför dumburken, se på favoritserien, film, mysa...

...låta bli alla tankar på träning, löpning, resultat, marathon, tävling.... ....sa jag resultat?
..resultat..
..resultat..

Ja just det!!
Vad tänker jag med egentligen??

Jag har ju resultat att jaga, rekord att slå, utmaningar att vinna...
...bara på det igen...
...kom igen nu...
...kämpa...

...eller???
??
?

Kanske den där glassen trots allt?
Det är ju ändå en dag imorgon... ...och jag kan ju alltid "skärpa mig" då istället...



Förra helgen skulle bli en starthelg.
Förra helgen skulle blivit helgen då jag utnyttjade en extra ledig dag och körde tre långpass på tre dagar uppdelat på löpning - skidor - löpning.
Förra helgen skulle ha varit en nystart, en nytändning, ett första steg på vägen.

Istället blev det en helg av snuva, av hosta och allmänt småsjukskänningar och nu är det återigen en mental starttröskel som ska överstigas.

Ni har säkert alla varit där då och då...
Ni har säkert alla besegrat tröskeln flera gånger...
Ni som läser detta är (föreställer jag mig) den typen av människor som inte ser träning som ett motstånd i vanliga fall och därför kommer igen när det varit en trög period...
...precis som jag...
...även om det just nu, idag, en helt vanlig tisdag på kvällen efter läggning är riktigt nattsvart... ...och inte bara ute.

Hade jag haft den där nystarten i helgen, kört mina tre långpass och varit på G så hade jag fått kämpa mot helt andra demoner. Då hade det varit en liten dialog inombords huruvida jag skulle köra ett litet pass idag ändå, och en dialog om hur det passet borde vara simning, crosstrainer, cykel, löpning eller styrka?
...PS, rätt svar borde varit styrka men simning eller löpning hade nog vunnit...

Nu är det istället en kamp om att återigen planera om , fundera på hur jag ska starta upp när jag blir frisk, vilket kunde varit ikväll, men antagligen blir imorgon, antagligen med ett innebandypass... ...är det smart?
...PS, rätt svar är nej, det är inte så smart...


Så här i efterhand blev inte det här blogginlägget sådär peppigt, glatt med en positiv framåtanda som jag kanske hoppats... ...men imorgon är en annan dag som jag hörts sjungas och då....
....då...
....då...

Snart är det sommar och löpning igen :-)

2 lång-pass samma helg, man kan se ljuset (i tunneln)

I helgen blev det riktigt bra träning. Två långa pass på ca 2 timmar. Ett löpning och ett längdskidor.

Dessutom börjar det bli ljusare igen, både ute och i sinnet. Det känns som att våren kommer att dyka upp nån gång igen (ja jag vet, den gör faktiskt det varje år tillslut) och det är inte kolmörkt varje dag man kommer hem från jobbet. Dessutom är jag lite positiv för första gången på länge rörande kvaliteten i träningen.

Löpningen i lördags genomfördes med en kompis som är bra på att dra ner tempot och det gjorde att det kändes lättare, det är en känsla som det var länge sedan jag kände.

Längdskidor är ju nytt för i år och årets tredje pass blev det längsta, både tidsmässigt och distansmässigt. Inte nog med det, det var också lite fart i åkningen, fart som (om jag nu skulle lyckas hålla det i 4 * distansen) innebär ett riktigt bra resultat på Vasan (om jag nu skulle köra den).

Är hur som helst kul att träna något annat som ger såpass mycket effekt, istället för bara löpning. Det ger ju inte helt och hållet benträningen men kondition, överkropp och mängder av bålträning. Jag hoppas verkligen att det blir fler pass resten av vintern, men det beror ju lite på om det blir mer vinter.

Min nyinköpta utrustning

Skador, smärta, känningar och åtgärder

Vad är en skada? Vad är ok att träna med? Varför har löpare alltid problem, känningar och/eller skador?

Jag är ingen expert på något sätt men tycker ämnet är intressant och vill försöka få ner lite av mina tankar i text.

Jag har en hel del löparkompisar och den gemensamma nämnaren, oavsett vilken nivå man tränar på, är att alla av och till behöver rehaba en skada, känning eller bara få ordning på en väldig ojämnhet i kroppsstyrka (oftast en starkare sida eller svagt bål).
Bland de lite mer seriösa löparna är det inte heller helt ovanligt att första halvan av varje vinter går åt till alternativ träning och en massa styrketräning för "att komma till rätta med problemet en gång för alla". Mot slutet av vintern är detta redan bortglömt och består av mest löpning igen och kanske lite kompletterande styrka som under säsongen glöms bort helt... ...styrkan alltså. Det innebär att när hösten kommer så blir det bra löpresultat men med en hel del känningar som när vintern kommer "ska tas hand om en gång för alla"...

Jag själv då?
Jo jag har också känningar, rehabar ibland, prehabar mer sällan och jag lever med att det är få veckor om året då jag inte har ont någonstans.

Jag drömmer om att få delta i en tävling där jag varit frisk och utan smärta i en hel månad innan, men det är nog bara att glömma.

En stor poäng är att om jag inte tränade skulle jag inte ha mindre ont utan mer, oftare och värre.

Jag har delat in skador i tre kategorier, Skador, Överansträngningar (ibland underansträngningar) och Träningsvärksliknande. Jag handskas med dom lite olika och tänkte beskriva det här. Vill bara tillägga att detta är högst personligt och har inga som helst veteskapliga (kanske lite men....) belägg.

Träningsvärk och liknande: inte en riktig skada utan det som kommer när man tränar nya saker, eller saker man inte tränat på länge. T ex varje höst när jag drar igång med innebandyn igen. Det är smärtsamt efter de första 4-5 gångerna. Efter första gången kan det verkligen kännas som att jag skadat mig men av erfarenhet vet jag att så inte är fallet och lösningen är att träna igen.

Överansträngning (och underansträngning): Dessa är mer knepiga och här kan jag inte lika säkert säga att det inte är vad jag kalla Skada. Oftast uppkommer dom när jag ökat träningsmängden inom ett visst område under en kortare tid. Som när man periodiserar löpträningen, har fokuserat extra mycket på t ex mängd, då kan jag lätt få en överansträngning i t ex baksida lår.
Senaste exemplet är inför Berlin maraton där jag fick känning i vaden. Jag visste inte helt säkert att det inte var en Skada så jag vilade lite extra, starta om träningen lite lugnare och rehabade skiten ur vaden vilket fungerade bra. Just att det vände så snabbt när jag tog hand om känningen är ett säkert tecken på att det var en överansträngning.
Det vanligaste sättet att ta hand om en överansträngning är just att vila någon liten tid extra för att bli av med det akut onda (gärna annan träning under tiden) och sedan sätta igång igen fast ta det lite lugnt. Dessa skador beror ju ofta på att man har viss ojämnhet i muskelstyrka i kroppen så rehab/prehab är alltid rätt.

Skador: Allt annat. Som tur är har jag sluppit riktiga Skador på länge. Senast var nog löparknäet efter Sthlm maraton 2014 och just löparknä angriper man mer som en överansträngning i och med att man kan (bör) träna så mycket som det går.
Det som hänt senaste 5 åren är att jag blivit smart när jag börjar få känningar. Jag kör t ex inga voltarenkurer för att kunna träna vidare (kan dock hända att jag tar voltaren eller liknande för att dämpa en inflammation) utan vill alltid kunna känna hur ont det faktiskt gör. Det är ju inte smärtan i stort som förhindrar träning utan varför man får ont.
Just att jag tänker efter tidigare tror jag är huvudanledningen att riktiga Skador inte varit så vanliga sen jag började med löpning.

Däremot har jag småbarn och får allt som oftast handskas med förkylningar och gränslandet mellan att vara frisk och sjuk men det är ett helt eget inlägg bara det.....

Så hur ska vi löpare då göra för att slippa alla småkänningar? Hur kommer det sig att så många löpare alltid (eller i alla falla ofta) har känningar? Är löpning verkligen nyttigt?
Detta är frågor som jag inte har några svar på, eller snarare så har jag massor av svar (som oftast dyker upp under löprundorna) men inga svara som visar sig fungera fullt ut.

Så jag fortsätter att rehaba/prehaba så mycket jag hinner och orkar och fortsätter drömma om den där tävlingen där jag får deltaga efter en perfekt uppladdningsmånad utan känningar eller sjukdomar.

Egen tränare = sisådär tränare.

Jag kan absolut sätta upp ett träningsprogram, ett bra sådant. Jag kan följa upp det, analysera det sakligt och anpassa det efter rådande omständigheter…

…men inte när det gäller mig själv, då blir jag lätt blind, över- eller underskattar mig själv, blir enformig i träningen, vet inte hur jag ska variera på rätt sätt, fegar ur etc.

Men hur ska man göra då?

Som många andra löpare så har jag en nördig ådra vilket gör att jag gärna läser träningslära, tittar på träningsupplägg, funderar på teknik, mängd, kvalitet etc. Sen försöker jag ta allt det där nördiga och teoretiska och få ihop ett upplägg som jag hoppas passar mig perfekt och gör att jag utvecklas.

Problemet blir att jag oftast inte riktigt vågar. Att jag blir feg och rädd och bangar ur. Går tillbaka till något jag ”vet” är säkert och som gör att det åtminstone inte går för fel.

Det jag oftast fegar/fuskar med är:

• Vila – jag vågar inte vila, tänk om jag tappar formen?
• Kvalitetsträning – jag vågar inte riktigt köra så hårt, alternativt så långsamt (t ex springer jag ofta för fort på tröskel och långpass) som jag kanske borde. Rädd både för att överanstränga mig och för att inte få ut tillräckligt träningseffekt.
• Mängd – här kanske det kommer lika mycket till slöhet som att våga, men jag har svårt för att våga springa flera dagar på raken på grund av (påhittad?) skaderisk.
• Periodisering – hänger ihop med alla punkter ovan då jag smetar ut träningen till att bli likadan året runt.
• Styrka – både prehab, rehab och löputvecklande. Här är det absolut slöheten som styr och eftersom det oftast är en ”extra” träning efter den ”riktiga” träningen eller på morgonen så blir det lätt bortprioriterat.

Jag fortsätter försöka följa mina uppsatta planer men jag skulle så gärna vilja ha någon att bolla mer med (och ibland någon som bara bestämmer vad jag ska träna). Tyvärr är det ingen jag känner som tränar som mig, med samma eller liknande kombination av mål, syfte, grenar, distanser och viljan att utmana sig själv.

Kämpa tar mig till målet

Så även om det är frustrerande ibland så kämpar jag på, det finns faktiskt inget annat allternativ J

Planering inför 2016 (och mål såklart)

Nu ska det äntligen ske. 2016 är året då de äntligen möts. Gubbe mot Gubbe, skavank mot skavank, för fortstartaren mot spurtspecialisten.

Jag talar såklart om Anders vs Jens i Berlin 2016, då smäller det!

På vägen dit kommer det säkert bli ett Sthlm marathon, kanske ett Sthlm trail och minst ett triathlon, så hur ska jag lägga upp året då?

Vi får börja med målbilden för 2016:

• Jag skulle ljuga om inte målet är att vinna över Jens i Berlin. Det är ett omoget mål som bottnar i min egna osäkerhet, det är jag helt medveten om men för tusan. Självklart ska jag vinna! :-)
• För att slå Jens behöver jag springa åtminstone under 3:10 så mitt resultatmål för marathon 2016 är att springa under 3:10. Det kanske revideras senare men just nu är det målbilden.
• För att klara av det så borde jag kunna springa en halvmara på i alla fall 1:28 och milen på under 39 så det är två extra mål under året.
• Andra mål kommer vara att genomföra ett traillopp, mer förberedd än årets försök och minst en triathlon på olympisk distans. Jag kommer sätta upp tidsmål för dessa när det närmar sig men det är en omöjlig gissningslek i dagsläget.

Våga bli trött!

Hur ska jag då träna?

Tittar man på mina resultat på milen och halvmara, i alla fall om man tittar på mina bättre resultat gällande halvmara, så borde jag teoretiskt kunna springa marathon på 3:05-3:08 så jag har en bra potential där.

Min egna utvärdering ger att jag dels är för ”löpsvag” och dels är för dålig på hastighetsuthållighet.

Jag funderar själv på att jag behöver mata ganska många mil varje vecka och det orkar inte kroppen just nu så jag måste bli starkare i mina löpmuskler, dom som ska hålla på och jobba länge. Detta får byggas upp sakta och säkert under vintern.

Sedan måste jag också jobba på att ligga i den där jobbiga zonen som jag själv kallar tröskelzonen (inte att blanda ihop med tröskelträning). Där det är lite jobbigt att springa så att jag lätt går ner lite i tempo för att det är bekvämare men inte så jobbigt att jag per automatik fokuserar det där lilla extra som på en 5k eller 10k-tävling. Den zon som jag måste klara av att ligga i under andra halvan av ett marathon för att prestera på topp.

Detta ger att jag under vintern bara får fokusera på att köra uppbyggnad igen.

Vacker vinterträning!

Det innebär inte samma uppbyggnad som förra året då det var mycket mellanfart utan mer lugn jogg med inslag av farthöjningar under andra halvan av passen (både på distans och långpass). På det sättet spar jag kroppen lite, samtidigt som jag bygger upp löpstyrka, det är i alla fall planen.

Sedan när våren kommer hoppas jag att jag är redo för att dra på lite riktigt långa långpass (3 mil och däröver) samt en hel del tempodistans och tröskelträning. Säkert några tävlingar också på mil och halvmara.

Vi får se om våren avslutas med ett Sthlm-marathon eller inte, men det är inte helt otroligt. 

Det finns en lockelse i att dels ha ett stort mål redan under våren och dels att få chansen att ta tillbaka kompisrekordet på marathondistansen.

Sommaren får sedan fyllas med underhållande träning (=en del långpass) samt ökad mängd simning och cykelträning inför sthlm tri. Jag tror att kroppen kommer må bra av det lilla avbrottet på 2-3 månader från rent löpfokus för att istället få jobba med nya muskler så att den sedan när hösten kommer får bygga upp sig inför Berlin marathon. Även där kommer det säkert bli några tävlingar på milen och kanske halvmarathon.

Jämför man med mitt hittills bästa löpår 2014 så startade jag också den säsongen i typ november året innan. Skillnaden då var att jag dels hade haft en jobbig skade- och sjukdomsdrabbad säsong bakom mig. Dels att jag knappt hade kapaciteten att springa mer än 15 km. Till sist så var jag en långsammare löpare med klart sämre PB på alla distanser.

Dessutom tränade jag bara löpning (lite, lite styrka) och innebandy, nu har jag mer varierad träning och därmed en klart större träningsdos/vecka även om jag inte springer så överdrivet mycket (än).

Nackdelen mot då är att jag tror att kroppen trots allt är lite mer skadebenägen nu och att jag måste ta dessa 2 års åldrande i bejakande när jag planerar träning och vila, framförallt när jag planerar för en ganska rejäl ökning i ren löpträning.

Den som lever få se hur det går under 2016. Jag är i alla fall nyfiken, peppad och motiverad!

Det gäller att nå slutmålet :-)

Utvärdering – årskrönika 2015

Såhär mot slutet av ett år så är det ju dags för en liten utvärdering och en årskrönika som sammanfattar, betygsätter och raljerar över säsongen som gick. Något som kan utvecklas till en plan för nästa år. Så här är min….

Målen 2015 var:

1. Att träna strukturerat och indelat i 4 stycken faser där jag skulle
   • Bygga upp grundformen i fas 1.
   • Utveckla fart i fas 2.
   • Bli triathlet i fas 3.
   • Tävla mycket i fas 4.
2. Springa sub 40 på milen.
3. Springa ett traillopp.
4. Genomföra minst ett triathlon.

Resultatet då:

1. Tja, vintern blev mycket mängdträning och uppbyggnad men i fas 2 blev det inte riktigt så mycket fart som jag skulle velat och behövt. Under sommaren (fas 3) blev det en hel del triathlonträning, men sedan under hösten har jag inte tävlat speciellt mycket.
   Så: Knappt godkänt där.
2. Japp, två gånger. Först på bana i maj månad (Arenamilen 39:52) och sen i sista loppet 39:40 på Hässelbyloppet.
   Så: Väl godkänt!
3. Stockholm Trail 21K blev mitt debutlopp och såhär i efterhand borde jag kanske testat en kortare sträcka först. Säckade totalt på slutet och det var jobbigt tråkiga sista 8-9 km.
   Så: Godkänt.
4. Visst blev det ett lopp, men bara ett lopp. Det loppet var Vattenfall World Triathlon Stockholm och det genomförde jag på bästa sätt.
   Så: Väl godkänt med ett litet plus i kanten!

Tittar man på det såhär så kan man inte ge säsongen annat än klart godkänt men ändå…

…ändå känns det inte riktigt så när jag bara tittar på året rent känslomässigt. Det känns som ett lite misslyckat år, eller i alla fall ett sådant mellanår, utan någon edge.

Det kan bero på många saker men mest tror jag att det är min fokusering på 10k och den där 40-minutersgränsen med alla försök som slutat med tider på höga 40. Det gjorde mig lite frustrerad och uppgiven vilket fick till följd att en del av motivationen och glädjen försvann.

Jag tror också att jag avslutade säsongen mentalt efter min triathlon och att jag just därför lyckades prestera på Hässelbyloppet då jag inte la för mycket press på mig själv inför det. Det ska jag ta lärdom av inför nästa år.

Jag ska också ta lärdom av att dela upp året i faser, men mer om det i ett planeringsinlägg senare.

Till sist ska jag dra lärdom av den effekt årets omväxlande träning, där framförallt simning var en del av träningen hela året och cykel en givande del under sommaren. Att växla är helt klart bra för mig, min kropp klarar helt enkelt inte av en för ensidig träning om den ska hålla och må bra i långa loppet och det får man ändå säga är viktigare än enskilda resultat på kort sikt.

Så nu lämnar vi 2015 (i tanken) och rör oss mot 2016 som kommer vara ett år med dels en marathonsatsning igen och dels en triathlonsatsning. Ser fram emot båda.

Triathlon premiär, nedräkning 10 dagar kvar

I år gör jag en triathlon för första gången. Det är dessutom premiär för både simning och cykling som tävlingsform. Nu följer det ett par inlägg som räknar ner de sista knappa två veckorna.

