Löpåret 2014 - Del 5, maj->ASM (uppladdning och ”loppet”)

Läs Del 1 här
Läs Del 2 här
Läs Del 3 här
Läs Del 4 här

Maj månad var min uppladdningsmånad, den månad som skulle avslutas med ett litet lätt lopp på 42,2 km. Maj månad var också månaden som startade kyligt, blev jättevarm och avlutades lite svalare igen, men mer om det sen.

In i maj var jag riktigt taggad igen. Trots det ofrivilliga träningsstoppet i mars så var jag i god form och kände mig stark efter mitt 15km testlopp i slutet av april. Det var bara två saker som störde mig:

1. Eftersom jag under premiärmilen inte kunde gå för fullt så var jag fortfarande osäker på hur min tävlingsform var. Jag är van vid att prestera klart bättre på tävling än på träning men nu var jag osäker. Som tur var hade jag Kungsholmen Runts HM inplanerad 10 maj, då skulle jag få ett kvitto.
2. Vid alla långpass fick jag ont i lår och vader vid 25 km. Detta skedde oavsett tempo och oavsett energi- och vätskeintag eller inte. Det var ingen skada eller supersmärta, mer en molande värk som berodde på obalans i kroppen. Jag hade inga större förhoppningar på att det skulle ändra sig till ASM men hoppet är alltid det sista som överger en.

Fram till Kungsholmen runt valde jag att testa uppläget jag tänkte mig inför ASM, men med mindre kolhydratsuppladdning och att jag genomförde långpasset med TSM bara en vecka innan (sista långpasset inför ASM skulle ske två veckor innan). I korthet gick det till såhär:

• Långpass 4/5 – testlopp andra halvan av ASM (ca 27 km) i lugnt tempo. TSM körde ytterligare en mil men jag hoppade av. Detta skulle bytas till ett formgivande blandpass inför ASM.
• Korta intervaller (3*5*200m) 7/5 lite långsammare än vanligt (40s/styck), 30 s vila, 1 minut set-vila. Drygt 3 km uppv och samma efterjogg. Detta skulle justeras till 2*5*300m inför ASM.
• Morgonjogg 8/5 på knappt 7 km med 2 km tempo mitt i. Samma pass inför ASM men kanske på fredagen istället.

Torsdag och fredag ökade jag också kolhydratsintaget lite, mest med lite extra pasta till middagarna. Samma lika tänkte jag inför ASM men då något mer pasta, älskade pasta J.

Uppladdningen gick bra och eftersom starten var samma tid (12:00) som för ASM så kunde jag också testa matintaget för tävlingsdagen. Även det fungerade bra.

Till sist så gick loppet perfekt. Ska inte ta alla detaljer, ni får gärna läsa rapporten här, men jag persade ordentligt och fick ett ordentligt kvitto på att all träning fungerade att omsätta till tävling.

Tiden från Kungsholmen Runt till ASM kan mest sammanfattas med en frustrerad väntan, jag ville bara komma igång loppet, jag var redo. Passen var en blandning av längre intervallpass, distanspass och ett långpass på ”bara” 23 km, men så var det det där med värmen som kom.

I mitten av maj blev det helt plötsligt mycket varmare och det såg då ut som om värmen skulle hålla i sig även under loppet. Det fick mig att tänka till lite. Fram till mitten av maj hade jag ju knappt sprungit en meter i värme så jag var ju inte van. Detta märktes klart och tydligt under de första passen i varmt väder, jag blev snabbare trött och så vill jag ju inte genomföra ASM. Efter att ha läst på lite om värmeanpassning så valde jag tillvägagångsätt och det vara att börja springa passen med väldigt mycket kläder på mig, allt för att vänja kroppen vid extrem värme. Det var underställ, långbyxor, lång tjock överdragströja och mössa som gällde, jag måste sett ut som en galning när jag sprang dom här passen i maj.

Mitten av maj var varmt

Trots att dessa pass blev lättare och lättare att genomföra så vet jag ju inte om det var en bra väg att gå inför loppet eftersom vädret valde att återigen ändra sig och bli nästintill perfekt för ett maraton när vi väl kom fram till tävlingsdagen.

Sista veckan lade jag upp efter planen, det blev ett blandpass med TSM på söndagen, ett intervallpass (2*5*1 minut), en minut joggvila, på tisdagen och en morgonjogg på torsdagen, 1 mil i tänkt tävlingstempo. Torsdag och fredag med ökat kolhydratsintag och (med stort tack till min fru) extra sömn i eget sovrum de sista nätterna.

Som en extra bonus fick vi besök av min kusin med sambo fredag-söndag då sambon också skulle springa ASM. Eftersom dom är riktiga maratonexperter så kändes det tryckt att ha dem där.

Så kom då kulmen, dagen med stort D, loppet med stort L och jag var redo

Hur gick det då?

Jag (killen i rosa pannband) laddar för sista spurten

Jo, det gick perfekt. Jag uppfyllde alla mina mål, sprang hela loppet utan att börja stappla på slutet, slog 3:30 och tog släktrekordet. Återigen ska jag inte beskriva allt som finns att beskriva runt loppet då jag redan gjort det här, men att säga att jag var nöjd är en underdrift.

Nöjda ASM-finishers

Denna eufori höll i sig någon vecka eller så och sen…..

….kabom! Efter marathon-blues…..