lördag 11 april 2015

Fartuthållning-tröskel-grispass.

Det har blivit såhär på sistone. Jag kör nästan bara kvalitetspass på mina löp-pass. Det blir långpass, intervaller, tempo eller mina favoriter. Fartuthållningspass! De pass som i vanliga fall är lugna distanspass, mellanpassen har i största mån förpassats till alternativ träning såsom simning och cykling. Detta upplägg verkar fungera bra för stunden och jag känner mig fysiskt starkare än på (väldigt) länge, vi pratar decennium.

Just fartuthållning har det nu blivit två helger i rad tillsammans med en kompis Mattias. Förra helgen körde vi ett progressivt pass. Eftersom Mattias satsar på Sthlm Marathon i år så startade vi i ett lite långsammare tempo än vad jag vanligen gör och dessutom blev det inte en så snygg fartökning utan den svajade lite. Jag hade dessutom ett stenhårt 3*1200 m i ordentlig överfart i benen från två dagar tidigare så passet tog ordentligt trots allt.
Nöjd med sista tre som dessutom har ordentliga motlut.

I dag var det då dags att introducera Mattias för 10-minutare med 1 minuts vila. Meningen var att köra 4 stycken något lugnare än normalt, dels för Mattias skull men också för att jag inte visste hur min kropp kände sig efter lite snuva och en lättare förkylning. Nu blev det inte riktigt så, det gick riktigt fort, närmast i milen tävlingsfart, eller kanske t.o.m marginellt snabbare.

Det blev så att när vi startade första intervallen så kände jag mig så stark så jag ville verkligen utnyttja passet och Mattias var den som fick lida lite för det på slutet. Nu är Mattias en vältränad 25-åring så han tål det allt men sista intervallen hängde han inte riktigt med :-).

Värt att nämna är också att jag la in en extra minuts vila mellan 3:e och 4:e intervallen samt att 3:e intervallen har ett grymt uppförslut på ca 20 m första 800 och 4:e intervallen har en utspridd klättring på ca 15 meter förutom att man då redan kört två tuffa intervaller. Livet är inte alltid rättvist.
I mitten den extra vilan.
Halvvägs in i sista tappat Mattias, men inte så mycket och sista 2-3 minuterna tappade jag tekniken och började kränga rätt rejält fast lyckas trots det hålla tempot uppe. Som sagt, jag kände mig stark idag.

Nu har jag två planerade tuffa veckor kvar och frågan är om jag inte ska försöka få till ett 15 km formtestlopp nästa helg, förutom minst ett kortintervallpass nu i veckan. Det känns bra nu och jag börjar längta efter Kungsholmen runt.

2 kommentarer:

  1. Hej

    Ja, det var ett tufft pass. 4*10 minuter. Har kört något liknande för någon månad sedan, men tror jag körde 3 stycken, måste kolla. Bra fart du håller nu.
    Har själv kört med samma upplägg, tuffare pass på löpning och lugnare på alternativpassen.

    Men är inne i en tung period för tillfället, har känt mig lite sliten. Har lite problem med vilken typ av pass jag ska välja, finns ju en del varianter på intervaller och tempo pass.
    Vill mer löpning, men det verkar vara svårt att få fötter och vrister att gå med på det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Viktigt att lyssna på kroppen. Känner man sig sliten finns det oftast en anledning och några dagar, nån vecka, med lugnare träning brukar vara en bra investering.
      Om jag lever som jag lär?
      Nja..... Knappast :).

      Radera