Programmet vi såg igår handlade om crossfit och Kalle tog verkligen ut sig till max, sparade inte på något utan gav verkligen allt.
DET inspirerade mig till max!
Så nu i morse gav jag mig iväg och körde ett riktigt hat-pass. Ett sorts tempointetvall på 2*5 km med en minuts vila mellan. Första körs precis över milen tävlingstempo (alltså det jag nu skulle köra på tävling, inte det resultat jag tränar för inför nästa tävling) och den andra något under. Ett riktigt tufft pass.
Konstigt nog gillar jag ju tröskelpass, t ex 5*10 minuter, men det här passet gillar jag ej.
Nu gick jag modifiera lite, dels körde jag innan frukost och då är energin inte på topp och dels är jag i Skövde där jag sprang en vändbana sim går uppför till vändning och således nerför på hemvägen. För er som känner till Skövde så sprang jag på banvallen.
Efter ca en km uppv. så körde jag igång och det blev ca 15 sekunder långsammare än milentempot. Vid vändning kände jag mig riktigt trött så jag bestämde mig att springa på känsla första halvan av hemvägen och där hittade jag faktiskt lite skön känsla, första gången på länge. Så halvvägs hem sprang jag i ett tempo som nästan motsvarar milentempot. Eftersom jag kände flytet så bestämde jag mig för att öka ordentligt sista 2,5. Sagt o gjort, tempot blev snabbare än måltempot för 5 km, vilket känd riktigt skönt att kunna hålla, även om det är nerför.
Resultatet blev ett nytt (inofficiellt) rekord på 5 km, bra värdemätare :).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar