Tävlingsrapport - Vattenfall World Triathlon Stockholm 2015

Premiär för triathlon, på tävling. Spännande, utmanande och nervöst. Nervöst trots att jag tränat bra på de individuella delmomenten, inklusive bytena mellan simning-cykel och cykel-löpning. Jag var redo.

Så hur gick det?

Inför

Jag har som sagt tränat bra den här sommaren och det var ju två helt nya grenar för mig.

Vinterns stora utmaning var att lära mig frisim (crawl) och det hade gått bra, i alla fall fram till att kunna simma 100 m i sträck i en hyfsad fart. Problemet var att jag därefter var tvungen att ta 10-20 sekunders vila för att orka fortsätta. Därför var jag i juni lite nervös inför det första open water (OW)-passet. Dock fick jag en liten framgång veckan innan jag skulle testa våtdräkten och simma ute för första gången. Jag fick äntligen till lite flyt och lyckades simma 300 m frisim utan vila och utan att vara helt slut. När jag sedan kom ut i öppet vatten och fick en våtdräkt som hjälpte mig att flyta så började jag hitta någonting. Någonting som gjorde att jag antagligen slappnade av och därigenom kunde börja simma längre distanser frisim. Mitt längsta sammanlagda pass blev hela 1200 m vilket för det första känns helt otroligt med tanke på att jag knappt kom hundra meter i maj och dessutom kändes det helt klart görbart med 750 m efter det. Även om jag förstod att vind, vågor och andra människor också var att räkna in.

Någonstans i slutet av maj började jag också cykelträna och i början av juni fick jag låna en racer som jag sedan haft hela sommaren (tack Linda!). Cykelträningen har egentligen bara varit svår av en enda anledning, det gör ont i nacken och mellan skulderbladen. Annars var det ganska lätt att omsätta min kondition och styrka från all löpning till cykel. Visst behövs det övas och jag är inte alls supersnabb på något sätt men bara lite mer än 2 månaders träning och då bara som en del av flera så kände jag mig stark i cyklingen.

Löpning är väl inte så stor idé att nämna som sig själv men jag tränade en hel del brickpass (=minst två olika moment efter varandra) där jag bytte från cykel till löpning för att känna på det och det var nyttig träning. Jag hann också med ca 5-6 tränings-triathlon innan tävlingen varav 3 stycken var med try-triathlon.

Dessa try-triathlon var oerhört nyttiga, framförallt så jag fick känna på att simma med massor av andra människor. Utan det hade jag fått panik under tävlingen, garanterat.

Uppladdningen såg inte så annorlunda ut från hur jag skulle lagt upp det inför en halvmara. Drog ner på träningen lite två sista veckorna. Simmade inte mer än ca 400 m (som en dl av tränings-tri) sista veckan då jag kände av axeln lite. Sprang 2 sträckor på Bellmanstaffeten (2*5 km) på torsdagen och valde att ta ett lugnt cykelpass (istället för det sedvanliga lugna distans-löppasset) dan innan.

Så när söndagen kom så var jag riktigt redo, bara att köra.

Packningen, i full kontroll

Allt vid dörren

Redo

Loppet

Jag kom dit i riktigt god tid. Så god tid att jag fick vänta lite innan jag fick checka in cykeln och gå in i växlingsområdet. Jag tog tillvara på tiden med att äta lite mer, dricka lite, sätta på klisterlappar med mitt nummer på alla ställen klisterlappar med mitt startnummer skulle sitta, gå på toa och ta av de klart onödiga överdragskläderna som verkligen inte behövdes i solen.

Tillslut fick jag komma in och kunde leta rätt på min plats och då började de stora problemen. Hur tusan gör man nu? Det finns ingen som helst manual för det här, det är bara en massa stålbockar med pinnar mellan uppsatta. Dom är iofs märkta dels med stargruppens bokstav (i mitt fall Q) och en massa nummer som skulle kunna vara startnummer men… …det är ingen cykel som står vid motsvarande nummer så den teorin sprack direkt.

Nåväl, det är väl bara att fråga den där killen med all den där snygga, proffsiga utrustningen hur man gör. ”Nä, jag är inte riktigt säker. Det är min första tri”.

Jaha, men då frågar jag nästa då. ”Jag bara tog en plats, men jag vet inte. Det är min första tri”.

Är det ingen här som vet hur det här funkar??!?

Jo, tillslut så får jag lite förklarat och framförallt tipset att:

1.  Inte sprida ut sig för då är det lätt att dina saker blir ihopplockade, vilket inte hjälper till för en smidig växling. 
2. Hitta någon som simmar snabbare eller långsammare än dig och ta en plats bredvid han/hon.

Sagt och gjort, bara att packa upp.

Min plats

Sen på med allt.

Sen iväg mot startfållan.

Sen tillbaka och hämta glasögonen.

Sen iväg mot startfållan.

Sen tillbaka för att hämta chippet.

Men sen till startfållan och hinna med att hälsa på Lena och V. Heja, heja!

Ut mot vattnet, ner i vattnet, usch kallt, ta lite uppvärmande simtag, positionera sig och så start!

Simning (750 m, 20:59)

Simningen gick skit. Så var det sagt.

Ok, jag lyckades med min målsättning att simma hela distansen frisim, men simningen gick ändå skit.

Jag var stressad och inte alls fokuserad. Dels på grund av alla människor (men jag fick i alla fall inte panik), dels på grund av de något för höga vågorna. Alltså dom var inte jättehöga på något sätt men tillräckligt höga för att skölja in över munnen ibland när jag skulle andas.

Det gjorde att jag simmade med två-takt, d.v.s. jag andades på vart annat simtag vilket i sin tur gör att jag svänger lite extra, vilket gör att jag simmade sicksack, vilket gjorde att jag säkert simmade 100 m extra och fick en tid som var 2-3 minuter sämre än förväntat.

Nåväl, jag gör ju ändå inte det här för någon tid, jag vill ju bara klara av det….

…vilket skitsnack! Alla som känner mig vet att jag vill prestera när jag ger mig in i något.

Det enda lite lustiga med simningen var att jag faktiskt simmade upp på en annan deltagares (jag sa inte att det var lustigt för den andra deltagaren) rygg. Jag la liksom min hand på andra sidan av deltagarens huvud, över dennes axel. Riktigt spännande hur det kan bli.

Nåväl, efter nästan 21 minuter så fick jag äntligen stiga upp ur vattnet.

Växling1(ca 700 m, 4:03)

Jag vet inte om ni tittat på någon triathlon någon gång, alltså en med proffs. Där skuttar dom upp ur vattnet, springer kanske 50 meter, byter snabbt om och springer 50 m till innan dom hoppar upp på cyklarna.

För oss var det upp ur vattnet, kämpa med dragkedjan medans man börjar springa. Nu tog dragkedjan lite tid på sig att få ner men det gör inget för man ska springa i ca 400 m innan jag kom till min plats. Väl där står Lena o V utanför staketet och hejar och som belöning fick dom min simmössa, öronproppar och simglasögon.

Av med våtdräkten, på med tröja, strumpor, skor, nummerlapp på ett racebelt. Solglasögon och hjälmen på, inte glömma att knäppa hjälmen. Ner med cykel och så börja…

…springa vidare ytterligare ca 300 m innan man äntligen fick börja cykla.

Cykel(Något förkortade 20 km, 34:48)

När jag kom upp ur vattnet kände jag av lite kramp i ena vaden så när jag cyklade iväg, och jag cyklade iväg lite halvtufft utan att klicka i skorna i förväg utan först när jag fått fart. I alla fall, när jag cyklade iväg så tog jag det avsiktligt lite lugnt första 5 km för att komma in i det. Självklart gick ju banan fram och tillbaka över västerbron så helt lugnt blir det ju inte.

Sakta men säkert ökade jag farten lite undan för undan. Fortfarande lite rädd för att få kramp inför löpningen men den kom aldrig. Riktigt nöjd med cyklingen i stort, topp 20% av herrarna och väldigt kontrollerat.

Enda lilla negativa var att jag var lite feg, men å andra sidan kanske jag fått kramp annars, vem vet?

Drack medhavd sportdryck var 5 km ca och lite extra innan växling. Tog i halvmycket uppför och vilade lite extra i nedförsbackarna. Hittade bra flyt på raksträckorna på norr- och södermälarstrand.

Sista 3-400 m vilade jag bara och rullade fram till området där man var tvungen att gå av cykel och precis som jag var lite halvtuff vid cykelstarten så var jag lite halvtuff även nu och klickade ur skorna och hoppade av lite i farten så jag kunde börja springa in till växlingen direkt.

Växling2(ca 700 m, 2:57)

Ja, tillbaka ca 300 m till min plats.

Hänga upp cykeln, av med skorna, av med hjälm och på med löparskorna och iväg.

Vända på nummerlappen under löpningen ut från växlingsområdet (vilket ni säkert kan räkna ut var ca 400 m) och precis då kom jag på att jag inte tog av mig glasögonen. Jag som verkligen inte gillar att springa med glasögon, f-n.

Men vad gör man? Jag tänker inte vända, jag tänker inte kasta bort dom. Dom går inte att ha på huvudet eller i bältet så det var bara att bita ihop. Nu är det bara att köra sista 5 km.

Löpning(5 km, 19:27)

Alltså löpning är ju min grej av de tre delmomenten. Det är där jag ska glänsa och det gjorde jag faktiskt. Är riktigt nöjd med tiden och inte minst med att jag hade 14:e bästa löptid av knappt tusen deltagare i min klass.

Detta betyder dock inte att det gick lätt att löpa, det var riktigt tungt hela vägen (och hela vägen var nog inte riktigt 5 km, det är i alla fall min känsla) och om det inte varit för att jag hela tiden fick springa om löpare så hade jag inte orkat hålla tempot uppe.

Jo föresten, jag hade orkat varje gång jag sprang förbi lejonbacken där familjen med förstärkning hejade på mig.

Tyngst av allt var dock slottsbacken, den som är så trevlig att promenera upp för är inte alls lika trevlig att springa upp för, två gånger dessutom, andra gången ska man dessutom försöka spurta. Det blev inte direkt någon Northug-spurt men tillslut kom jag i mål.

Resultatet

Mer information här, sök Örnhed och klicka på Results Display.

1:22:13 är jag helt nöjd med.

Placering 65 av 453 herrar (75 av 969 totalt) är inte heller fy skam.

Efter loppet

Även fast man håller på i 1:20 så är det verkligen en sprint. Varje delmoment är så pass kort att man kan ge det mesta på varje del så när man kommer i mål så är tröttheten mer lik den man känner efter ett kort lopp (eller efter ett hårt intervallpass) än vad man känner efter ett längre lopp.

Oavsett så var jag i alla fall riktigt trött och gick direkt och satte mig mot en skylt vilket fick till följd att den snälla funktionär som försökte ta mitt chip fick hasta efter och ta chipet efter jag slängt mig ner.

Det var väldigt skönt att få sitta ner, väldigt skönt.

Dock var det precis som vid korta lopp en ganska kort period innan jag återhämtat mig och kände mig ganska fräsch (jag småjoggade t ex bort till växlingsområdet för att hämta min utrustning).

 

Borde kanske valt en storlek större på tröjan?

Tyvärr kände jag ingen sån där euforisk glädje över att ha klarat något nytt som man ibland gör vilket troligen beror på att jag faktiskt klarar av distansen utan problem och har kontroll på alla delmoment. Jag hade tränat så bra att det inte helt kändes som första gången och det i sig var ju bra.

Efter en triathlon är man värd en...

Analys, reflektion och omdöme

Jag simmar uruselt, inte ens på bättre halvan i startfältet. Jag borde kunnat simma minst 2 minuter snabbare redan nu och det finns massor av utvecklingspotential där.

Jag cyklar riktigt bra med tanke på den minimala träning jag gjort. Visst kan jag göra bättre och bli bättre där. Dessutom är det den mest (på tiden) betydelsefulla delen så för att få en bättre tid måste jag förbättra cyklingen.

