onsdag 12 augusti 2015

Triathlon premiär, nedräkning 11 dagar kvar

I år gör jag en triathlon för första gången. Det är dessutom premiär för både simning och cykling som tävlingsform. Nu följer det ett par inlägg som räknar ner de sista knappa två veckorna.

11 dagar kvar och igår (tisdag) genomförde jag det andra av tre planerade test-triathlon som anordnas av Vattenfall World Triathlon och kallas för det inte helt ologiska namnet Try Triathlon.

Första gången var för en vecka sedan och då skrev jag såhär:
Testade en tränings-tri med Try-triathlon. Negativt: Simningen var hemsk, det kändes som att alla andra försökte dränka just mig. Kunde inte simma ordentligt alls dryga halva sträckan (som snarare var 400 än 500). Sista sträckan däremot blev det lite bättre då jag simmade ut lite längre ut och slapp trängseln.
Positivt: cyklade om massor av andra och blev bara omcyklad av en och på löpningen var det ingen som sprang om mig. 
Lite av tempoträning utan att förta mig + att växlingarna satt riktigt bra.
Jag hade verkligen panik under början av simningen, var inte alls beredd på trängseln och eftersom jag är så oerfaren så kunde jag inte behålla lugnet att simma frisim utan fick bröstsimma mig fram.

Den här gången gick det bättre och jag skrev följande kommentar på passet:
Andra testa på triathlon. Gick klart bättre, kan ha med rutin att göra kanske :-).
Simningen var mycket bättre. Dels startade vi i två grupper så det blev lite mindre trångt och dels var jag beredd på alla människor. Det var fortfarande stressigt och liten antydan till panik men jag lyckades simma frisim hela vägen, även om det gick långsamt och jag kom upp bland dom sista i "snabba" gruppen.
Cyklingen gick riktigt bra i 3/4. Sen fick jag krampkänningar i vaderna så på slutet blev det trög växel och lugnt in till växlingen.
Löpningen började jag då med krampkänning i vaderna men det blev ändå ett riktigt styrkebesked. Dels kunde jag jogga bort det värsta i 4:30-fart under de första 7-800 m. Dels kunde jag avsluta i 4:00-fart sista km eller så. Jämfört med alla andra motionärer som är jämnstarka med mig i cykling och (oftast) starkare än mig i simning så krossar jag i löpning. Känns skönt att ha ett trumfkort på slutet.
Den enda bilden av mig är av min ända...

Jag är fortfarande lite nojig över:

  • Växlingarna. Att kunna ta det lugnt där, inte bli överstressad och tappa massor av tid och därigenom bli ännu mer stressad.
  • Simningen. Att kunna slappna av trots alla andra och simma i min takt. Kan jag det kommer det gå bra men så lätt att jag spänner mig och tappar all teknik och då blir det jobbigt.
  • Övergång cykel -> löpning och risken för kramp i vaderna. Det har jag känt på träning ibland och i går kom den ju på riktigt. Vill ju helst slippa det, men hur?
Annars känns det mest bra sådär spännande nervöst och jag längtar efter den 23 augusti 11:10 då startskottet går.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar