onsdag 18 januari 2023

Craft ski marathon 2023

 Snö kan vara underbart, ljuvligt och fint… …men ibland är det lite för mycket av det goda och inför Craft ski marathon var det nog lite för mycket.

Med ett ganska kraftigt snöfall under natten innan och fram emot start så var det mjukt i spåren uppe på en hård grundbädd. Det gjorde det minst sagt utmanande att köra de dryga 40 km som loppet var men så är det med vintersport, man vet aldrig vad man får.


Innan:

Jag hade sällskap av Hans från XCsthlm upp till orsa på lördagen och väl framme tog vi en liten tur i spåret också. Framme i Grönklitt mötte vi upp med Susanne och Simon från den grupp jag tränar i Järfälla Sk som redan tagit sig en tur men ändå hängde med en liten extra runda. Jag ville framförallt prova att staka och saxa uppför isbjörnsbacken så jag visste vad som väntade 2 ggr dagen efter men det visade sig att jag ändå hade missförstått bansträckningen och provade fel backe 🙂. Körde med mina skejtskidor som hade noll glid (var vallade för plusgraderna i Sthlm och inte dom 3-4 minus det var på kvällen i Grönklitt) men kunde då tänka på hur snabbt mina tävlingsskidor skulle gå.


På tal om tävlingsskidor så var det ju premiär för mina nya (och första) stakskidor, en investering jag verkligen lägger mycket hopp på. Hade dessutom valt att valla själv vilket jag sällan gör. Lite mer om hur dom funkade senare.

Nya skidor :-)



Efter det lugna korta passet så åkte jag och Hans tillbaka till hotellet, bytte om och mötte sen upp Susanne och Simon för lite middag och skidnördande. Det är riktigt trevligt att få hänga med likasinnade innan tävling och bara få vara i tävlingsbubblan. Vi peppade varandra och försökte komma med lite goda råd utifrån våra erfarenheter. På väg tillbaka till hotellet så började snön så sakteliga falla och det skulle den göra konstant hela natten. Det blev en ordentlig dump som på alla sätt kom att påverka loppet. 


Gänget från Järfälla SK


På morgonen var det ett tjockt lager snö över vägar (och såklart bilen) och det fortsatte att snöa av och till hela vägen till start. Men jag kände mig ändå redo och laddad och hade bestämt mig för att vara positiv och tänka att jag skulle vara stark oavsett. Frukost, transport, skidutläggning (blev 4:e raden i startgrupp 2) och alla andra förberedelser flöt på bra, inklusive ett 20-25 minuter långt uppvärmningsåk med mina skejtskidor (som denna morgon i lite varmare väder och med nysnö gled extremt bra, så bra så det kunde varit dom jag skulle tävlat på) innan det var dags för att göra sig redo för start.


Stötte på lite skidåkare jag kände, mest från XCSthlm men också från några andra klubbar. alla verkade taggade och redo för utmaningen, vissa för att hänga på långt fram och andra för att ta sig i mål. Kul att det finns plats för så brett spektra av ambitionsnivå.


Under:

Så startade loppet och som väntat blev det lite stress när alla ca 13 led skulle genom en trång skarp sväng och komma in i 3-4 spår som snabbt blev till 2 (+ en skoterbädd). Personligen fick jag en närmast perfekt start från där jag var, av någon anledning valde dom framför antingen höger eller vänster sida medans det blev ganska fritt i mitten och jag kunde smita förbi ett par rader av åkare ut på varvet.

Fortfarande pigg



Angående själva loppet finns det ett par saker att berätta om:

  1. Varv ett hade vi ganska bra spår, trots den mjuka snön, men varv två var spåren riktigt jobbiga och skidorna slog hit och dit och man kunde i princip aldrig slappna av.
    Däremot stavfästet var bra hela loppet

  2. Jag öppnade såklart loppet på tok för fort och hängde med en klunga som visade sig vara alldeles för snabb för mig den här dagen. Det fick jag äta upp andra varvet, framförallt mot slutet där de flesta höjdmetrarna är.

  3. Så en av anledningarna till att jag öppnade för fort var att det är (relativt) lättåkt första 15-16 km på varvet med många småknixar och lite utförsåkning som är mina starkare sidor. Men jag kände redan på avslutnignen av första varvet att jag skulle få betala för öppningen på varv två.

  4. Varv två åkte jag mest med en och samma kille. Vi tappade båda två mot fältet och orkade inte svara upp på de som åkte förbi oss, men vi hjälpte varandra med att ändå hålla uppe nån form av fart.

  5. På ett ställe gick varvet ut i en tarm (rakt ut, vändning, tillbaka) där utvägen var en backe ner och tillbaka en backe upp. Det var ganska smalt här, typ ett lite bredare spår i varje riktning, eller det fanns ju inget spår men ändå.
    Just där utför var det väldigt kul att åka förbi alla dom som inte riktigt vågade samtidigt som det var jättetråkigt att bli omkörd på vägen upp. Jag behöver verkligen bli bättre uppför.

  6. På tal om uppför så på varv två hade jag riktigt mörka tankar från botten av tarmen och upp. Det var i stil att jag ville kliva av men det gör man såklart inte. Istället kom Angela från XCSthlm ikapp och om mig där och det gav motivation att hänga på. Det är ju inte så långt kvar här så det handlar ju bara om huvudet.

  7. Jag har flera erfarenheter att ta med mig mot Vasaloppet

    1. bli starkare uppför

    2. bli starkare muskulärt

    3. hitta rätt startfart

    4. saxa går många gånger snabbare än att staka upp i de brantaste backarna, men det är viktigt med tekniken och det kostar lite mer energi iom att benen används.

Tillslut tog jag mig i mål och är ändå rätt nöjd med resultatet som var ganska väntat. Mest genomförandet som kan bli bättre med en mer avvägd start.



Tiden (2:21:18) räckte till precis utanför led3-seedning vilket är i paritet där jag ligger träningsmässigt nu (och jag är redan klar för led 3) så ganska väntat resultat även om jag såklart hoppades på lite mer 🙂


Efter:

Som alltid blir man jättekall direkt efter ett lopp men med min för året nya superjacka att dra på mig gick det ändå bättre än vanligt och jag kunde ta mig till omklädningsrummet utan att förfrysa mig. Dessutom fanns det faktiskt varmt vatten vilket inte alltid är fallet.


Sen var det ut och tillbaka till målgången för att möta upp Simon (som hade loppet som uppvärmning för LaDiagonala) som kom i mål på ca 2:36 med en tappad stavtruga, Susanne som hade urusla skidor med ifrysning och styltor som omöjliggjorde ett rättvist resultat (dock visade hon sin potential för framgång, inte minst genom sin mentala styrka). Det är riktigt kul att se andra utvecklas, inte minst när man själv bidragit till det.

Susanne i mål



Sist men inte minst kom Hans i mål. Han hade också haft dåliga skidor och ett tungt lopp. Men som han själv uttryckte det, ett riktigt bra träningspass. Det är så man får se på det i efterhand, det är ändå oftast Vasaloppet som är slutmålet 💪


Allt som allt en riktigt trevlig helg med ett bra träningslopp.