Löpningen kan jag och i triathlonsammanhang är jag en bra och stark löpare. Eftersom jag ändå kommer ha det som huvudgren så kommer utvecklingen där troligen av sig själv.

Växlingarna är jag också ganska nöjd med. Finns detaljer att fixa men jag höll mig lugn och metodisk vilket är nyckel till bra växlingar tror jag.

Så blir det ett nytt lopp då?

Ja det är troligt, kanske inte redan i år men absolut nästa år. Den stora frågan är väl om jag har råd att köpa en cykel eller inte.

Kul var det i alla fall och verkligen något jag kan rekommendera att man provar på.

Triathlon premiär, nedräkning 2 dagar kvar

I år gör jag en triathlon för första gången. Det är dessutom premiär för både simning och cykling som tävlingsform. Nu följer det ett par inlägg som räknar ner de sista knappa två veckorna.

Nu är det verkligen inte långt kvar och tankarna snurrar runt hur jag ska hantera allt på tävlingsdagen med utrustning, växlingar och taktiskt upplägg?

Utrustningen är i och för sig spikad men det hindrar inte att jag fortsätter fundera, samma sak med växlingarna. Jag vet i vilken ordning jag tänkt att göra allt men....
...det går alltid att noja lite till, eller hur?

Taktik däremot är jag mer osäker på. Simningen är bara att köra, den går som den går och kommer inte påverka de andra två momenten speciellt mycket. Men sen?

Jag har på slutet haft problem med krampkänningar i vaderna vid slutet av cyklingen och därigenom vid övergången till löpningen. Jag kan inte komma på vad det beror på? Det kan var så många saker, som vätskebrist, svaga vader, dålig cykelteknik etc, etc. Så hur ska jag lägga upp det?

Får fundera vidare......

I går körde jag Bellmanstafetten med jobbet och det var en bra genomkörare. Jag sprang för två lag, dels sträcka två i det lag som vann (på jobbet) och sedan sträcka 4 i ett annat lag. Det blev en dryg timmes vila mellan så det var inte överdrivet jobbigt rent fysiskt men mentalt var det tufft att ladda om en gång till.
Ganska bra tider också, ca 19:50 på första (inte helt nöjd då jag startade för fort och tappade lite onödig tid km 3 och 4) och ca 20:20 på andra (bättre upplägg och där är jag nöjd).

Laget som jag van jobbets interna tävling med slog dessutom jobbrekord med över 5 minuter så det var en bra dag för oss :-).

Ett vinnande lag

Nu är det vila och kanske lätt cykling/löpning idag och imorgon som gäller, sen smäller det på söndag!

Triathlon premiär, nedräkning 4 dagar kvar

I år gör jag en triathlon för första gången. Det är dessutom premiär för både simning och cykling som tävlingsform. Nu följer det ett par inlägg som räknar ner de sista knappa två veckorna.

I går (tisdag) var det sista Try thriathlon och därmed generalrepetition.

Den gick ok.

Eller, den gick faktiskt riktigt bra. Jag simmade ganska bra och trots en kallsup efter redan 50 m med ökad puls, adrenalinpåslag och hög stressfaktor så lyckades jag så att säga "börja om" och få till en ganska harmonisk simning och dessutom den snabbaste av de tre tillfällen.
Sen tog jag en lugn cykling som ändå gick i ok tempo, men...
...och det är det som gör mig oroligt...
...jag fick återigen lite krampkänningar i vaderna, trots att jag tog det lugnt. Det var inte riktig kramp som förra gången och även denna gång kunde jag springa bort känslan men det är ju inte optimalt.

Så jag måste fundera ut något bra sätt att slippa detta, vet bara inte hur?

Löpningen gick ju då bra såklart. Sprang de knappt 2,5 km med ett snitt på 4:06 där jag startade i nästan 5:00-tempo för att sedan öka hela vägen in i mål. Förtog mig inte, men jag blev faktiskt (för första gången på dessa tre tillfällen) omsprungen och slagen i löpningen, spännande :-)

Det som också känns bra är att växlingarna sitter, jag vet vad jag ska göra och i vilken ordning så på tävlingsdagen är det bara att orientera mig rätt i växlingsområdet som ska till.

Jag har också inhandlat lite fler, om inte nödvändiga, så bra saker att ha.
Skohorn
Racebelt
Vaselin

och efter tips skjutit fram sadeln på cykeln ytterligare 2 cm, så att den nu är så långt fram som möjligt vilket ger ett bättre läge för överkroppen + att knäet kommer i bättre läge i förhållande till foten.

Sägs det.... ....men vad vet jag?

Imorgon är det Bellmanstafetten så det får bli det sista riktiga passet innan söndagen. Kanske kompletterar med ett eller två lugna pass (löpning eller cykel) idag och/eller fredag/lördag.
Det blir dock ingen simning fast jag kanske skulle behöva det då jag känner mig lite stel i axlarna, så dom får vila.

Triathlon premiär, nedräkning 6 dagar kvar

I år gör jag en triathlon för första gången. Det är dessutom premiär för både simning och cykling som tävlingsform. Nu följer det ett par inlägg som räknar ner de sista knappa två veckorna.

Nu gick det några dagar utan uppdatering och det beror på bland annat helg, barn, bröllopsfest/50-årsfest, träning och allmän slöhet.

Som jag skrev i fredags så började det ju klia i halsen under torsdagen och jag hann precis få lite panik under fredagen innan det gick över till lördag morgon. Så på lördag förmiddag körde jag ett cykel-intervallpass (3*2,5 km @ 35 km/h med 2,5 km aktiv vila). Intervall dels för att jag då kunde avbryta direkt om halsen (eller kroppen) skulle börja kännas sjuk igen och dels för att jag ville se om jag kan få upp lite, lite mer fart i cyklingen inför tävling. Det kändes bra en svårt, svårt att få upp farten.

Sen hade jag 2 fester på kvällen i lördags, först en bröllopsfest och sedan direkt till en 50-årsfest. Kul med två såpass roliga fester direkt efter varandra och vi hade hur kul som helst.

Var dock inte jättesugen på ett pass i går under dagen så det fick bli ett distanspass på kvällen, 11 km i 4:30-fart. Det kändes sådär lagom lätt men ändå lite ansträngande som det borde kännas.

Idag ska jag lägga in en vilodag, ve och fasa.....
....jag har verkligen vant mig av med att vila om jag inte är sjuk eller har någon annan riktigt bra anledning, sällan jag vilar bara för att vila....
...men nu behöver nog kroppen det, den behöver få samla lite energi inför Bellmanstafetten på torsdag och Triathlon på söndag så det är bara att acceptera.

Annars myntade jag ett nytt uttryck i mitt lätt berusade tillstånd i lördags:

"Varför ta en vilodag idag när du kan tvingas till en imorgon"

Så vila idag, Try-triathlon imorgon, vila eller lätt jogg onsdag, Bellmanstafett torsdag, vila eller minst ett lugnt cykelpass fredag lördag och sen smäller det.....

Triathlon premiär, nedräkning 9 dagar kvar

I år gör jag en triathlon för första gången. Det är dessutom premiär för både simning och cykling som tävlingsform. Nu följer det ett par inlägg som räknar ner de sista knappa två veckorna.

I går (torsdag) skulle jag ha kört ett cykel-intervall-pass men...
....istället upptäcker jag att jag är snuvig, att det kliar i halsen och att jag rent allmänt mår sådär.

Typiskt att det kommer en förkylning just nu, sådär en dryg vecka innan tävling. En förkylning som ställer till all planering och mest bara ger en massa oro.

Men nu ska vi försöka se det lite positivt:

1. Med en dryg vecka kvar borde jag hinna bli frisk.
2. Jag är bra tränad och har koll på det mesta som ska hända på tävlingsdagen så lite vila är ingen fara.
3. Lite vila är ju dessutom formgivande, har jag hört....
4. Jag kan syssla lite med funktionell styrka och rörlighetsträning vilken min kropp mår bra av.

Ser man det så så är det nästan bra att jag blev förkyld...

....ja så vill jag att det ska vara...

....så nu är det så...

...absolut...

