Tävlingsrapport - Vattenfall World Triathlon Stockholm 2015

Premiär för triathlon, på tävling. Spännande, utmanande och nervöst. Nervöst trots att jag tränat bra på de individuella delmomenten, inklusive bytena mellan simning-cykel och cykel-löpning. Jag var redo.

Så hur gick det?

Inför

Jag har som sagt tränat bra den här sommaren och det var ju två helt nya grenar för mig.

Vinterns stora utmaning var att lära mig frisim (crawl) och det hade gått bra, i alla fall fram till att kunna simma 100 m i sträck i en hyfsad fart. Problemet var att jag därefter var tvungen att ta 10-20 sekunders vila för att orka fortsätta. Därför var jag i juni lite nervös inför det första open water (OW)-passet. Dock fick jag en liten framgång veckan innan jag skulle testa våtdräkten och simma ute för första gången. Jag fick äntligen till lite flyt och lyckades simma 300 m frisim utan vila och utan att vara helt slut. När jag sedan kom ut i öppet vatten och fick en våtdräkt som hjälpte mig att flyta så började jag hitta någonting. Någonting som gjorde att jag antagligen slappnade av och därigenom kunde börja simma längre distanser frisim. Mitt längsta sammanlagda pass blev hela 1200 m vilket för det första känns helt otroligt med tanke på att jag knappt kom hundra meter i maj och dessutom kändes det helt klart görbart med 750 m efter det. Även om jag förstod att vind, vågor och andra människor också var att räkna in.

Någonstans i slutet av maj började jag också cykelträna och i början av juni fick jag låna en racer som jag sedan haft hela sommaren (tack Linda!). Cykelträningen har egentligen bara varit svår av en enda anledning, det gör ont i nacken och mellan skulderbladen. Annars var det ganska lätt att omsätta min kondition och styrka från all löpning till cykel. Visst behövs det övas och jag är inte alls supersnabb på något sätt men bara lite mer än 2 månaders träning och då bara som en del av flera så kände jag mig stark i cyklingen.

Löpning är väl inte så stor idé att nämna som sig själv men jag tränade en hel del brickpass (=minst två olika moment efter varandra) där jag bytte från cykel till löpning för att känna på det och det var nyttig träning. Jag hann också med ca 5-6 tränings-triathlon innan tävlingen varav 3 stycken var med try-triathlon.

Dessa try-triathlon var oerhört nyttiga, framförallt så jag fick känna på att simma med massor av andra människor. Utan det hade jag fått panik under tävlingen, garanterat.

Uppladdningen såg inte så annorlunda ut från hur jag skulle lagt upp det inför en halvmara. Drog ner på träningen lite två sista veckorna. Simmade inte mer än ca 400 m (som en dl av tränings-tri) sista veckan då jag kände av axeln lite. Sprang 2 sträckor på Bellmanstaffeten (2*5 km) på torsdagen och valde att ta ett lugnt cykelpass (istället för det sedvanliga lugna distans-löppasset) dan innan.

Så när söndagen kom så var jag riktigt redo, bara att köra.

Packningen, i full kontroll

Allt vid dörren

Redo

Loppet

Jag kom dit i riktigt god tid. Så god tid att jag fick vänta lite innan jag fick checka in cykeln och gå in i växlingsområdet. Jag tog tillvara på tiden med att äta lite mer, dricka lite, sätta på klisterlappar med mitt nummer på alla ställen klisterlappar med mitt startnummer skulle sitta, gå på toa och ta av de klart onödiga överdragskläderna som verkligen inte behövdes i solen.

Tillslut fick jag komma in och kunde leta rätt på min plats och då började de stora problemen. Hur tusan gör man nu? Det finns ingen som helst manual för det här, det är bara en massa stålbockar med pinnar mellan uppsatta. Dom är iofs märkta dels med stargruppens bokstav (i mitt fall Q) och en massa nummer som skulle kunna vara startnummer men… …det är ingen cykel som står vid motsvarande nummer så den teorin sprack direkt.

Nåväl, det är väl bara att fråga den där killen med all den där snygga, proffsiga utrustningen hur man gör. ”Nä, jag är inte riktigt säker. Det är min första tri”.

Jaha, men då frågar jag nästa då. ”Jag bara tog en plats, men jag vet inte. Det är min första tri”.