I går hade jag riktigt stela vader och beslutade mig för att ge mig ut på en liten återhämtningsjogg vilket var bra för min kropp. Det är lustigt det där att lugn aktivitet är bättre än stillasittande vila, i alla fall för det mesta när det gäller att återhämta sig.

Planen var annars att köra ett intervallpass på cykel men nu får jag köra det idag istället.

Har kommit en ny noja också. Känner av lite grann i höger axelparti. Det är från skulderbladet och fram ut åt axeln + ving-muskeln som är lite ömma. Troligen är det lite överansträngning på grund av ökad mängd simning (och kanske lite på grund av cyklingen) så det får bli minimalt med simpass nu fram till tävlingen, skulle annars vara typisk att skada sig nu.

Får se hur allt känns efter dagens pass.

Tävlingsrapport Kungsholmen runt - en frustrerad rapport

Helt ärligt, jag känner en sån fruktansvärd frustration, jag vet inte varför jag återigen hamnar på en tid runt 40:40 på milen. Det är så otroligt tråkigt. 
Alltså, 40:44 (40:47), plats 150 av ca 1100.
Det kan i vissas ögon ses som en medioker tid och i vissas ögon som en riktigt bra tid. Helt objektivt bedömt är jag inte helt missnöjd med tiden men nu är det svårt att inte bli subjektiv. Tiden är därför på alla sätt obra och jag ska försöka utröna varför.

Vad har hänt sen sist?
Jag har tränat på bra och April innehöll 26 pass varav 8 löpning, 10 simning, 4 innebandy, 3 styrka och 1 spinning. Det något låga antalet löppass beror framförallt på att jag dels var förkyld i 5 dagar och att jag sedan varit småsnuvig i nu snart 2 veckor vilket kan bero på allergi, snuva, småbarn eller jag vet inte vad.

Vad är då problemet? Hur yttrar det sig?
Efter förkylningen har jag kunnat träna på men bara upp till mellanhårt, sen protesterar kroppen genom att "lägga ner", "bli matt". Inte som när man är sjuk på riktigt då kroppen lägger av helt och sedan fortsätter vara off också efter träningen och i X antal dagar. Nu går kroppen igång direkt jag drar ner lite på intensiteten, alltså inte direkt efter träningen eller så utan direkt jag t ex drar ner några sekunder på km-tempot.
Det går inte heller att jämföra med när man blir trött efter ett hårt pass, det är inte det som är problemet, det är inte så det känns.

Hur blev det då i loppet?
Jo, jag hade bestämt mig att köra på. I motsats till premiärmilen då jag gick ut kontrollerat och sprang jämt hela loppet (och ändå slutade på ca 40:40) så skulle jag nu hålla mig under 4-tempo så länge det bara gick, det var sub 40 eller ingenting som gällde.

Tittar man på mina data från Garmin Connect så ser man att jag håller perfekt tempo första 5-6 km (5:an gick på 19:58) men sen kommer det. Inte helt dom en överraskning då jag börjar snora ordentligt vid ca 4 km, men...

Vid 6 km, eller strax efter, så tar det stopp i kroppen, precis som på träning. Det känns som att jag får mindre luft (inte alls som någon som har astma, eller ens så att det känns farligt eller otäckt) och kroppen blir matt, inte "full av mjölksyra"- eller "låg på energi"-matt utan på ett mer oidentifierat sätt. Så hela km 7 blir återhämtning och jag tappar på tok för mycket tid för att längre ha chans på sub 40 och därmed tappar jag motivationen att kämpa fullt ut längre. Det är inget PB jag är ute efter, det spelar ingen roll.

Så jag tar sakta men säkert och ökar tempot sista 3 km in i mål och avlutar ok, inte minst med en energikick från Urban (som sedan persade på HM, Grattis!) som hejade på mot slutet.

I mål var jag riktigt trött, inte död men bra trött ändå. 10 minuter senare är jag ok igen, liknande det som händer på träning, inklusive en rinnande de näsa.

Ok, lite positivt då.
Jag kämpade trots allt på och hade jag haft motivationen för det så hade jag nog satt ett nytt PB med 5-10 sekunder, men den motivationen har jag som sagt inte. Jag kunde gett upp helt och kommit i mål på ca en minut sämre tid, så det är jag glad att jag inte gjorde. Sen kändes det väldigt lätt första ca 4 km, innan nosen började rinna ordentligt. Det och att jag återhämtar mig fort tyder ju på någon form av form.

Tillbaka till frustrationen.
Det är frustrerande att inte veta om (bristen på) resultaten beror:

• Allergi?
• Förkylning?
• Annat sjukdomsrelaterat?
• Dålig form?
• Missat något i träningen?
• Annat träningsrelaterat (löpteknik, styrka, eller...)?
• Dålig sömn?
• Annat?

