Vasaloppet 2023

Dags för årets höjdpunkt och vilken höjdpunkt det skulle bli. Nästan allt hade funkat perfekt under vintern så hur skulle det kunna bli annat än perfekt. 

Jag vet, snacka om att bjuda in katastrofen 🤣

Jag har sen december kunnat checka i alla boxar för att få ett bra Vasalopp, jag har:

- Varit frisk

- Kunnat göra i princip all träning som tänkt

- Gjort ett lärorikt (Craft ski marathon) och ett nästintill perfekt (Engelbrektsloppet 45) seedningslopp

- Seedat mig till led 2

- Blivit uthålligare, starkare, smartare (nåja, skidmässigt då alltså 😉)

- Haft en perfekt uppladdningsvecka i Kläppen med familjen

- Åkt en bra genomkörare mellan Mångsbodarna och Evertsberg på Vasaloppsstafetten

- Blivit påmind om att backarna upp till Evertsberg inte är att leka med (se punkt ovan)

- Fått ett myslopp med sonen (Vasaloppet 10) som rörelse dagen innan

- Fått all logistik på plats, alla förberedelser klara och en ovanligt bra sömn natten innan 

Vad kan gå fel?

Svaret är: inte speciellt mycket faktiskt. 

Visst blev vi lovade (ja eller kanske hoppades på, potato-potato) hårda nästan isiga spår som visade sig bli sega spår som efter ett tag pulveriserades och visst hade jag hoppats på att ha lite snabbare och bättre skidor än majoriteten av fältet istället för lite sämre men det är ju en del av skidåkningen, man kan bara göra det bästa av den situation man hamnar i. 

Och det gjorde jag verkligen 😃 💪 

Starten är starten och den var såklart lite smidigare från led 2 än från led 4. Men ändå blev det stopp in i backen och många som bara måste försöka tränga sig fram även när det inte finns nån plats alls. 

Startbacken gick ändå 4 minuter snabbare än förra året så det flöt på bra. 

Mattias körde om mig uppför men jag kom ganska snabbt ikapp (och om skulle det visa sig) på myrarna. Dessutom såg jag många XC:are vilket alltid är trevligt. 

Direkt jag började staka så kände jag att det inte skulle gå lätt. I spåren var det kört att ligga men även mellan spåren var det segt, och dessutom segare än vad åkare runt omkring verkade ha (inte alla såklart men majoriteten gled ifrån nedför, även när jag fick sug). Där och då tänkte jag att jag kommer få igen det här efter Evertsberg, precis som förra året, att skidorna var vallade för andra halvan… ..men det visade sig inte stämma. 

Hur som så hängde jag ett kort tag med två Xc-åkare som jag märkte åkte lite för fort för mig just idag så jag fick släppa och leta annat sällskap och då kom Sara åkande i en bra fart så jag hängde på. 

Vi hade sen sällskap en bra bit, men i backarna upp mot Risberg så fick jag släppa lite (hon är grymt stark uppför 😅). Jag kunde dock ta igen det på de mer lättåkta partierna och efter Evertsberg så tog jag och behöll täten typ hela vägen fram till Eldris. 

Jag älskar verkligen partierna nedanför efter Evertsberg, jag är vanligtvis snabbast av alla runt omkring mig där men i år var det en mentalt jobbig resa. Ja, jag låg 400-500 platser längre fram än tidigare år så det är såklart fler bra utförsåkare där men vad frustrerande det är när man ligger i baksuget och ändå tappar. Jag plockade ändå placeringar fram till Oxberg men det var inte tack var skidorna. 

Hör någonstans fick jag också acceptera att skidorna inte skulle bli bra under andra halvan, dom var helt enkelt aldrig bra. Istället letade jag desperat efter bästa glidet och det visade sig vara längst till höger, där skotern hade kört sönder snön helt. Där ute hade jag det bästa glidet. Nästan alla andra låg längst till höger eller i spåren (förstår inte att så många låg i spåren, som kan inte varit det bästa stället att ligga för någon 🤷‍♂️). 

