Vasaloppet 2023

Dags för årets höjdpunkt och vilken höjdpunkt det skulle bli. Nästan allt hade funkat perfekt under vintern så hur skulle det kunna bli annat än perfekt. 

Jag vet, snacka om att bjuda in katastrofen 🤣

Jag har sen december kunnat checka i alla boxar för att få ett bra Vasalopp, jag har:

- Varit frisk

- Kunnat göra i princip all träning som tänkt

- Gjort ett lärorikt (Craft ski marathon) och ett nästintill perfekt (Engelbrektsloppet 45) seedningslopp

- Seedat mig till led 2

- Blivit uthålligare, starkare, smartare (nåja, skidmässigt då alltså 😉)

- Haft en perfekt uppladdningsvecka i Kläppen med familjen

- Åkt en bra genomkörare mellan Mångsbodarna och Evertsberg på Vasaloppsstafetten

- Blivit påmind om att backarna upp till Evertsberg inte är att leka med (se punkt ovan)

- Fått ett myslopp med sonen (Vasaloppet 10) som rörelse dagen innan

- Fått all logistik på plats, alla förberedelser klara och en ovanligt bra sömn natten innan 

Vad kan gå fel?

Svaret är: inte speciellt mycket faktiskt. 

Visst blev vi lovade (ja eller kanske hoppades på, potato-potato) hårda nästan isiga spår som visade sig bli sega spår som efter ett tag pulveriserades och visst hade jag hoppats på att ha lite snabbare och bättre skidor än majoriteten av fältet istället för lite sämre men det är ju en del av skidåkningen, man kan bara göra det bästa av den situation man hamnar i. 

Och det gjorde jag verkligen 😃 💪 

Starten är starten och den var såklart lite smidigare från led 2 än från led 4. Men ändå blev det stopp in i backen och många som bara måste försöka tränga sig fram även när det inte finns nån plats alls. 

Startbacken gick ändå 4 minuter snabbare än förra året så det flöt på bra. 

Mattias körde om mig uppför men jag kom ganska snabbt ikapp (och om skulle det visa sig) på myrarna. Dessutom såg jag många XC:are vilket alltid är trevligt. 

Direkt jag började staka så kände jag att det inte skulle gå lätt. I spåren var det kört att ligga men även mellan spåren var det segt, och dessutom segare än vad åkare runt omkring verkade ha (inte alla såklart men majoriteten gled ifrån nedför, även när jag fick sug). Där och då tänkte jag att jag kommer få igen det här efter Evertsberg, precis som förra året, att skidorna var vallade för andra halvan… ..men det visade sig inte stämma. 

Hur som så hängde jag ett kort tag med två Xc-åkare som jag märkte åkte lite för fort för mig just idag så jag fick släppa och leta annat sällskap och då kom Sara åkande i en bra fart så jag hängde på. 

Vi hade sen sällskap en bra bit, men i backarna upp mot Risberg så fick jag släppa lite (hon är grymt stark uppför 😅). Jag kunde dock ta igen det på de mer lättåkta partierna och efter Evertsberg så tog jag och behöll täten typ hela vägen fram till Eldris. 

Jag älskar verkligen partierna nedanför efter Evertsberg, jag är vanligtvis snabbast av alla runt omkring mig där men i år var det en mentalt jobbig resa. Ja, jag låg 400-500 platser längre fram än tidigare år så det är såklart fler bra utförsåkare där men vad frustrerande det är när man ligger i baksuget och ändå tappar. Jag plockade ändå placeringar fram till Oxberg men det var inte tack var skidorna. 

Hör någonstans fick jag också acceptera att skidorna inte skulle bli bra under andra halvan, dom var helt enkelt aldrig bra. Istället letade jag desperat efter bästa glidet och det visade sig vara längst till höger, där skotern hade kört sönder snön helt. Där ute hade jag det bästa glidet. Nästan alla andra låg längst till höger eller i spåren (förstår inte att så många låg i spåren, som kan inte varit det bästa stället att ligga för någon 🤷‍♂️). 

Jag kämpade på, rejält trött nu i hela överkroppen och också vaderna började ta stryk men det var bara att fortsätta. 

Jag kände ändå att jag åkte ganska bra, kunde behålla en helt ok teknik, körde så bra jag kunde uppför (även om det är uppför jag är som svagast) och försökte orka trycka på på de platta partierna för att hänga med övriga där. 

Tycker jag gjorde en strong insats och är riktigt nöjd med att jag mentalt var med hela vägen. 

Hade inte riktigt koll på Sara på den här sträckan men hon låg tydligen ganska nära bakom mig den mesta av vägen och efter Eldris dök hon för första gången på länge upp i mitt synfält. Inte nog med det, i de små men tydliga backarna efter Eldris så ställde hon mig totalt och drog ifrån. Som mest var det nog uppe i 150 m men när backarna tog slut så började jag närma mig. 

Ska vara brutalt ärlig här, det blev helt plötsligt väldigt viktigt för mig att köra om Sara 😌😂 och det gjorde jag. 

In i Mora var jag före och jag tänkte inte släppa. Fokuserade istället på åkare framför och när jag kom till Auklandbron så studsade jag faktiskt upp för de 💪 

Det skulle dock visa sig vara mina sista krafter för i lilla backen upp till upploppet tog en evighet istället. 😧 

Så in på upploppet var det bara viljekraft, såg en åkare lite framför och manade fram en bild av att det var nr 1000 och att jag var tvungen att slå honom för att komma topp 1000. Det lyckades, jag slog honom men inte blev det topp 1000 för det 😂. 

Det visade sig bli plats 1230 bland herrar och 1297 totalt. Detta med en tid 5:13:17. 

Sara kom i mål några sekunder senare och jag är riktigt tacksam för hennes hjälp under loppet och hoppas hon hade nytta av mig likaså 🤗. 

Nu två dagar senare har den makalösa värken i alla överkroppsmuskler börjat lägga sig och jag tänker redan på nästa års lopp, framförallt vad jag vill bli bättre på till dess. 

Jag behöver bli starkare, rent muskulärt. Jag behöver bli bättre uppför, tappar för mycket där. Och sist men inte minst så måste jag nog ta för mig lite mer i startbacken, kan man vinna placeringar fram till och i början av backen så är dom energimässigt ganska snälla placeringar att vinna. I år var jag uppe på toppen bland massor av åkare från led 3 och t o m någon från led 4, det håller inte. 

Tack alla som varit en del av resan, både under året och loppet. Tack Järfälla Skidklubbs vuxengrupp för att jag får vara med och växa med er. Tack XCsthlm för all hårda träningspass, inspiration och erfarenhet. Och tack till min familj där glädjen att se mina killar ta sig an Vasaloppet 10 dagen innan Vasaloppet var en riktig boost 🥰. 

#vasaloppet #järfällaskidklubb #xcsthlm 

Engelbrektsloppet 45-2023

Det var ett tag sen men jag vill gärna dela med mig av alla bra saker med det spontana (anmälde mig sent kvällen innan) loppet för nu två veckor sedan, så glad att Peter fick mig med på initiativet 🙂 

1. jag startade smart, gick inte för en för snabb klunga, avvaktade och hamnade därför rätt i en klunga som höll ihop hela loppet 
2. jag åkte smart i klungan, drog lite när jag var stark, när det var lätt och inför vissa uppförsbackar så de som var starkare än mig uppför inte kunde dra ifrån utan att gå om 
3. utnyttjade mitt glid och framförallt min styrka i utförsåkning, inte minst på alla tekniskt svåra korta backar där jag gång på gång hade ett litet försprång ut från backen som gav mig lite lugn att vila och dricka 
4. att jag knappt tappade något i tempo andra halvan 
5. att jag orkade vara aktiv ut på den sista ca 4-km rundan för att försöka vinna i klungan 
6. att jag åter utnyttjade min styrka utför med ca 2km kvar, där jag fick ett försprång som jag sen gav allt för att hålla in i mål 
7. att jag orkade hålla avståndet hela vägen in i mål. Trots att jag gick omkull lite i en uppförsbacke med mindre än en km kvar. 
8. att jag kom 22/ca 670 deltagare, 21a av ca 200 herrar i tävlingsklassen. 
9. att jag bara kom knappt 18 minuter efter vinnaren (som är min namne Anders B i xcsthlm) 
10. att jag övervann de små svackor jag hade i uppförsbackarna på andra varvet. 

Allt som allt en härlig dag. Nu är jag ännu mer taggad inför Vasaloppet om ganska exakt en månad 😀 

Att det dessutom räckte för seedning till Startled 2 på Vasaloppet var en stor bonus

Resultatet kan ni hitta här: 

Craft ski marathon 2023

 Snö kan vara underbart, ljuvligt och fint… …men ibland är det lite för mycket av det goda och inför Craft ski marathon var det nog lite för mycket.

Med ett ganska kraftigt snöfall under natten innan och fram emot start så var det mjukt i spåren uppe på en hård grundbädd. Det gjorde det minst sagt utmanande att köra de dryga 40 km som loppet var men så är det med vintersport, man vet aldrig vad man får.

Innan:

Jag hade sällskap av Hans från XCsthlm upp till orsa på lördagen och väl framme tog vi en liten tur i spåret också. Framme i Grönklitt mötte vi upp med Susanne och Simon från den grupp jag tränar i Järfälla Sk som redan tagit sig en tur men ändå hängde med en liten extra runda. Jag ville framförallt prova att staka och saxa uppför isbjörnsbacken så jag visste vad som väntade 2 ggr dagen efter men det visade sig att jag ändå hade missförstått bansträckningen och provade fel backe 🙂. Körde med mina skejtskidor som hade noll glid (var vallade för plusgraderna i Sthlm och inte dom 3-4 minus det var på kvällen i Grönklitt) men kunde då tänka på hur snabbt mina tävlingsskidor skulle gå.

På tal om tävlingsskidor så var det ju premiär för mina nya (och första) stakskidor, en investering jag verkligen lägger mycket hopp på. Hade dessutom valt att valla själv vilket jag sällan gör. Lite mer om hur dom funkade senare.

Nya skidor :-)

Efter det lugna korta passet så åkte jag och Hans tillbaka till hotellet, bytte om och mötte sen upp Susanne och Simon för lite middag och skidnördande. Det är riktigt trevligt att få hänga med likasinnade innan tävling och bara få vara i tävlingsbubblan. Vi peppade varandra och försökte komma med lite goda råd utifrån våra erfarenheter. På väg tillbaka till hotellet så började snön så sakteliga falla och det skulle den göra konstant hela natten. Det blev en ordentlig dump som på alla sätt kom att påverka loppet. 

Gänget från Järfälla SK

På morgonen var det ett tjockt lager snö över vägar (och såklart bilen) och det fortsatte att snöa av och till hela vägen till start. Men jag kände mig ändå redo och laddad och hade bestämt mig för att vara positiv och tänka att jag skulle vara stark oavsett. Frukost, transport, skidutläggning (blev 4:e raden i startgrupp 2) och alla andra förberedelser flöt på bra, inklusive ett 20-25 minuter långt uppvärmningsåk med mina skejtskidor (som denna morgon i lite varmare väder och med nysnö gled extremt bra, så bra så det kunde varit dom jag skulle tävlat på) innan det var dags för att göra sig redo för start.

Stötte på lite skidåkare jag kände, mest från XCSthlm men också från några andra klubbar. alla verkade taggade och redo för utmaningen, vissa för att hänga på långt fram och andra för att ta sig i mål. Kul att det finns plats för så brett spektra av ambitionsnivå.

Under:

Så startade loppet och som väntat blev det lite stress när alla ca 13 led skulle genom en trång skarp sväng och komma in i 3-4 spår som snabbt blev till 2 (+ en skoterbädd). Personligen fick jag en närmast perfekt start från där jag var, av någon anledning valde dom framför antingen höger eller vänster sida medans det blev ganska fritt i mitten och jag kunde smita förbi ett par rader av åkare ut på varvet.

Fortfarande pigg

Angående själva loppet finns det ett par saker att berätta om:

1. Varv ett hade vi ganska bra spår, trots den mjuka snön, men varv två var spåren riktigt jobbiga och skidorna slog hit och dit och man kunde i princip aldrig slappna av.
   Däremot stavfästet var bra hela loppet

2. Jag öppnade såklart loppet på tok för fort och hängde med en klunga som visade sig vara alldeles för snabb för mig den här dagen. Det fick jag äta upp andra varvet, framförallt mot slutet där de flesta höjdmetrarna är.

3. Så en av anledningarna till att jag öppnade för fort var att det är (relativt) lättåkt första 15-16 km på varvet med många småknixar och lite utförsåkning som är mina starkare sidor. Men jag kände redan på avslutnignen av första varvet att jag skulle få betala för öppningen på varv två.

4. Varv två åkte jag mest med en och samma kille. Vi tappade båda två mot fältet och orkade inte svara upp på de som åkte förbi oss, men vi hjälpte varandra med att ändå hålla uppe nån form av fart.

5. På ett ställe gick varvet ut i en tarm (rakt ut, vändning, tillbaka) där utvägen var en backe ner och tillbaka en backe upp. Det var ganska smalt här, typ ett lite bredare spår i varje riktning, eller det fanns ju inget spår men ändå.
   Just där utför var det väldigt kul att åka förbi alla dom som inte riktigt vågade samtidigt som det var jättetråkigt att bli omkörd på vägen upp. Jag behöver verkligen bli bättre uppför.

6. På tal om uppför så på varv två hade jag riktigt mörka tankar från botten av tarmen och upp. Det var i stil att jag ville kliva av men det gör man såklart inte. Istället kom Angela från XCSthlm ikapp och om mig där och det gav motivation att hänga på. Det är ju inte så långt kvar här så det handlar ju bara om huvudet.

7. Jag har flera erfarenheter att ta med mig mot Vasaloppet

1. bli starkare uppför

2. bli starkare muskulärt

3. hitta rätt startfart

4. saxa går många gånger snabbare än att staka upp i de brantaste backarna, men det är viktigt med tekniken och det kostar lite mer energi iom att benen används.

Tillslut tog jag mig i mål och är ändå rätt nöjd med resultatet som var ganska väntat. Mest genomförandet som kan bli bättre med en mer avvägd start.

Tiden (2:21:18) räckte till precis utanför led3-seedning vilket är i paritet där jag ligger träningsmässigt nu (och jag är redan klar för led 3) så ganska väntat resultat även om jag såklart hoppades på lite mer 🙂

Efter:

Som alltid blir man jättekall direkt efter ett lopp men med min för året nya superjacka att dra på mig gick det ändå bättre än vanligt och jag kunde ta mig till omklädningsrummet utan att förfrysa mig. Dessutom fanns det faktiskt varmt vatten vilket inte alltid är fallet.

Sen var det ut och tillbaka till målgången för att möta upp Simon (som hade loppet som uppvärmning för LaDiagonala) som kom i mål på ca 2:36 med en tappad stavtruga, Susanne som hade urusla skidor med ifrysning och styltor som omöjliggjorde ett rättvist resultat (dock visade hon sin potential för framgång, inte minst genom sin mentala styrka). Det är riktigt kul att se andra utvecklas, inte minst när man själv bidragit till det.

Susanne i mål

Sist men inte minst kom Hans i mål. Han hade också haft dåliga skidor och ett tungt lopp. Men som han själv uttryckte det, ett riktigt bra träningspass. Det är så man får se på det i efterhand, det är ändå oftast Vasaloppet som är slutmålet 💪

Allt som allt en riktigt trevlig helg med ett bra träningslopp.

Berlin Marathon 2022 - smärta är valbart

Trots en inte helt optimal uppladdning men med en riktigt bra träningssommar bakom mig så skulle jag utnyttja de perfekta förutsättningarna på plats för att försöka springa ett så perfekt genomfört marathon jag bara kan. Lyckas jag? Ja då lär det bli ett PB…

Med några veckor kvar (typ 5) så kom då det där bakslaget som vi snart 50-åriga gubbar nästan alltid får, en klassisk överansträngning. Denna gång var det fästet från vaden till knölen på insidan av vristen som blev inflammerat och efter två (för) hårda pass på några dagar så valde jag att bromsa och försöka ta hand om det istället för att bara köra på….
….ja, men blir trots allt klokare med åldern.

Efter att försökt vila och rehaba själv så sökte jag efter en vecka hjälp av en kompis som är fysioterapeut, vilket gav mig struktur + ett läkarbesök där jag fick utskrivet inflammationsdämpande piller för att dämpa svullnad och smärta.

Efter det gick behandlingen bra och ytterligare två veckor senare (sammanlagt 3 veckor) och med drygt två veckor kvar kunde jag genomföra både långpass och lite tempo utan att foten blev sämre igen och jag kände att jag var på banan för ett bra marathon.

Målet med Berlin var från början det hägrande sub3-loppet som jag så gärna vill ha. Jag ska inte skriva en massa i detalj för det har jag redan gjort i detta inlägg men träningen under sommaren (efter att jag kom igång igen efter vårens influensa) gick riktigt bra och jag kände innan skadan att jag var tillräckligt tränad för att göra ett försök. Men efter de 3 veckorna med minimal löpning så planerade jag om och la upp ett rimligt mål på 3:10 där jag skulle lyckas springa ett bra genomfört marathon = jämna km-tider hela vägen in. Så det var med den inställningen jag flög ner till Berlin.

Det finns massor av bra saker att säga om årets lopp, men en pytteliten gnagande sak som jag tänker att jag börjar med så är den ur vägen sen. Jag fick kramp i låren på upploppet och jag tror att det kostade mig dom 11 s jag behövde för att komma under 3:10. Men med det sagt så är jag väldigt nöjd med loppet.

3:10:10

Plats 3240, 467 i h45

Precis enligt grundplan, iaf den ”nya” grundplanen jag fick göra, att ligga lite under 4:30 från start och se vart det skulle leda.

Det ledde till lite drygt 30 km i under 4:30-snitt. Med en sista mil på ca 4:35-snitt. Ca 2 minuter långsammare andra halva (där jag ändå tog ca 600 platser) och ett pb med ca 6 minuter. Jag har aldrig förut lyckats springa ett så pass kontrollerat och väl genomfört marathon, vilket också var ett av mina mål med loppet. Så check på den.

Kampen denna gång (som alltid på marathon) var låren. Resten av kroppen mådde bra, lite skav på mina två lilltår, lite skav under armarna från linnet men t ex senan som var överansträngd kändes bara minimalt. Konditionsmässigt var jag heller aldrig ute på djupt vatten och dessutom gick energiplanen i lås. För första gången köra ett bra upplägg med enbart gel och vatten. Körde Maurten gel 100 med koffein vilket var utmärkt för mig. Ingen syra, neutral och minimal smak, inte det där supersöta som kan fastna i mun och svalj och att konsistensen tillät ett visst tuggande i munnen vilket passade mig.

Men tillbaka till låren, ja dom började ge sig till känna redan halvvägs och blev sen bara värre och värre. Nån stans där runt 32 k så gjorde dom ont på riktigt, och det är där jag tappar lite i tempo även om jag lyckas hålla ihop det bra. I statistiken ser man hur jag tappar ca 10-15 vem i steglängd efter 35 k och hur frekvensen ökar med uppåt 20 steg/minut.

Men det är det som är ett marathon och ”smärta är valbar”, det var iaf det jag upprepade hela vägen in i mål.

Eller ja till upploppet och krampen. Men det har jag ju redan lämnat bakom mig

Berlin Marathon 2022 - sista chansen på sub 3h?

Man blir ju varken yngre eller mer motiverad att lägga ner all tid som krävs för ett marathon. Innebär det att detta är sista gången jag gör en sub3h-satsning? Innebär det att det denna gång är “All or nothing”? Att jag efter Berlin pensionerar min Mara-karriär?

Jens har 10-års jubileum i Berlin 2022 och det kan man inte missa…..

Det var så det började denna gång. Varken alkohol eller för stort ego som denna gång initierade ett deltagande i ett marathon… …bara Jens fel :-)

Att jag sen när jag väl var anmäld direkt började fokusera på att springa under 3h… ….ja det är nog mitt egna ansvar. Eller 3h, ska jag vara riktigt ärlig måste målet bli 2:57:20.

Så vad innebär ett sub3-marathon?
Det innebär en snittfart av ca 4:15/km (eller 4:11/km om jag ska ner på 2:57:00). Det är lika med 42:30 per mil i 4 mil med en liten 2k-spurt som avslutning. 

Ingenting man snyter ur sig vilken söndag som helst :-)

För att klara det krävs mycket träning, mer träning än vad jag någonsin tidigare gjort när det kommer till löpning. Jag har ändå några marathon gjorda nu och även om jag har sprungit ett par på tider jag är klart nöjd med så har jag aldrig genomfört ett marathon på ett bra sätt. Jag har alltid startat för fort och kroknat ordentligt någonstans runt 32 km.

Eller…. ….jag har faktiskt genomför ett riktigt bra marathon, det i Sthlm 2017 då jag hjälpte min kusin Lis att genomföra en sub 3:30-mara. Den gången hade jag marginal till min egna topp vilket gav resultat. 

Men när jag sen några månader senare (och i klart bättre form) skulle prestera i Berlin så blev det åter ett misslyckat lopp.

Vilka lärdomar har jag dragit av mina marathon hittills? Kommer jag att vara lite klokare den här gången?

Ja och ja är dom korta svaren. Kan vara lite svårt att tro på men med ålder och erfarenhet kommer också lite smartare tänk. Så:

• min största svaghet gällande marathon är att jag inte riktigt klarat av den magiska gränsen vid ca 32 km. Det är den gränsen där flest av de som kroknar börjar krokna (kan såklart skilja på några km hit eller dit men runt km 32)

• jag har under tidigare träningsupplägg inte lagt tillräckligt tid på att träna marathonfart. Varken i volym eller genom att lägga det mot slutet av mina pass för att simulera tröttheten i slutet av ett lopp

• det beror till stor del på att jag under tidigare upplägg inte har kommit upp i längd på mina långpass i tid. Jag har nått mina 3 mil med kanske 3-4 veckor kvar till loppet vilket gett för lite tid att träna i tävlingsfart på långa pass

• dessutom har jag varit för dålig med energiintag under loppen, jag har kanske trott att det funkar ändå. Detta måste ju också tränas på under träning vilket jag inte heller gjort tidigare gånger

Så vad har jag ändrat på den här gången då? Jo:

• mycket tack vare pandemin har min grundnivå, konditionsmässigt och tränignsrutinsmässigt, förbättrats avsevärt de senaste 1,5 åren. Min grund är bättre och jag har en kropp som tål mycket mer träning (inte minst löpning) än tidigare

• jag började min uppbyggnad av långpass redan i maj. Eller egentligen började jag redan i mars och var i april uppe på 25 km när jag blev ordentligt sjuk i 2 v och tappade allt med konstig puls i ytterligare en dryg månad vilket gjorde att jag fick starta om. I slutet av maj var jag iaf tillbaka med 20k+ (2h) långpass och kunde bygga till 3h i början av juli med drygt 2,5 månader kvar till Berlin. Alltså gott om tid att få in pass med mara-fart.

• efter att jag byggt upp långpassen har jag lagt tid på att genomföra pass i tävlingsfart (eller lite snabbare). Både i form av tempo-träning där jag bygger till att köra 20k i ett svep (via 4*5k, 10k + 2*5k, 10+10k…..) och genom att lägga in ett ordentligt sjok av kilometer i tävlingsfart mot slutet av långpass

• jag tränar också på energiintag på vissa pass, främst fartpassen, vilket jag också gjort under förra skidsäsongen inför vasaloppet. Det kommer förhoppningsvis ge mig bättre förutsättningar att klara den sista milen.

Nu med ca 6,5 veckor kvar så är jag ungefär där jag vill vara i träningen. Jag kan köra mina pass enligt plan, jag kan hålla de tempon jag vill på träning och inte minst har jag en plan för de sista veckorna:

:med 7 planerade nyckelpass kvar (varav söndagspassen v 34 och v 35 är någon form av examen).

Någonstans under veckorna efter det, med 1-2 veckor kvar till Berlin, får jag försöka slutplanera min raceplan och sätta mer konkret tidsplanering för själva loppet. Dock är jag i dagsläget försiktigt positiv till att jag kommer kunna göra ett försök på sub3 (eller sub 2:57) om inget oförutsett sker.

Om det är min sista satsning på sub3 eller inte kan man kanske inte vara 100% säker på. Dock känns det nu som att det nog är det så…

Nu eller aldrig!

Vasaloppet 2022

Så har jag då gjort det tillslut, åkt det riktiga Vasaloppet. Hela vägen från start till mål (efter att fått bryta i Risberg 2020).

Dessutom med en extra utmaning i att staka hela vägen.

Hur gick det då? Den som läser får se :-)

Vasaloppet 2022 blev dock inte som jag tänkt mig. Förkylningar, covid och missade seedningslopp ställde till det redan under senhösten men främst under januari och en bit in i februari. Som sista lilla extra bonus blev det missförstånd med vallningen och jag fick klistervallade skidor trots att jag skulle haft blanka. 

Tack vare Björn och Isak i XC Sthlm så fick jag ändå låna ett par stakskidor och det är såklart omöjligt att avgöra om dom var bättre eller sämre än mina. En sak är iaf klart och det är att dom var bättre än mina med klistervalla 😂.

Över till själva loppet…… 

Det var ju första gången jag skulle staka så långt och det var såklart nervöst men i slutändan gick det över förväntan, eller tja…. ….kanske just där jag hade mina förväntningar med tanke på min uppladdning. 

Konditionsmässigt var det inga problem men jag saknar viss styrka att orka ordentligt i alla uppförsbackar. Fick köra taktiskt och spara på krafterna lite för att hålla bra tempo på alla platta partier, en lärdom jag kunde ta av mitt Lidingölopp under hösten. Utnyttja dina starka partier! 

Start gick bra, vi fastnade nån minut bakom den beryktade kraschen men sen flöt det fram till backen. Backen gick också bra. Den tar ju sin tid och det är alltid några som inte förstår det där med att utrymme inte skapas magiskt bara för att man försöker tränga sig fram 🤪. Men allt höll och väl uppe på myrarna kunde åkningen börja på riktigt. Här gick det ganska trögt i spåren och lite mindre trögt mellan spåren. Av nån anledning så gick det däremot jättebra i utförslöporna, verkar som spåren där var glattare där och jag hade bättre glid än majoriteten av fältet.

Risbergsbackarna uppför gick helt ok, som sagt lite trögt med glidet men jag körde på bra. I en av backarna efter Risberg höll däremot resan på att få ett abrupt slut. En åkare snett framför mig fick ett snedskär i en kurva och flög ut framför mig, men med lite tur och skicklighet lyckades jag hoppa undan och svischa förbi.