Är det ingen här som vet hur det här funkar??!?

Jo, tillslut så får jag lite förklarat och framförallt tipset att:

1.  Inte sprida ut sig för då är det lätt att dina saker blir ihopplockade, vilket inte hjälper till för en smidig växling. 
2. Hitta någon som simmar snabbare eller långsammare än dig och ta en plats bredvid han/hon.

Sagt och gjort, bara att packa upp.

Min plats

Sen på med allt.

Sen iväg mot startfållan.

Sen tillbaka och hämta glasögonen.

Sen iväg mot startfållan.

Sen tillbaka för att hämta chippet.

Men sen till startfållan och hinna med att hälsa på Lena och V. Heja, heja!

Ut mot vattnet, ner i vattnet, usch kallt, ta lite uppvärmande simtag, positionera sig och så start!

Simning (750 m, 20:59)

Simningen gick skit. Så var det sagt.

Ok, jag lyckades med min målsättning att simma hela distansen frisim, men simningen gick ändå skit.

Jag var stressad och inte alls fokuserad. Dels på grund av alla människor (men jag fick i alla fall inte panik), dels på grund av de något för höga vågorna. Alltså dom var inte jättehöga på något sätt men tillräckligt höga för att skölja in över munnen ibland när jag skulle andas.

Det gjorde att jag simmade med två-takt, d.v.s. jag andades på vart annat simtag vilket i sin tur gör att jag svänger lite extra, vilket gör att jag simmade sicksack, vilket gjorde att jag säkert simmade 100 m extra och fick en tid som var 2-3 minuter sämre än förväntat.

Nåväl, jag gör ju ändå inte det här för någon tid, jag vill ju bara klara av det….

…vilket skitsnack! Alla som känner mig vet att jag vill prestera när jag ger mig in i något.

Det enda lite lustiga med simningen var att jag faktiskt simmade upp på en annan deltagares (jag sa inte att det var lustigt för den andra deltagaren) rygg. Jag la liksom min hand på andra sidan av deltagarens huvud, över dennes axel. Riktigt spännande hur det kan bli.

Nåväl, efter nästan 21 minuter så fick jag äntligen stiga upp ur vattnet.

Växling1(ca 700 m, 4:03)

Jag vet inte om ni tittat på någon triathlon någon gång, alltså en med proffs. Där skuttar dom upp ur vattnet, springer kanske 50 meter, byter snabbt om och springer 50 m till innan dom hoppar upp på cyklarna.

För oss var det upp ur vattnet, kämpa med dragkedjan medans man börjar springa. Nu tog dragkedjan lite tid på sig att få ner men det gör inget för man ska springa i ca 400 m innan jag kom till min plats. Väl där står Lena o V utanför staketet och hejar och som belöning fick dom min simmössa, öronproppar och simglasögon.

Av med våtdräkten, på med tröja, strumpor, skor, nummerlapp på ett racebelt. Solglasögon och hjälmen på, inte glömma att knäppa hjälmen. Ner med cykel och så börja…

…springa vidare ytterligare ca 300 m innan man äntligen fick börja cykla.

Cykel(Något förkortade 20 km, 34:48)

När jag kom upp ur vattnet kände jag av lite kramp i ena vaden så när jag cyklade iväg, och jag cyklade iväg lite halvtufft utan att klicka i skorna i förväg utan först när jag fått fart. I alla fall, när jag cyklade iväg så tog jag det avsiktligt lite lugnt första 5 km för att komma in i det. Självklart gick ju banan fram och tillbaka över västerbron så helt lugnt blir det ju inte.

Sakta men säkert ökade jag farten lite undan för undan. Fortfarande lite rädd för att få kramp inför löpningen men den kom aldrig. Riktigt nöjd med cyklingen i stort, topp 20% av herrarna och väldigt kontrollerat.

Enda lilla negativa var att jag var lite feg, men å andra sidan kanske jag fått kramp annars, vem vet?

Drack medhavd sportdryck var 5 km ca och lite extra innan växling. Tog i halvmycket uppför och vilade lite extra i nedförsbackarna. Hittade bra flyt på raksträckorna på norr- och södermälarstrand.

Sista 3-400 m vilade jag bara och rullade fram till området där man var tvungen att gå av cykel och precis som jag var lite halvtuff vid cykelstarten så var jag lite halvtuff även nu och klickade ur skorna och hoppade av lite i farten så jag kunde börja springa in till växlingen direkt.

Växling2(ca 700 m, 2:57)

Ja, tillbaka ca 300 m till min plats.

Hänga upp cykeln, av med skorna, av med hjälm och på med löparskorna och iväg.

Vända på nummerlappen under löpningen ut från växlingsområdet (vilket ni säkert kan räkna ut var ca 400 m) och precis då kom jag på att jag inte tog av mig glasögonen. Jag som verkligen inte gillar att springa med glasögon, f-n.

Men vad gör man? Jag tänker inte vända, jag tänker inte kasta bort dom. Dom går inte att ha på huvudet eller i bältet så det var bara att bita ihop. Nu är det bara att köra sista 5 km.

Löpning(5 km, 19:27)

Alltså löpning är ju min grej av de tre delmomenten. Det är där jag ska glänsa och det gjorde jag faktiskt. Är riktigt nöjd med tiden och inte minst med att jag hade 14:e bästa löptid av knappt tusen deltagare i min klass.

Detta betyder dock inte att det gick lätt att löpa, det var riktigt tungt hela vägen (och hela vägen var nog inte riktigt 5 km, det är i alla fall min känsla) och om det inte varit för att jag hela tiden fick springa om löpare så hade jag inte orkat hålla tempot uppe.

Jo föresten, jag hade orkat varje gång jag sprang förbi lejonbacken där familjen med förstärkning hejade på mig.

Tyngst av allt var dock slottsbacken, den som är så trevlig att promenera upp för är inte alls lika trevlig att springa upp för, två gånger dessutom, andra gången ska man dessutom försöka spurta. Det blev inte direkt någon Northug-spurt men tillslut kom jag i mål.

Resultatet

Mer information här, sök Örnhed och klicka på Results Display.

1:22:13 är jag helt nöjd med.

Placering 65 av 453 herrar (75 av 969 totalt) är inte heller fy skam.

Efter loppet

Även fast man håller på i 1:20 så är det verkligen en sprint. Varje delmoment är så pass kort att man kan ge det mesta på varje del så när man kommer i mål så är tröttheten mer lik den man känner efter ett kort lopp (eller efter ett hårt intervallpass) än vad man känner efter ett längre lopp.

Oavsett så var jag i alla fall riktigt trött och gick direkt och satte mig mot en skylt vilket fick till följd att den snälla funktionär som försökte ta mitt chip fick hasta efter och ta chipet efter jag slängt mig ner.

Det var väldigt skönt att få sitta ner, väldigt skönt.

Dock var det precis som vid korta lopp en ganska kort period innan jag återhämtat mig och kände mig ganska fräsch (jag småjoggade t ex bort till växlingsområdet för att hämta min utrustning).

 

Borde kanske valt en storlek större på tröjan?

Tyvärr kände jag ingen sån där euforisk glädje över att ha klarat något nytt som man ibland gör vilket troligen beror på att jag faktiskt klarar av distansen utan problem och har kontroll på alla delmoment. Jag hade tränat så bra att det inte helt kändes som första gången och det i sig var ju bra.

Efter en triathlon är man värd en...

Analys, reflektion och omdöme

Jag simmar uruselt, inte ens på bättre halvan i startfältet. Jag borde kunnat simma minst 2 minuter snabbare redan nu och det finns massor av utvecklingspotential där.

Jag cyklar riktigt bra med tanke på den minimala träning jag gjort. Visst kan jag göra bättre och bli bättre där. Dessutom är det den mest (på tiden) betydelsefulla delen så för att få en bättre tid måste jag förbättra cyklingen.

Löpningen kan jag och i triathlonsammanhang är jag en bra och stark löpare. Eftersom jag ändå kommer ha det som huvudgren så kommer utvecklingen där troligen av sig själv.

Växlingarna är jag också ganska nöjd med. Finns detaljer att fixa men jag höll mig lugn och metodisk vilket är nyckel till bra växlingar tror jag.

Så blir det ett nytt lopp då?

Ja det är troligt, kanske inte redan i år men absolut nästa år. Den stora frågan är väl om jag har råd att köpa en cykel eller inte.

Kul var det i alla fall och verkligen något jag kan rekommendera att man provar på.