Så var det avklarat, maratonet, 42,2 km genom Sthlm på lite
drygt 3 timmar och 20 minuter.
Vad nu då?
Vad gör jag nu?
Hur ska jag motivera mig att fortsätta träna lika mycket,
engagera mig lika mycket, ta i lika mycket?
Det var frågor jag ställde mig i juni och som jag på många
sätt fortfarande inte fått svar på. Jag var inte beredd på den mättnad som
infann sig, hur nöjd jag var (både fysiskt och psykiskt) och hur svårt det var
att fortsätta träna så målmedvetet.
Så vad gjorde jag åt det?
En sak var att börja blogga, inte främst för att skriva om
motivationsproblem utan mer för att pressa mig själv att tänka på
löpning/träning och för att träna så jag har något att skriva om.
När jag skriver att det var svårt att motivera sig så måste
man sätta det uttrycket i rätt perspektiv. Det var ju inte svårt att ge sig ut
och springa. Med tanke på hur vältränad jag var så var det tvärt om lätt att ge
sig ut och springa, men att springa lugnt, inte att pressa sig för att
utvecklas.
![]() |
Sommarnöje (efter löpning såklart) |
Varje gång jag försökte pressa mig lite till så hände två
saker:
- Jag ”gav upp” och tog det lite lugnare än vad jag kunde, sprang lite kortare, lite långsammare, lite färre repetitioner. Mentalt kunde jag bara inte förmå mig att pressa ut det sista.
- Dessutom drogs jag lite med fysiska besvär efter marathonet (se här) som dök upp lite oregelbundet.
Summan blev att jag fortsatte träna regelbundet men inte på
den nivån som behövdes för att fortsätta utvecklas, istället gick det bakåt.
Det mesta av det här finns att läsa genom bloggen, men när
jag analyserar min löpning ”Efter Marathon” så är det ganska enkelt.
Jag tränade på en för låg nivå med för lite engagemang och
motivation.
Resultaten under hösten blev därefter. Bästa loppet var det
första, Midnattsloppet där jag perssade milen ordentligt. Därefter kom Bellmansstafettendär jag slog nytt PB på 5 km, detta knappt en vecka efter ML.
Veckan efter det skulle jag sprungit Kistaloppet men blev
magsjuk. Det var synd för jag tror så här i efterhand att det loppet hade varit
perfekt för mig. Det tänker jag utifrån att ML och BS kunde räknas som två
riktigt bra kvalitetspass som skulle gett mig edgen att springa under 40
minuter på milen.
![]() |
Annat sätt att motivera sig Köpa nya skor till ML och BS |
Istället för Kistaloppet blev det premiär på ban-tävling.
800m och 1500m på Runday Raceday, kul och spännande med något helt nytt.
Sen följde Sthlm halvmara, Malmö halvmara och Hässelbyloppet.
Alla tre ok insatser men inte alls i fas med vad jag skulle kunnat om jag
tränat lite mer kvalitativt under hösten. Hässelbyloppet är jag både mest och
minst nöjd med då jag hade lagt upp en plan på precis under 40 minuter vilket
höll i 8-8,5 km för att sedan raseras helt. Med en tappad minut på sista 1,5 km
så blev det precis under 41 minuter istället och resultatmässigt ett
misslyckande. Var dock väldigt nöjd att jag kunde starta och genomföra loppet
efter plan, det var annars lite si och så med det under hösten.
![]() |
Trött banlöpare |
Ännu tröttar på Hässelbyloppet |
Nu laddar jag om för ett nytt år med fokus på lite andra
saker (ska bland annat få en till liten plutt att ta hand om hemma) och kanske
inte bara löpning, löpning, löpning.
Mål- och träningsmässigt för 2015 innebär det att:
- Jag har börjat simträna, går för närvarande en crawlkurs.
- Jag skulle vilja genomföra en triathlon och/eller en swimrun.
- Springa ett trail-lopp.
- Satsa mestadels på milen som distans och verkligen knäcka sub 40.
![]() |
Fantastiskt gult :) |
Ett förbannat härligt år med andra ord.
SvaraRadera...och nu tipsar du om den korta versionen av "årskrönika" :)
Radera