T ex intervaller, i detta fall en-minutare. Dom är i mitt fall oftast till för att pressa min maximala syreupptagningsförmåga och ska därför springas i för detta lagom tempo, någonstans runt tävlingsfart för 5 km.
Idag kände jag däremot att jag ville chocka kroppen lite. Jag har ju det si o så med motivation och att fokusera på något mål sen Sthlm marathon så jag ville bara bränna på. Så istället för att hitta ett plant ställe att köra intervallerna på och istället för ett "bra" tempo så blev det lite grusvägar, stigar och liknande spår samt nästan full fart i 3*4*1 minut med en minuts vila mellan varje...
....behöver kanske inte skriva att tempot blev långsammare och långsammare hela passet :).
Kanske inte ett perfekt pass ut ett träningsteoretiskt perspektiv men så otroligt befriande och skönt ni efteråt....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar