Egen tränare = sisådär tränare.

Jag kan absolut sätta upp ett träningsprogram, ett bra sådant. Jag kan följa upp det, analysera det sakligt och anpassa det efter rådande omständigheter…

…men inte när det gäller mig själv, då blir jag lätt blind, över- eller underskattar mig själv, blir enformig i träningen, vet inte hur jag ska variera på rätt sätt, fegar ur etc.

Men hur ska man göra då?

Som många andra löpare så har jag en nördig ådra vilket gör att jag gärna läser träningslära, tittar på träningsupplägg, funderar på teknik, mängd, kvalitet etc. Sen försöker jag ta allt det där nördiga och teoretiska och få ihop ett upplägg som jag hoppas passar mig perfekt och gör att jag utvecklas.

Problemet blir att jag oftast inte riktigt vågar. Att jag blir feg och rädd och bangar ur. Går tillbaka till något jag ”vet” är säkert och som gör att det åtminstone inte går för fel.

Det jag oftast fegar/fuskar med är:

• Vila – jag vågar inte vila, tänk om jag tappar formen?
• Kvalitetsträning – jag vågar inte riktigt köra så hårt, alternativt så långsamt (t ex springer jag ofta för fort på tröskel och långpass) som jag kanske borde. Rädd både för att överanstränga mig och för att inte få ut tillräckligt träningseffekt.
• Mängd – här kanske det kommer lika mycket till slöhet som att våga, men jag har svårt för att våga springa flera dagar på raken på grund av (påhittad?) skaderisk.
• Periodisering – hänger ihop med alla punkter ovan då jag smetar ut träningen till att bli likadan året runt.
• Styrka – både prehab, rehab och löputvecklande. Här är det absolut slöheten som styr och eftersom det oftast är en ”extra” träning efter den ”riktiga” träningen eller på morgonen så blir det lätt bortprioriterat.

Jag fortsätter försöka följa mina uppsatta planer men jag skulle så gärna vilja ha någon att bolla mer med (och ibland någon som bara bestämmer vad jag ska träna). Tyvärr är det ingen jag känner som tränar som mig, med samma eller liknande kombination av mål, syfte, grenar, distanser och viljan att utmana sig själv.

Kämpa tar mig till målet

Så även om det är frustrerande ibland så kämpar jag på, det finns faktiskt inget annat allternativ J