tisdag 9 september 2014

Om man inte gillar tävlingsrapporter....

...så läs dom inte och skriv inga egna.

Varför tar jag upp det? Borde det inte vara självklart?

Jo man kan tycka det men nyligen har jag läst några stycken där personen som skriver inleder med något i stilen: "Tycker egentligen att rajsrepports är lite larviga...." eller "Gillar ju inte att läsa racepreports men man måste väl skriva en....." eller liknande...

Jag undrar varje gång: "Varför skriver du ens detta då?", det är ingen som tvingar dig.

Dom flesta som skriver är amatörer, precis som jag, men en av rapporterna (eller vad den nu ska kallas) skrevs av en mer känd löpare som skriver en blogg i en löpartidning. Där kom jag att tänka på ett inlägg jag läste i Staffans blogg, om den grabbiga löpningen. Det känns som att den här "kändislöparen" som i vanliga fall skriver mest roliga och intressanta inlägg helt plötsligt kom på att "rejsreports" det är sådant som den vanliga löparen håller på med och inte så coolt för mig som tävlingslöpare, som en tuff grabbig löpare, så jag måste för det första tydliggöra att "rejsreports" är tråkiga och sedan förminska dess värde ytterligare i texten.

Jag vet inte om det är så han tänkte (mina tankeläsningskrafter är fortfarande latenta) men så upplevde jag det han skrev.

Nu svävade jag ut lite så tillbaka till det jag ville ha sagt...

Jag, personligen, gillar att läsa om andras tävlingserfarenheter.

Jag gillar att läsa riktigt bra löpares rapporter för det finns oftast något att ta till sig av, något att lära sig runt upplägg, runt förberedelser och runt taktik.

Jag gillar också att läsa alla amatörers (där jag ser mig själv) beskrivningar, dels för att det även där ibland finns bra tips men främst för att oftast är väldigt kul att läsa om de känslor och den upplevelse författaren kopplar till loppet, det ger mig inspiration.

Till sist så gillar jag att skriva rapporter själv. Självklart för att jag vill att dom blir lästa och när någon läser dom så vill jag att dom ska kunna leva sig in lite i den upplevelse jag hade innan, under och efter loppet och tycka att dom fått ut något av sin läsning.

Början på en av mina rapporter, den jag är mest nöjd med.

6 kommentarer:

  1. Ja, jag tycker det är bland det roligaste som finns. Litet på samma sätt som att läsa Peter Englunds första världskriget beskrivning utgående från olika verkliga personer. Jag tycker om rejsreports, kanske låter slitet, för äktheten och kärleken till sporten. Personligt men inte privat, som det brukar heta.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra beskrivet Urban, jag håller med. Ofta är det väldigt mycket känslor med runt ett lopp och ju större lopp (för personen som springer/skriver) ju mer känslor, oavsett resultat.

      Radera
  2. Ja, jag fick precis lite "vatten på min kvarn" när jag läste blogginlägget du syftar på...

    Jag tycker ibland själv att mina race rapporter blir lite väl långa och "navelskådande"/nördiga, samtidigt tycker jag att det är de roligaste inläggen att skriva, det är väldigt vällästa på bloggen och jag vet att många inspireras av den hyggliga nivån jag håller och tar till sig hur jag lägger upp och funderar kring och även utför tävlingar så ja, jag gillar race rapporter, egna och andras :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi är ju trots allt inte professionella skribenter så det må hända att det ibland blir lite för långt, lite för nördiga och så vidare. Dom är ändå (nästan) alltid roliga att läsa och såklart roliga att skriva.

      Radera
  3. Inför lopp är racerapporter bra att läsa. Jag minns att jag läste Staffans och Daniels rapport inför stockholm marathon och det var värdefullt. Sen är det kul att läsa 5-6 olika rapporter från samma lopp och jämföra och inse hur olika man uppfattar saker och ting. Mycket intressant.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åsikterna verkar gå isär lite angående racerapporter, Här är kommentarerna för, men på jogg.se verkar dom mest vara emot, lustigt.

      Jag brukar också läsa flera från samma lopp, framförallt om jag själv deltagit och skrivit en egen rapport. Som du skriver Johan, intressant.

      Radera