Jag kämpade på, rejält trött nu i hela överkroppen och också vaderna började ta stryk men det var bara att fortsätta. 

Jag kände ändå att jag åkte ganska bra, kunde behålla en helt ok teknik, körde så bra jag kunde uppför (även om det är uppför jag är som svagast) och försökte orka trycka på på de platta partierna för att hänga med övriga där. 

Tycker jag gjorde en strong insats och är riktigt nöjd med att jag mentalt var med hela vägen. 

Hade inte riktigt koll på Sara på den här sträckan men hon låg tydligen ganska nära bakom mig den mesta av vägen och efter Eldris dök hon för första gången på länge upp i mitt synfält. Inte nog med det, i de små men tydliga backarna efter Eldris så ställde hon mig totalt och drog ifrån. Som mest var det nog uppe i 150 m men när backarna tog slut så började jag närma mig. 

Ska vara brutalt ärlig här, det blev helt plötsligt väldigt viktigt för mig att köra om Sara 😌😂 och det gjorde jag. 

In i Mora var jag före och jag tänkte inte släppa. Fokuserade istället på åkare framför och när jag kom till Auklandbron så studsade jag faktiskt upp för de 💪 

Det skulle dock visa sig vara mina sista krafter för i lilla backen upp till upploppet tog en evighet istället. 😧 

Så in på upploppet var det bara viljekraft, såg en åkare lite framför och manade fram en bild av att det var nr 1000 och att jag var tvungen att slå honom för att komma topp 1000. Det lyckades, jag slog honom men inte blev det topp 1000 för det 😂. 

Det visade sig bli plats 1230 bland herrar och 1297 totalt. Detta med en tid 5:13:17. 

Sara kom i mål några sekunder senare och jag är riktigt tacksam för hennes hjälp under loppet och hoppas hon hade nytta av mig likaså 🤗. 

Nu två dagar senare har den makalösa värken i alla överkroppsmuskler börjat lägga sig och jag tänker redan på nästa års lopp, framförallt vad jag vill bli bättre på till dess. 

Jag behöver bli starkare, rent muskulärt. Jag behöver bli bättre uppför, tappar för mycket där. Och sist men inte minst så måste jag nog ta för mig lite mer i startbacken, kan man vinna placeringar fram till och i början av backen så är dom energimässigt ganska snälla placeringar att vinna. I år var jag uppe på toppen bland massor av åkare från led 3 och t o m någon från led 4, det håller inte. 

Tack alla som varit en del av resan, både under året och loppet. Tack Järfälla Skidklubbs vuxengrupp för att jag får vara med och växa med er. Tack XCsthlm för all hårda träningspass, inspiration och erfarenhet. Och tack till min familj där glädjen att se mina killar ta sig an Vasaloppet 10 dagen innan Vasaloppet var en riktig boost 🥰. 

#vasaloppet #järfällaskidklubb #xcsthlm 

Engelbrektsloppet 45-2023

Det var ett tag sen men jag vill gärna dela med mig av alla bra saker med det spontana (anmälde mig sent kvällen innan) loppet för nu två veckor sedan, så glad att Peter fick mig med på initiativet 🙂 

1. jag startade smart, gick inte för en för snabb klunga, avvaktade och hamnade därför rätt i en klunga som höll ihop hela loppet 
2. jag åkte smart i klungan, drog lite när jag var stark, när det var lätt och inför vissa uppförsbackar så de som var starkare än mig uppför inte kunde dra ifrån utan att gå om 
3. utnyttjade mitt glid och framförallt min styrka i utförsåkning, inte minst på alla tekniskt svåra korta backar där jag gång på gång hade ett litet försprång ut från backen som gav mig lite lugn att vila och dricka 
4. att jag knappt tappade något i tempo andra halvan 
5. att jag orkade vara aktiv ut på den sista ca 4-km rundan för att försöka vinna i klungan 
6. att jag åter utnyttjade min styrka utför med ca 2km kvar, där jag fick ett försprång som jag sen gav allt för att hålla in i mål 
7. att jag orkade hålla avståndet hela vägen in i mål. Trots att jag gick omkull lite i en uppförsbacke med mindre än en km kvar. 
8. att jag kom 22/ca 670 deltagare, 21a av ca 200 herrar i tävlingsklassen. 
9. att jag bara kom knappt 18 minuter efter vinnaren (som är min namne Anders B i xcsthlm) 
10. att jag övervann de små svackor jag hade i uppförsbackarna på andra varvet. 