Det känns som att jag står helt still i min utveckling, fast jag är i en bra form.

Det är också frustrerande att jag brukar kunna tolka min kropp och analysera min träning kontra resultat på ett bra och utvecklande sätt, men inte denna gång. Jag har tänkt och tänkt men inte hittat någon lösning.

Summering
Det finns så många andra vinster med min träning att jag inte på något sätt känner mig manad att lägga ner träningen, eller ens minska den. Jag är också för envis för att ge upp om milen sub 40 och om 10 dagar ska jag debutera på 10 000 m på bana (Arenamilen), bara det ska bli kul och utmanande och en bra chans att komma under 40 (även om det inte är riktigt samma sak).

Kanske är det så enkelt att jag mentalt har lite för stor respekt och därför är lite för spänd och lite övertänd på alla millopp. Den mentala sidan är ju helt klart att räkna med.

Den som lever får se och som Urban säger: Vi ger oss inte.

Träning och hälsosam mat är bra, inte dåligt!

Jag snubblade på en debattartikel i Metro med den provocerande titeln: Den som bara tränar tre gånger i veckan har inget att komma med.

Nu handlade inte artikeln om att tre gånger i veckan inte var träning utan var en artikel om en person som haft den psykiska sjukdomen ortorexi – manisk överhälsosamhet men tagit sig ur den:

Artikeln som bild.

Jag vill börja med att säga att jag tycker skribenten har varit stark som tagit sig ur sina psykiska problem och nu lever ett bättre liv.

Problemet är att träning och hälsosam mat blir boven i artikeln och det är så fel. Människans kropp är gjord för att arbeta fysiskt, mycket och länge. Eftersom vi inte gör det i våra vardagliga jobb (i alla fall inte dom flesta av oss) så får vi se till att röra oss på fritiden, s.k. träning, motion, lek, trädgårdsarbete, städning etc. Allt som är ansträngande. Detta är nyttigt för oss och kan utan vidare göras dagligen, eller flera gånger per dag utan att vara skadligt.

Ja, det finns undantag. Viss typ av elitträning är skadligt och när du gör nya saker finns alltid en risk för att du överanstränger dig och det är också skadligt men nu pratar vi inte om undantagen. Majoriteten av alla människor i Sverige skulle må bra av att röra sig mer, träna mer, leka mer, vad som helst som anstränger kroppen lite (eller mycket). Även skribenten mår bra av det, jag lovar, hon mår bra av att träna och att äta nyttigt så länge som hennes psykiska sjukdom i kombination med träning och överdrivet tänk runt matintag inte ställer till problem, men det är hennes personliga problem/sjukdom.

Och det är nu vi kommer tillbaka till kärnan.

Det är inte träningen och den hälsosamma maten som är farlig!

Fart, snabbhet och tempo (vill bli som blixten).

Att det ska vara så svårt att springa fort?

Jag menar inte att det skulle vara svårt att bara springa iväg i en kort sprint så fort man kan utan att det är svårt att springa fort, en längre tid och med bibehållen teknik.

Eller längre tid?

Försök att springa 100 m så fort du kan, nog f-n är det svårt att behålla tekniken redan på den "korta" sträckan....

Jag har sedan i höstas varit väldigt medveten om att jag är för dålig på att springa snabbt, det fastän jag är riktigt kvick första 10-20 metrarna på vilken bollsportplan som helst. Så fort jag försökte springa under 4:00/km så dröjde det bara max 2-3 km innan jag tappade tekniken, började sitta ner i steget, krängde med överkroppen och till och med gjorde fotbollssprintar (ni vet dom där när halva energin går åt i sidled). Sprang jag snabbare, säg 200-ingar i 3:30-3:40/km så räckte det för att jag skulle tappa tekniken efter ett 10-tal intervaller. Kroppen och dess uppbyggnad klarade helt enkelt inte av att springa i det tempot någon längre tid alls, inte ens med vila.

Visst har det blivit sakta bättre under de år jag tränat, när jag startade så kunde jag knappt springa under 4:00/km alls, kanske en km med sluggerteknik, kanske. Och visst vet jag att jag sakta kommer bli snabbare oavsett hur jag lägger upp träningen men jag vill ju bli snabbare nu!

Därför la jag upp en (ovanligt) lång plan (läs hela planen här) för att vara mig, med uppbyggnad under vintern och fartträning mars, april för att toppa mig till Kungsholmen runt 9 maj då målet sub40 på milen ska bli verklighet.

Och jag har följt planen. Jag har verkligen byggt upp kroppen under vintern med alternativ träning för att stärka den + underhållande löpning. Jag har gjort det jag skulle.
Och jag gör det jag ska nu också, jag kör många snabba pass, både tempo, tröskel och intervaller. Jag kämpar på ordentligt, men ändå....

