torsdag 26 maj 2016

Tävlingsrapport - Säbysjön runt 2016. Årspremiär

Premiär för 2016 efter en hemsk träningsvinter och många besvikelser. Sökte en bekräftelse på att jag har något kvar att ge och att jag fortfarande kan tända till på tävling. Från den utgångspunkten så blev det riktigt bra även om tiden visar att jag har ett ordentligt utvecklingsutrymme bara att komma ikapp förra årets form.
Plats 9 av 63 killar och 119 totalt startande. 43:55 i tid på kvartsmaran och det fanns inte mycket mer att ge


Innan.
Jag skulle kunna skriva en, eller flera, uppsatser om den eländiga vinter jag haft men det tänker jag skippa. Det handlar om småbarn och dagissnuvor som gått om och om och om och om igen från november till mars. Först i slutet av mars, efter en vecka i alperna utan barn, fick jag igång lite regelbunden konditionsträning. Det är hemsk när man för varje försök att komma igång känner att det försvinner kapacitet och tidigare träningsresultat, så när jag väl kom igång så var det som att starta på noll igen.

Så man skulle kunna säga att min uppbyggnadsfas till denna premiär varit ca två månader, varav jag hade ytterligare en förkylning på 10 dar i april.

Uppladdning.
Äntligen!
Äntligen!

Så skönt att få känna uppladdningen under veckan innan ett lopp igen och nervositeten som kommer krypande sista dygnet.
Ska det gå bra?
Vilken taktik ska jag ha?
Vilket tempo ska jag starta i?
Mål med loppet?

Eftersom årets upplaga låg samtidigt som Göteborgsvarvet (och Köpenhamns maraton) så var startfältet ca hälften så stort som förra året så jag satte ändå målet att ta mig in topp tio. Det var ett vanskligt mål då det är väldigt beroende på vilka som faktiskt är med.
Mitt andra mål, tidsmålet, var tvådelat. Under 45 minuter ville jag verkligen och det skulle vara godkänt, fast på riktigt ville jag in under 44 och komma under 42 på milen.

Jag tänkte också att jag trots allt skulle låta mig gå med lite i ruschen i början och känna på tempot för att sedan efter kanske 3-400 m hitta ett 4:10-tempo.

Dagen fram till loppet gick bra, körde dit en timme innan, hämtade nummerlappen, träffade lite bekanta, mötte upp frun och…..

….kom på att jag glömt klockan.

Jag kan inte springa ett lopp utan klocka!

Så det var bara att sätta sig i bilen, köra hem, hämta klockan, köra tillbaka, jogga till starten, ta några tänjningar, lite ruscher och sedan var det dags för start. Pulsen var i alla fall uppe i tävlingsnivå.

Loppet.
Som vanligt på dessa små lokallopp så finns det 1-3 riktigt bra löpare med följt av ett ganska utspritt band av löpare tills man kommer till den stora massan motionärer. Det gör det lite extra svårt att hitta ett bra tempo i början för man måste ganska snabbt bestämma sig för om man ska följa med någon som springer lite för fort, avvakta lite och springa med någon som är lite för långsam eller springa själv.

Jag hade ju redan bestämt att låta mig rusa iväg lite i starten så det gjorde jag. Runt 3:30-tempo blev det första 2-3 hundra meterna innan jag sakta kom ner i tempo och började transporten mot mål.

Jag fick det till att jag kom ut på plats 8 från starten och ganska snabbt blev omsprungen av 3 personer till varav en var en kille i svart keps (som skulle visa sig vara Jonathan på jogg) som sprang så där retsamt snabbare än vad jag ville. Jag valde ändå att hålla mitt egna tempo men med fokus på att inte släppa iväg honom för långt då det kändes som någon jag kunde jaga mot andra halvan av loppet.
Sen när jag började hitta mitt tempo så kom ytterligare två personer, troligen triathleter (en hade iaf kläder med märke från en tri-klubb). Dom rusade förbi både mig och ”kepsen” och jag tänkte att den ena av dem såg tung ut, han håller nog inte hela loppet.

Bakåt drog jag sakta ifrån resterande löpare nu och det började kännas som att jag skulle inrikta mig på placering 11-13 och jag kände mig rätt nöjd med det. Kom in i ett efter omständigheterna bra flow runt 4:10/km och tappade lite i taget på ”kepsen”, men inte för mycket. Blev kanske 70-80 meter som mest innan det började vända framåt 5 km.
Helt plötsligt började jag närma mig och de två triathleterna som låg ytterligare en bit fram delade på sig och både jag och ”kepsen” närmade sig den långsammare av dem.

Framåt 6 km så var jag då ikapp ”kepsen” och valde att lägga mig bakom ett tag. Han drog så snällt och jag fick vila mentalt och började tänka på vilken taktik jag skulle ha. Eftersom jag inte hade förutsättningarna att göra några rekord idag så var placeringen det jag satsade på och en 11:e-plats kändes godkänt. Jag tänkte nog att jag skulle sticka vid ca 8,5 där jag visste att det fanns en nerförsbacke som passar mig bra att rycka i så jag tänkte att jag bidar min tid fram till dess. Vi passerade triathleten och jag var uppe och drog en vända innan jag lämnade över igen. Sen vid lite efter 7 km så vinkade ”kepsen” fram mig på krönet av en liten backe så då tänkte jag ”jag sticker redan nu” och så gjorde jag det. Jag tror att han hängde på ett litet tag men sen började han tappa och då kände jag mig extra stark, började t.o.m. drömma om att ta ytterligare en eller två placeringar (vilket bara var hybris) men framförallt inte tappa något på dom bakom.

Km 9 och 10 blev ganska utmanande på grund av detta. Dels är det en del uppför och dels var jag lite spänd (och trött) och ville verkligen inte tappa något. Sen kommer man upp på banans högsta punkt vilket är med en knapp km kvar och därifrån och in är det mest utför och allt blev så mycket lättare igen. Sista 500 avslutade jag i 3:35-tempo varav 70-80 meter var riktig spurt.

Efter.
Riktigt slut satte jag mig ner på asfalten och väntade in Jonathan (”kepsen”) som kom i mål placeringen efter mig. Jag visste iofs inte att det var Jonathan då men jag vill tacka för draghjälp längs med banan.
Det blev lite letande efter vätska (lite dåligt att det inte fanns vatten eller den utlovade bananen), jagande ikapp barnen som skulle ”heja” på alla och lite eftersnack.
När alla var injagade så blev det en lite halvt kaotisk lunch och hemfärd.

Summering
Jag är riktigt nöjd med loppet men den lilla negativa delen är väl att jag ligger 1,5-2 minuter långsammare på milen än vad jag gjorde vid samma tid förra året.

Dock med hänsyn taget till den skitvinter jag haft så är det en hel del positiva saker att ta med sig:
Jag kunde prestera under tävling.
Jag var mentalt stark och tog placeringar och tid mot slutet av loppet.
Även om kroppen inte riktigt är i form orkade jag besegra min ”Central Governor” och få ut nästintill allt jag kunde.
Jag återhämtade mig fort både direkt och under resten av dagen.
Ingen (extra) smärta, verkar som att jag är så gott som skadefri.


Nu håller jag tummarna för att jag kan fortsätta träningen mot först Sthlm triathlon 3 juli och Berlin marathon i höst. 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar