Kort sammanfattning först:
- Skön tågresa, SJ levererade denna gång.
- Kul att träffa kusin med sambo och framförallt
liten 3-månaders underbar bebis.
- Fint väder i Malmö.
- Sprang för fort i början och för långsamt i
slutet av loppet.
- Ok nöjd med tiden (1:32:39) men inte alls med
genomförandet av loppet.
- Halvdant arrangemang runt tävlingen.
Så iväg till mitt första stadslopp utanför Stockholm, en
liten långweekend där jag fick bo hos min kusin med Sambo och liten son. Tyvärr
blev det ingen familjeresa då min son insjuknade under veckan och därför inte
var i form att resa någonstans. Så en sent bokad tågbiljett och på väg var jag.
Resan i sig var bra, kul att träffa släkt som man inte ser
så ofta, men det är ju om loppet som detta ska handla.
Inför:
Planen var att öppna långsammare än i Sthlm´s HM, kanske
mellan 4:10 och 4:15 för att orka ordentligt hela vägen och landa på en tid
under 1:30 med ett extra mål på under 1:28 om allt gick perfekt. Var dock lite
orolig för mina lår, framförallt baksidan, som stramat en hel del sen
Runday Raceday (800 och 1500 m på bana) när jag springer i högre fart under längre
tid.
Fast med två bra tempoträningspass senaste veckorna så hade
jag goda förhoppningar på att lyckas.
Loppet:
Jag öppnade på tok för snabbt. Andledningarna är flera men
framförallt var det på grund av:
- Det var två tävlingar samtidigt, Malmö HM och
Höstmilen och båda startade samtidigt så det var ett flertal millöpare som drog
iväg i snabb fart.
- Det ringa antalet deltagare som gjorde att man
stod nära de snabbare löparna och därför drogs med i starten.
- Övertro på min egna förmåga J.
Första tre sprang jag på precis över tolv minuter trots att
jag försökte sakta in men sedan sprang jag resten av loppet hyfsat jämt med en
dipp runt varvning och en dipp mot slutet.
Vid ca 8 km kom då stramningen i baksida lår som jag fruktade
och jag skäms lite för att säga det men det innebar att jag började springa och
tjura lite, gnällde i huvudet över vilken j-kla otur jag ska ha. Såhär i
efterhand kan jag erkänna att det var en väldigt ologisk tanke då jag bara har
mig själv att skylla.
På första halvan såg jag kusin två gånger och blev både
filmad och fotat, kul med lite bilder som det inte står marathonfoto på J.
Varvningen skedde inne på stadion och sista km på första
milen kändes extrem lång. Fram till km 9 låg min klocka bra i fas med
markeringarna men när jag passerade milen så låg den nästan 300 m längre (10,3
km) och milentiden blev ca 42:30, bra i fas för att nå under 1:30.
Tyvärr fortsatte jag att tjura några km till vilket gjorde
att jag inte fokuserade på att hålla farten uppe och tappade sakta men säkert
gentemot måltiden, som jag skrev så är det ingenting jag är stolt över.
Sen någonstans runt 13 km stod en av mina andra kusiner och
hejade tillsammans med fru och barn och i det läget bestämde jag mig för att
sluta tjura och skärpa till mig lite. Skit i att det stramar i låren och att
vader börja bli stumma och att jag börjar känna lite skoskav på utsidan foten.
Det är bara att springa så bra som möjligt utifrån förutsättningarna.
Sagt och gjort så ökade jag farten lite och gjorde ett
helhjärtat försöka att springa tillräckligt fort för 1:30 men jag hade redan
tappat för mycket så när det runt km 18 kom ytterligare en till dipp så kändes
det som spiken i kistan. Det blev dock en liten, liten ökning sista biten in
men som ni ser på resultatet så var det aldrig riktigt nära.
Hann dock bli både fotat, filmad och påhejad av kusin igen,
riktigt skönt med det stödet.
Resultat och så:
1:32:39 är väl en godkänd tid och jag är faktiskt nöjd med
den trots att det är långt ifrån PB och måltid. För det första har jag
accepterat att jag inte har samma form som jag hade i våras och för det andra
ska jag vara glad att jag klarade loppet så bra trots den dumsnabba öppningen.
Min kusins sambo sprang däremot riktigt bra, bättre än han
kanske trodde innan loppet så det var kul att glädas med honom.
Nu är det bara två lopp kvar och båda är millopp. Tror
fortfarande att sub 40 finns där trots den något dalande formen men jag måste
se till att öppna i ett bättre tempo, springa lite smartare.
Arrangemanget:
Jag är inte så imponerad av arrangemanget i stort, det är
lite för många misstag.
Banan var dumt upplagd med en roligare första mil och en
urtråkig andra. Dessutom var det dåligt uppmärkt bana där det gick (och
gjordes) att gena bort ganska många meter från den uppmätta banan.
Till det kom
att det inte var helt avspärrat överallt. Bland annat såg jag en bil som
började backa ut från en fickparkering rakt framför en liten grupp löpare, det
kunde ha slutat otäckt.
Vidare borde arrangören inte låta banan bli till ett smalt
streck efter bara några hundra meter med trängsel och köbildning som följd.
Att dessutom bara ha tre vätskestationer varav en med (utspädd)
sportdryck är i snålaste laget på en halvmara.
Till sist, att låta en miltävling och en halvmara starta samtidigt är
inte heller ok, bättre att ha ett litet mellanrum.
På den positiva sidan var målgången på stadion och den lilla
publik som fanns framförallt på första halvan. Tycker också att alla funktionärer
gjorde ett bra jobb, dom var både trevliga och påhejande. Det är inte deras fel
att arrangemanget inte höll högre standard i stort.
Kan jag tänka mig att vara med igen?
Svaret är ett ja, under
rätt förutsättningar. Största anledningen är dock att besöka släkt och göra en
liten helgutflykt så det kan lika gärna bli en annan tävling i Malmöområdet
nästa gång.