Långsamt tempopass med belöning

Sakta men säkert börjar det kännas som löpning igen. Syftet med dagens pass var att iaf hålla mitt starttempo från maran i en mil (4:40/km) vilket i dagsläget är ett klart tempopass men inte riktigt den fart där jag skulle vilja ligga. Det andra lite mindre viktiga syftet var att försöka hitta en ny enmilsrunda. 

Trots att jag gav mig iväg ganska sent så var det tokvarmt och kvavt vilket gjorde att jag svettades som en gris.... Är det nån som känner igen känslan av att ett gummiband sakta börjar strama åt rund pannan, tinningarna? Så kändes det iaf efter sju km, brukar vara ett tecken på begynnande vätskebrist. 

Nu var jag ju inte ute så länge så det var någon fara. Rundan blev en mil och trettio meter, ganska bra gissat om jag får säga det själv :) och snittet blev exakt 4:40. Lite långsam start, lite väl snabbt 2-6 km och sedan lite långsammare igen. 

Nu efteråt känns det ganska bra. Inga känningar, lite stel i vaderna (men det ska man vara efter ett tempopass) bara lite irriterande att den där sköna känslan när man slappnar av i löpningen, får en bra flytande teknisk löpning som går snabbt utan att det känns allt för ansträngande inte vill infinna sig.....

Nåväl, belöningen då?

Jo jag var såklart förtjänt av en skål vaniljkesella med nötter, smask efter ett pass :)