*SUCK*

Triathlon premiär, nedräkning 10 dagar kvar

I år gör jag en triathlon för första gången. Det är dessutom premiär för både simning och cykling som tävlingsform. Nu följer det ett par inlägg som räknar ner de sista knappa två veckorna.

I går hade jag riktigt stela vader och beslutade mig för att ge mig ut på en liten återhämtningsjogg vilket var bra för min kropp. Det är lustigt det där att lugn aktivitet är bättre än stillasittande vila, i alla fall för det mesta när det gäller att återhämta sig.

Planen var annars att köra ett intervallpass på cykel men nu får jag köra det idag istället.

Har kommit en ny noja också. Känner av lite grann i höger axelparti. Det är från skulderbladet och fram ut åt axeln + ving-muskeln som är lite ömma. Troligen är det lite överansträngning på grund av ökad mängd simning (och kanske lite på grund av cyklingen) så det får bli minimalt med simpass nu fram till tävlingen, skulle annars vara typisk att skada sig nu.

Får se hur allt känns efter dagens pass.

Triathlon premiär, nedräkning 11 dagar kvar

I år gör jag en triathlon för första gången. Det är dessutom premiär för både simning och cykling som tävlingsform. Nu följer det ett par inlägg som räknar ner de sista knappa två veckorna.

11 dagar kvar och igår (tisdag) genomförde jag det andra av tre planerade test-triathlon som anordnas av Vattenfall World Triathlon och kallas för det inte helt ologiska namnet Try Triathlon.

Första gången var för en vecka sedan och då skrev jag såhär:

Testade en tränings-tri med Try-triathlon. Negativt: Simningen var hemsk, det kändes som att alla andra försökte dränka just mig. Kunde inte simma ordentligt alls dryga halva sträckan (som snarare var 400 än 500). Sista sträckan däremot blev det lite bättre då jag simmade ut lite längre ut och slapp trängseln.

Positivt: cyklade om massor av andra och blev bara omcyklad av en och på löpningen var det ingen som sprang om mig. 

Lite av tempoträning utan att förta mig + att växlingarna satt riktigt bra.

Jag hade verkligen panik under början av simningen, var inte alls beredd på trängseln och eftersom jag är så oerfaren så kunde jag inte behålla lugnet att simma frisim utan fick bröstsimma mig fram.

Den här gången gick det bättre och jag skrev följande kommentar på passet:

Andra testa på triathlon. Gick klart bättre, kan ha med rutin att göra kanske :-).

Simningen var mycket bättre. Dels startade vi i två grupper så det blev lite mindre trångt och dels var jag beredd på alla människor. Det var fortfarande stressigt och liten antydan till panik men jag lyckades simma frisim hela vägen, även om det gick långsamt och jag kom upp bland dom sista i "snabba" gruppen.

Cyklingen gick riktigt bra i 3/4. Sen fick jag krampkänningar i vaderna så på slutet blev det trög växel och lugnt in till växlingen.

Löpningen började jag då med krampkänning i vaderna men det blev ändå ett riktigt styrkebesked. Dels kunde jag jogga bort det värsta i 4:30-fart under de första 7-800 m. Dels kunde jag avsluta i 4:00-fart sista km eller så. Jämfört med alla andra motionärer som är jämnstarka med mig i cykling och (oftast) starkare än mig i simning så krossar jag i löpning. Känns skönt att ha ett trumfkort på slutet.

Den enda bilden av mig är av min ända...

Jag är fortfarande lite nojig över:

• Växlingarna. Att kunna ta det lugnt där, inte bli överstressad och tappa massor av tid och därigenom bli ännu mer stressad.
• Simningen. Att kunna slappna av trots alla andra och simma i min takt. Kan jag det kommer det gå bra men så lätt att jag spänner mig och tappar all teknik och då blir det jobbigt.
• Övergång cykel -> löpning och risken för kramp i vaderna. Det har jag känt på träning ibland och i går kom den ju på riktigt. Vill ju helst slippa det, men hur?

Annars känns det mest bra sådär spännande nervöst och jag längtar efter den 23 augusti 11:10 då startskottet går.