Årskrönika 2016 - Mellanmjölksår med en ordentlig spets

Jag har tidigare år skrivit ganska långa årskrönikor. Mest för att jag själv vill ha ett inlägg att läsa när jag själv ska kolla bakåt på vad jag gjort varje år. Jag förstår att detta kan vara ganska långtråkigt för de som läser bloggen då det mesta man skriver redan är berättat i tidigare inlägg.

Så i år ska jag hålla allt lite kortare med tre rubriker, Problemen, Prestationen, Framtiden och i övrigt hänvisa till övriga inlägg under året, då främst tävlingsrapporten från Berlin (se här).

Problemen
2016 startade i moll, klart i moll. Efter att ha haft ett bra 2015 så blev jag i november sjuk. Det var den klassiska förskolebarnsförkylningen och den skulle visa sig vara en svår partner att bli av med.

Genom november, december 2015 vidare förbi januari, februari och mars 2016 varvade jag förkylningar med enstaka veckor här och där då jag trodde att jag var frisk igen.

Träningen blev såklart lidande och i vissa omgångar helt frånvarande. Jag försökte tänka positivt och få till välbehövlig funktionell prehabstyrketräning. Försökte tänka att det går snabbt att ta igen när jag väl blir frisk.
Men jag blev ju aldrig frisk och varje försöka att komma igång igen kraschade och slutade i ny förkylning och ny vila.

När mars kom så var jag ner på botten, både fysiskt men inte minst mentalt. Det fanns noll motivation kvar och ungefär lika lite träningsvilja.

Räddningen blev att jag hade anmält mig till Berlin Marathon tillsammans med två kompisar. Det var en resa som innehöll en stor social del men också en inte obefintlig prestationsdel med en utmaning i botten.
Jag vet ju att ett marathon tar jag inte fram ur bakfickan hur som helst så det fick bli en nystart med en långsiktig planering med klara deadlines där träningsmängd och kvalitet skulle eskaleras fram till slutet av september och Berlin.

Så trots att en fjärdedel av året och nästan halva den från början planerade träningstiden inför Berlin försvunnit lyckades jag bita ihop och göra en plan.


Prestationen
Hade jag kommit till Berlin och lyckats genomföra loppet på ett bra sätt (springandes och under kontroll i rimlig fart) så skulle jag varit nöjd. Jag är ju främst en löpare för 10k-HM så jag behöver mina långpass där jag sakta förlänger sträckan/tiden och med ett halvår till start där jag dels skulle "komma igång" igen från noll, dels skulle genomföra en triathlon i början av juli så fick jag inte råka ut för några fler bakslag.

Något som ofta kan hända i dessa fall, när man "ska hinna ikapp", när man känner sig jäktat att komma i form fort (i mitt fall till Sthlm tri och Berlin marathon) är att man skadar sig. Oftast på grund av för snabb eskalering och enformig träning.
Jag tror därför att triathlontävlingen blev mitt trumfkort. Jag var tvungen att under april, maj och juni splitta träningen mellan simning, cykling och löpning. Det gjorde att jag fick en uppbyggnadsperiod där träningen blev omväxlande och inte slet för mycket. Jag fick volym rent konditionsmässigt utan att slita för mycket på löparkroppen och det gav mig styrka, främst core, genom simning och cyklingen.
Det jag tappade var löpvolym men där hade jag redan en 12-veckorsplan för perioden mellan triathlonen och Berlin.

Detaljer går som sagt att läsa i tävlingsrapporten så jag håller mig till den korta versionen.
1) Jag sprang hela loppet
2) Jag hade kontroll på hela loppet utom en liten (nåväl, ganska stor) mental dipp efter drygt halva loppet. Men prestationen låg bland annat i att vända den negativa spiralen och skapa något positivt.
3) Jag gjorde det med en fart som gav mig ett nytt PB med drygt 6 minuter på marathonsträckan

Allt detta efter den sämsta träningsvintern och därigenom grundträning jag haft sen jag började med löpträning 2012.

Därför är det här loppet min största löparprestation till dagens datum men jag hoppas på att kunna göra bättre under 2017.

Både den roligaste och bästa prestationen 2016

Framtiden
Så vad tar jag med mig till 2017 från 2016 och hur motiverar jag mig vidare?

Vissa saker kör jag samma lika:
Jag kommer att köra Sthlm tri i augusti.
Jag kommer träna för att förbättra mina tider på främst 10 k och HM.
Jag kommer variera min träning.

Några saker kommer jag att försöka ändra på:
Jag kommer att försöka hålla ett långpass var eller varannan vecka så att startsträckan till ett eventuellt nytt marathon inte blir så lång.
Jag kommer försöka träna mer konditionsträning med andra, inte bara lagidrotter.
Jag kommer försöka prova på swimrun (vilket jag sagt två-tre år nu men i år kommer det).

Jag har också ansökt om att bli en ASICS Front Runner (#ASICSFrontRunner) vilket skulle ge en extra kick i mitt träningsliv.

Så med det checkar vi ut 2016 och njuter av all snö som 2017 började med att bjuda på.