...det blir bara små, små förbättringar.

I går sprang jag t ex 3*(5*200 m) med 30 s vila och 1 minut setvila. För ett drygt år sen gjorde jag samma pass och då sprang jag intervallerna mellan 41 och 45 s. I höstas när jag inte alls var i form sprang jag på 43-46 s och igår på 38-43 s. Liten skillnad i fart och en liten förbättring då jag kunde springa med (för att vara mig) bra teknik hela passet, men jag vill ju ha mer utveckling, jag vill bli snabbare.

Antar att det bara gäller att ha tålamod och att fortsätta gneta. Det är knappt två hårdare veckor kvar innan jag drar ner lite på träningen inför tävlingarna i maj, får se vilka mirakel som hinner ske under den tiden :-)

Tills vidare drömmer jag om att bli snabb som

Fartuthållning-tröskel-grispass.

Det har blivit såhär på sistone. Jag kör nästan bara kvalitetspass på mina löp-pass. Det blir långpass, intervaller, tempo eller mina favoriter. Fartuthållningspass! De pass som i vanliga fall är lugna distanspass, mellanpassen har i största mån förpassats till alternativ träning såsom simning och cykling. Detta upplägg verkar fungera bra för stunden och jag känner mig fysiskt starkare än på (väldigt) länge, vi pratar decennium.

Just fartuthållning har det nu blivit två helger i rad tillsammans med en kompis Mattias. Förra helgen körde vi ett progressivt pass. Eftersom Mattias satsar på Sthlm Marathon i år så startade vi i ett lite långsammare tempo än vad jag vanligen gör och dessutom blev det inte en så snygg fartökning utan den svajade lite. Jag hade dessutom ett stenhårt 3*1200 m i ordentlig överfart i benen från två dagar tidigare så passet tog ordentligt trots allt.

Nöjd med sista tre som dessutom har ordentliga motlut.

I dag var det då dags att introducera Mattias för 10-minutare med 1 minuts vila. Meningen var att köra 4 stycken något lugnare än normalt, dels för Mattias skull men också för att jag inte visste hur min kropp kände sig efter lite snuva och en lättare förkylning. Nu blev det inte riktigt så, det gick riktigt fort, närmast i milen tävlingsfart, eller kanske t.o.m marginellt snabbare.

Det blev så att när vi startade första intervallen så kände jag mig så stark så jag ville verkligen utnyttja passet och Mattias var den som fick lida lite för det på slutet. Nu är Mattias en vältränad 25-åring så han tål det allt men sista intervallen hängde han inte riktigt med :-).

Värt att nämna är också att jag la in en extra minuts vila mellan 3:e och 4:e intervallen samt att 3:e intervallen har ett grymt uppförslut på ca 20 m första 800 och 4:e intervallen har en utspridd klättring på ca 15 meter förutom att man då redan kört två tuffa intervaller. Livet är inte alltid rättvist.

I mitten den extra vilan.

Halvvägs in i sista tappat Mattias, men inte så mycket och sista 2-3 minuterna tappade jag tekniken och började kränga rätt rejält fast lyckas trots det hålla tempot uppe. Som sagt, jag kände mig stark idag.

Nu har jag två planerade tuffa veckor kvar och frågan är om jag inte ska försöka få till ett 15 km formtestlopp nästa helg, förutom minst ett kortintervallpass nu i veckan. Det känns bra nu och jag börjar längta efter Kungsholmen runt.

Mellanspel - träningsnarkoman?

Det var länge sedan jag skrev något nu. Skulle vilja citera en gammal klassiker: "De é mycke nu" men jag vet att många andra har minst lika mycket på sitt schema och klarar av att blogga ändå.

Träningen flyter på bra, mycket mängd vad det gäller simning, cykling, innebandy och löpning gemensamt. Flera bra kvalitetspass i löpningen. Några omgångar med snuva som tvingar mig till lugnare träning (men ännu inte något längre uppehåll) och jag känner mig bra i kroppen.

Såg förresten ett avsnitt av Svett & Etikett där Kalle blev lite sjuk. Han uttryckte då sin oro för att all träning han lagt ner skulle försvinna, direkt, på bara 2-3 dagar. Det kan låta löjligt men jag känner allt igen mig, jag blir också orolig så fort jag tvingas till en ofrivillig vila i mer än 1 dag, det känns jättestressande.
Den stora frågan är om man räknas som träningsnarkoman då?

Träningsnarkoman?

Annars lunkar allt på, april verkar leverera vår och kanske en sommar dyker upp i maj?

Jag längtar något otroligt efter maj, framförallt nionde maj, då jäklar ska det bli sub40 (jaja tjat, men just det upptar det mesta av mitt träningstänkande just nu).

Avundsjuk, jag är så avundsjuk

Jag gillar att träna, jag gillar att prata om min träning, jag gillar att blogga om träning och jag gillar att läsa, prata om och höra om andras träning.

Men ibland blir det lite för mycket.

Ibland blir jag lite trött, gnällig och framförallt avundsjuk....

Grön av avundsjuka

...och det jag blir avundsjuk på är alla dom som har börjat sin löpträning i tid, som har sin ungdom (eller relativa ungdom) att orka träna och som inte har en hel familj (inklusive barn) att ta hänsyn till.

• Tänk om jag kommit på för (drygt) tio år sen hur kul löpning kan bli.
• Tänk om jag då, när jag inte hade barn hade tagit mig tid att börja träna regelbunden löpning.
• Tänk om jag när jag inte hade en gammal känslig kropp som behöver konstant omvård hade satsat lika mycket energi som nu på konditionsträning.

Vilken utdelning jag hade fått i förhållande till insats jämfört med nu.

Så jag tillåter mig själv att tjura lite, vara lite avundsjuk på alla barnlösa ungdomar där ute och kanske t.o.m. gnälla lite för de som orkar lyssna....

...ett litet tag...

...sen biter jag ihop, tittar på mitt liv och ser hur bra det är och hur lycklig jag är.

Hur jag trots allt hinner med jobb, familj, träning, vänner, nöjen etc och att då inte kunna motions-elit-satsa på löpningen känns som en väldigt, väldigt liten uppoffring.

I kväll (efter läggning klockan 8) så ska det bli ett tufft intervallpass, vilket jag raggat med mig en sparringpartner till.

Nu kör vi....

Känsla runt träningen, nöjd-frustrerad-besviken

Just nu är jag väldigt ambivalent rörande min egna träning, jag får inget entydigt svar eller känsla och det gör mig frustrerad.

1. Simningen går riktigt bra, se mer nedan.
2. Löpningen går ganska bra, jag kan inte riktigt springa de pass jag vill men trots att kroppen blir riktigt trött så återhämtar den sig snabbt.
3. Innebandyn går skit.
4. Specialträning (mestadels löpning, men lite innebandy) funkar inte alls. Intervaller och tempopass blir inte alls vad jag tänkt mig. 
5. Grundfysiken finns där, jag kan springa halvsnabbt länge och jag återhämtar mig bra.

Allt som allt är det varken hackat eller malet... ...eller kanske både och, jag vet helt enkelt inte.

Mina senaste pass är väldigt talande för den frustration och den blandade känsla jag har runt min träning nu.

• Förra måndag morgon körde jag ett riktigt bra simpass. Bra både tekniskt och fartmässigt. Kändes som det bästa pass jag gjort sen jag började simträna.
• Tisdag eftermiddag, pigg och utvilad så skulle jag köra tempo. Milen på ca 44 inklusive 2 km i >5:00/km som uppv och sedan 5 km på låga 20 och sista 3 på 13-14.
  Orkade inte alls, efter 3 km i 4:05-4:10/km blev den 4:e km på 4:20 och sedan var jag tvungen att ta en "vilo-km" på 4:50 för att sedan lyckas avsluta med 4:00. Milen blev iaf på ca 44. Joggade sedan hem ganska knäckt.
• Dan efter var jag återigen återhämtad och körde innebandy. Fysiskt inga problem men jag spelar som en kratta.
• Kort simpass (teknik) torsdag och sedan vila fredagen för att vara laddad inför lördagens pass.
• Lördagen var ett intervallpass. 6*1000 m i tänkt fart 3:50-4:05. Banan är lite ojämn, lite uppför och motvind udda km och sedan tillbaka på de jämna så det brukar diffa 10-15 s/km.
  Tiderna blev inte så dåliga (4:02, 3:57, 4:07, 3:58, 4:08, 3:53) men känslan var att det var för fort och jag var helt matt i kroppen.
• Redan på söndag (idag) förmiddag var jag ok att köra ett hårt simpass. Jag perssade både min bästa sim-km (28 minuter), längd under ett pass (1550 m) samt snittfart under ett pass (29 minuter/km).

Dagens rekord-pass :-).
Kan någon förklara varför RK alltid vill ha motionscykel på mina simpass?

Jag kan ju själv räkna ut att jag säkert simmar för mycket och springer för lite för lite för att främja mitt milen sub40 försök, men ändå. Hur kan kroppen reagera så olika?

Dessutom säger ju Stefan Larsén att alternativ träning är bra för oss amatörlöpare i sin senaste ledarkrönika på RW (läs här om du vill) och det har jag ju klart gjort den här vintern.