tisdag 3 mars 2015

Måste man ha Mål och är Mål = Tidsmål?

Jag började fundera lite när jag läste Petras inlägg på Martonbloggen som byggde på den respons hon fick på ett tidigare inlägg som handlar om att man inte måste ha ett mål med allt. Allt i detta fall är träning eller till och med specialfallet löpträning.

Efter att ha funderat fram och tillbaka (precis som professor Balthazar) så kom jag till slut fram till min egna slutsats runt ämnet och jag valde att inrikta mig runt ämnet träning, varken mer eller mindre:

Funderar?
Jag tror inte på den person som säjer att dom inte har ett mål med sin träning, jag tror att den personen ljuger. Antingen för mig eller troligare för sig själv.

Vad menar jag med det?

Jo, för att kunna förstå det måste man först ha samma definition av begreppet mål. Ett väldigt vanligt sätt att prata om mål i näringslivet, t ex i projekt är att prata om s.k. smarta mål. Smart står i det här fallet för att målet ska vara:

:och det är ju jätteviktigt om det gäller affärer, pengar, ekonomi etc. Men när det gäller någonting på det personliga planet....

...gäller inte andra regler då?

Jo men visst. Självklart är det lättare att ha ett konkret mål som är mätbart även i träningen.Visst är det lättare att kontrollera om man sprungit milen på 45 minuter än om träningen var njutningsfull, fin, extra svettig eller något annat abstrakt mål. Dock är även dessa mål riktiga mål och som mål betraktat lika mycket värda som de mer konkreta tidsmålen. Jag är övertygad om att de som tränar regelbundet har (minst) ett mål med sin träning oavsett hur "flummigt", "abstrakt" eller "känslosamt" det målet är och det är ok.

Slutsats: de som hävdar att dom inte har ett mål med sin träning ljuger, på ett eller annat sätt.


Jag personligen är absolut den personen som har ett tidsmål eller möjligen i undantagsfallet ett prestationsmål. Jag är också personen som oftare sätter ett (i alla fall av omgivningen uppfattat som) för hårt mål. Till sist är jag personen som gärna kommunicerar mitt mål, vilket jag i första hand gör för att sätta press på mig själv. Vet många om vilket mål jag har så måste jag förr eller senare stå till svars för det.

Betyder det här att jag inte accepterar mindre konkreta mål? Mål som bygger på en upplevelse eller känsla?

Visst tusan accepterar jag dessa. Jag kanske inte alltid förstår dem, precis som vissa andra motionärer absolut inte förstår mig och min inställning till mina mål, men nog tusan accepterar jag dem. Lika mycket som jag accepterar den som har ett konkret tidsmål/prestationsmål som inte är på samma nivå som mina mål.

Jag vill till och med gå så långt jag kan i detta och säga att jag inte bara accepterar andras mål utan är en otroligt stöttande, coachande och hjälpsam person när det kommer till mina vänner och bekanta och deras kamp gentemot deras mål. Tyvärr kan detta ibland slå lite fel när personer inte vill ha inblandning, innan jag förstår det, men det bygger på oförstående och inget annat och närt jag väl förstår så accepterar jag även detta.

Men är jag verkligen en sådan helyllekille? En sådan som accepterar allt och alla?

Nja, jag har fruktansvärt svårt för personer som sätter ett mätbart mål bara för att dom ska och därför sätter målet så lågt att det är larvigt ("jag har sprungit milen på 50 men jag är ju inte så snabb så jag kämpar nu för att springa 5 km på precis under 25 minuter"). Jag tål inte heller dom som uppenbart ljuger om sina mål, antingen genom att säga att dom inte har ett (när dom har det), eller genom att nervärdera sitt mål ("äsch, jag vill bara springa detta lopp för upplevelsens skull men det är inte så viktigt") när det uppenbart är värt mycket för just dem.

För det sista är nog det viktigaste, allas mål är lika viktiga, allas mål förtjänar sin plats i rampljuset (i alla fall personens egna lilla rampljus) och alla borde stå för sina mål och göra sitt bästa för att uppfylla dem.

Mitt stora mål, Milen sub 40!



8 kommentarer:

  1. Men kan inte löpning jämföras med att gå en promenad då? Har man mål när man går en promenad? Klart att man vill gå ut och få lite frisk luft, men är det ett mål? Kan inte löpningen vara så för vissa, alltså lika kravlöst (mållöst?) som en promenad :-).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Förstår att du vill småprovocera lite nu Lennart och det uppskattas :-).

      Självklart kan varje enskilt pass löpning jämföras med en promenad och därigenom vara totalt mål/krav/prestationslöst men....
      ....sätter man ihop flera sådana pass i någon form av regelbunden träning (vilket även regelbundna promenader är) så slår jag vad om att personen har ett mål med den regelbundna träning som hen utför.

      Alltså, på enskilt pass-nivå så kan träning absolut vara mållös men som en del av en kontinuerlig träning så tror jag inte att den är det.

      ...men det kan ju hända att jag har fel, kanske :-)

      Radera
    2. Jag försöker bara lyfta på stenarna och se vad som finns under dem :-)!

      Det är nog som du säger. Om det finns regelbundenhet så finns det nog något mål i grunden. Kanske omedvetet där målet i sig kan vara och tillfredsställa ett visst endorfinbehov, även fast man kanske inte tänker så när man byter om utan då tycker man bara att det ska bli skönt att träna lite.

      Radera
    3. Eller så tänker man (jag) att det ska bli skönt att ha tränat :-)

      Radera
  2. Jag tror som du, eller kanske i alla fall hoppas att de flesta i alla fall funderat på VARFÖR de tränat och därifrån är det inte så långt till att formulera ett mål som ju, som du redan varit inne på, inte alls måste vara ett tidsmål, det kan ju handla om vikt, träna x gånger per vecka, slå kollegan, komma i samma form som man var för x antal år sedan eller något helt annat.

    Jag har sedan jag började träna lite mera framförallt varit driven av att slå vissa tider, det är jag fortfarande MEN just nu, efter att ha uppnått väldigt mycket under förra säsongen på både mil, halvmara och maraton så har jag i dagsläget inte några skarpt formulerade tidsmål alls. Det är klart att jag vill springa bra i höst i NYC men jag har redan bestämt att det inte blir någon persjakt där utan mer av ett upplevelselopp. Jag har inte ens bestämt vilka tävlingar jag ska springa i vår heller :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja den där mättnaden man kan känna efter en bra period i träningen/tävlandet förstår jag fullt ut. Du hade ju en supersäsong förra året så det är bara att njuta ett tag. Jag kan nästan slå vad om att du kommer upp med nya motiverande (tids)mål inom en överskådlig framtid.

      Jag är ju själv äntligen riktigt motiverad igen och det fin

      Radera
  3. Jag är ju också väldigt målstyrd och jag gillar verkligen att träna och sträva efter att uppnå ett mål, sedan är det ju alltid klurigt när målet har uppnåtts. Det är så lätt att tappa bort träning och kontinuitet där, åtminstone så är det så för mig. Just nu har jag dock inga mål. Eller jo, jag har mål som är så långt bort att de inte syns, men i övrigt hoppas jag mest på att ortopeden ska hitta någonting i mitt knä. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att du över huvu taget orkar vara fokuserad, ha ett mål är så starkt. Håller (fortfarande) alla tummar jag kan för att det ska dyka upp en lösning för ditt knä.

      Radera