Mellanspel - träningsnarkoman?

Det var länge sedan jag skrev något nu. Skulle vilja citera en gammal klassiker: "De é mycke nu" men jag vet att många andra har minst lika mycket på sitt schema och klarar av att blogga ändå.

Träningen flyter på bra, mycket mängd vad det gäller simning, cykling, innebandy och löpning gemensamt. Flera bra kvalitetspass i löpningen. Några omgångar med snuva som tvingar mig till lugnare träning (men ännu inte något längre uppehåll) och jag känner mig bra i kroppen.

Såg förresten ett avsnitt av Svett & Etikett där Kalle blev lite sjuk. Han uttryckte då sin oro för att all träning han lagt ner skulle försvinna, direkt, på bara 2-3 dagar. Det kan låta löjligt men jag känner allt igen mig, jag blir också orolig så fort jag tvingas till en ofrivillig vila i mer än 1 dag, det känns jättestressande.
Den stora frågan är om man räknas som träningsnarkoman då?

Träningsnarkoman?

Annars lunkar allt på, april verkar leverera vår och kanske en sommar dyker upp i maj?

Jag längtar något otroligt efter maj, framförallt nionde maj, då jäklar ska det bli sub40 (jaja tjat, men just det upptar det mesta av mitt träningstänkande just nu).