Sen kom Lundbergsbackarna och det var klart den jobbigaste biten för mig i år. Fick kämpa med det mentala där och tänka att efter Oxberg så blir det allt lättare, vilket tyvärr bara är delvis sant 🙃. Det blev lättare men nu började jag bli så trött i axlar och armar att varje liten knix var jobbig. Som tur var blev skidorna bara bättre och bättre och gled riktigt bra i den varmare snön så fastän jag tappade lite mot andra uppför (främst dom med fäste) så tog jag fortsatt många placeringar på platten och utför. Förbi Hökberg och Eldris tuffade jag på på liknande sätt men i Eldris hände tre saker som påverkade sista knappa milen.

1. Jag hade bestämt mig att försöka öka från Eldris och in. 

2. Jag tog min egna gel precis innan stationen, och….

3. Efter Eldris stod XC-are och langade energi och hejade på så man inte kunde låta bli att öka. 

Så summa summarum, jag fick en riktigt bra sista mil där jag tog 50 placeringar till.

Sen kom jag i mål.

Men resultatet då Anders, resultatet?

Kom i mål på 5:25:46, på plats 1720 (män) 1798 (alla). Tiden är snabbaste jag gjort sträckan på och placeringen blir ju den bästa jag gjort då det är mitt första riktiga Vasalopp 😀.

Sammanslaget är jag nöjd med insatsen. Jag orkade hålla teknik och stakning hela vägen, tog placeringar hela vägen och körde allmänt smart utifrån förutsättningarna.

Att jag inte riktigt kunnat komma till start helt perfekt förberedd och få ut min ”potential” får jag använda som motivation till framtida förbättringar. 💪

 

Engelbrektsloppet 45 - äntligen frisk

Engelbrektsloppet 45 2022, äntligen blev det ett lopp efter förkylningar och Covid under december och januari månader.

Resultatet blev 2:26:20

Plats 27:a av ca 540 totalt och 25:a av ca 400 herrar)

Överlagt positivt även om resultatet inte var 100%. Efter flera förkylningar och covid sen jul kunde jag nu genomföra loppet med en frisk kropp. 

Märks dock att jag är något otränad, framförallt för att åka längre sträckor. Min taktik fram till Vasaloppet får därför bli volym och långpass i mestadels lågt tempo men för att vänja kroppen till de 9 milen och (förhoppningsvis) 5-5,5 h. 

För första gången i mitt liv fick jag starta längst fram, tyvärr var det enda gången jag ledde men roligt att få vara där nån gång iaf :-). Loppet i sig startade bra, ett något för snabbt första varv när det fanns spår. Sen försvann spåren och det blev dessutom trångt, emellanåt riktigt trångt. Exempel på krångliga partier var många utförsbackar som man fick bromsa i för att undvika framförvarande långsammare åkare samt där banan blev väldigt smal i kombination med att man mötte åkare åt andra hållet som t ex över en bro eller genom flera kurvor.

Varvtiderna var ungefär 45, 48, 53 vilket dels speglade min form men kanske mest hur mycket sämre förutsättningarna var varv 2 och 3.

Hade tur och fick en bra rygg från ca 1,5 varv och fram till nästan halva sista varvet där jag tappade på grund av att jag inte riktigt orkade åka på uppför. Efter jag släppt blev det en jobbig resa på ca 7 jobbiga km in till mål. Positivt nog orkade jag åka vidare och var inte nära att vägga, men tungt vara det.

Enda negativa är att jag fick ont i fötterna, undertill i muskeln som går längs hålfoten. Hoppas det beror på ganska nya pjäxor som inte riktigt är inkörda men ska prova med lite olika inlägg/innesulor och se hur det känns.

Ett annat litet problem var med vätskan då nummerlappen var lite i vägen men det vet jag hur jag löser till Vasaloppet