Allt som allt en härlig dag. Nu är jag ännu mer taggad inför Vasaloppet om ganska exakt en månad 😀 

Att det dessutom räckte för seedning till Startled 2 på Vasaloppet var en stor bonus

Resultatet kan ni hitta här: 

Craft ski marathon 2023

 Snö kan vara underbart, ljuvligt och fint… …men ibland är det lite för mycket av det goda och inför Craft ski marathon var det nog lite för mycket.

Med ett ganska kraftigt snöfall under natten innan och fram emot start så var det mjukt i spåren uppe på en hård grundbädd. Det gjorde det minst sagt utmanande att köra de dryga 40 km som loppet var men så är det med vintersport, man vet aldrig vad man får.

Innan:

Jag hade sällskap av Hans från XCsthlm upp till orsa på lördagen och väl framme tog vi en liten tur i spåret också. Framme i Grönklitt mötte vi upp med Susanne och Simon från den grupp jag tränar i Järfälla Sk som redan tagit sig en tur men ändå hängde med en liten extra runda. Jag ville framförallt prova att staka och saxa uppför isbjörnsbacken så jag visste vad som väntade 2 ggr dagen efter men det visade sig att jag ändå hade missförstått bansträckningen och provade fel backe 🙂. Körde med mina skejtskidor som hade noll glid (var vallade för plusgraderna i Sthlm och inte dom 3-4 minus det var på kvällen i Grönklitt) men kunde då tänka på hur snabbt mina tävlingsskidor skulle gå.

På tal om tävlingsskidor så var det ju premiär för mina nya (och första) stakskidor, en investering jag verkligen lägger mycket hopp på. Hade dessutom valt att valla själv vilket jag sällan gör. Lite mer om hur dom funkade senare.

Nya skidor :-)

Efter det lugna korta passet så åkte jag och Hans tillbaka till hotellet, bytte om och mötte sen upp Susanne och Simon för lite middag och skidnördande. Det är riktigt trevligt att få hänga med likasinnade innan tävling och bara få vara i tävlingsbubblan. Vi peppade varandra och försökte komma med lite goda råd utifrån våra erfarenheter. På väg tillbaka till hotellet så började snön så sakteliga falla och det skulle den göra konstant hela natten. Det blev en ordentlig dump som på alla sätt kom att påverka loppet. 

Gänget från Järfälla SK

På morgonen var det ett tjockt lager snö över vägar (och såklart bilen) och det fortsatte att snöa av och till hela vägen till start. Men jag kände mig ändå redo och laddad och hade bestämt mig för att vara positiv och tänka att jag skulle vara stark oavsett. Frukost, transport, skidutläggning (blev 4:e raden i startgrupp 2) och alla andra förberedelser flöt på bra, inklusive ett 20-25 minuter långt uppvärmningsåk med mina skejtskidor (som denna morgon i lite varmare väder och med nysnö gled extremt bra, så bra så det kunde varit dom jag skulle tävlat på) innan det var dags för att göra sig redo för start.

Stötte på lite skidåkare jag kände, mest från XCSthlm men också från några andra klubbar. alla verkade taggade och redo för utmaningen, vissa för att hänga på långt fram och andra för att ta sig i mål. Kul att det finns plats för så brett spektra av ambitionsnivå.

Under:

Så startade loppet och som väntat blev det lite stress när alla ca 13 led skulle genom en trång skarp sväng och komma in i 3-4 spår som snabbt blev till 2 (+ en skoterbädd). Personligen fick jag en närmast perfekt start från där jag var, av någon anledning valde dom framför antingen höger eller vänster sida medans det blev ganska fritt i mitten och jag kunde smita förbi ett par rader av åkare ut på varvet.

Fortfarande pigg

Angående själva loppet finns det ett par saker att berätta om:

1. Varv ett hade vi ganska bra spår, trots den mjuka snön, men varv två var spåren riktigt jobbiga och skidorna slog hit och dit och man kunde i princip aldrig slappna av.
   Däremot stavfästet var bra hela loppet

2. Jag öppnade såklart loppet på tok för fort och hängde med en klunga som visade sig vara alldeles för snabb för mig den här dagen. Det fick jag äta upp andra varvet, framförallt mot slutet där de flesta höjdmetrarna är.

3. Så en av anledningarna till att jag öppnade för fort var att det är (relativt) lättåkt första 15-16 km på varvet med många småknixar och lite utförsåkning som är mina starkare sidor. Men jag kände redan på avslutnignen av första varvet att jag skulle få betala för öppningen på varv två.

4. Varv två åkte jag mest med en och samma kille. Vi tappade båda två mot fältet och orkade inte svara upp på de som åkte förbi oss, men vi hjälpte varandra med att ändå hålla uppe nån form av fart.

5. På ett ställe gick varvet ut i en tarm (rakt ut, vändning, tillbaka) där utvägen var en backe ner och tillbaka en backe upp. Det var ganska smalt här, typ ett lite bredare spår i varje riktning, eller det fanns ju inget spår men ändå.
   Just där utför var det väldigt kul att åka förbi alla dom som inte riktigt vågade samtidigt som det var jättetråkigt att bli omkörd på vägen upp. Jag behöver verkligen bli bättre uppför.

6. På tal om uppför så på varv två hade jag riktigt mörka tankar från botten av tarmen och upp. Det var i stil att jag ville kliva av men det gör man såklart inte. Istället kom Angela från XCSthlm ikapp och om mig där och det gav motivation att hänga på. Det är ju inte så långt kvar här så det handlar ju bara om huvudet.

7. Jag har flera erfarenheter att ta med mig mot Vasaloppet

1. bli starkare uppför

2. bli starkare muskulärt

3. hitta rätt startfart

4. saxa går många gånger snabbare än att staka upp i de brantaste backarna, men det är viktigt med tekniken och det kostar lite mer energi iom att benen används.

Tillslut tog jag mig i mål och är ändå rätt nöjd med resultatet som var ganska väntat. Mest genomförandet som kan bli bättre med en mer avvägd start.

Tiden (2:21:18) räckte till precis utanför led3-seedning vilket är i paritet där jag ligger träningsmässigt nu (och jag är redan klar för led 3) så ganska väntat resultat även om jag såklart hoppades på lite mer 🙂

Efter:

Som alltid blir man jättekall direkt efter ett lopp men med min för året nya superjacka att dra på mig gick det ändå bättre än vanligt och jag kunde ta mig till omklädningsrummet utan att förfrysa mig. Dessutom fanns det faktiskt varmt vatten vilket inte alltid är fallet.

Sen var det ut och tillbaka till målgången för att möta upp Simon (som hade loppet som uppvärmning för LaDiagonala) som kom i mål på ca 2:36 med en tappad stavtruga, Susanne som hade urusla skidor med ifrysning och styltor som omöjliggjorde ett rättvist resultat (dock visade hon sin potential för framgång, inte minst genom sin mentala styrka). Det är riktigt kul att se andra utvecklas, inte minst när man själv bidragit till det.

Susanne i mål

Sist men inte minst kom Hans i mål. Han hade också haft dåliga skidor och ett tungt lopp. Men som han själv uttryckte det, ett riktigt bra träningspass. Det är så man får se på det i efterhand, det är ändå oftast Vasaloppet som är slutmålet 💪

Allt som allt en riktigt trevlig helg med ett bra träningslopp.