Sammantaget så blev det inga superpass här nere men träningen blev i alla fall av.
Att det blev kortare och långsammare kanske bara är bra då kroppen fortfarande känns sliten, trots att det gått en månad från Sthlm marathon. Börjar faktiskt känna mig lite orolig att det inte går över i vader och knä.
Sedan betyder inte kortare och långsammare att det var mindre jobbigt, jag överdriver inte när jag säger att det som mest är 50 m i taget som är flacka, sen kommer en uppförs- eller nerförabacke som följs av ytterligare backar i en aldrig sinande ström. Sen efter nån km eller så (alltså nästa varv) så får man 50 m flackt igen, underbart :).
Nu är det snart tillbaka till Sverige och vi har hört att det ska bli lite varmare lagom till att vi kommer hem, man kan ju hoppas.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar