söndag 10 maj 2015

Tävlingsrapport Kungsholmen runt - en frustrerad rapport

Helt ärligt, jag känner en sån fruktansvärd frustration, jag vet inte varför jag återigen hamnar på en tid runt 40:40 på milen. Det är så otroligt tråkigt. 
Alltså, 40:44 (40:47), plats 150 av ca 1100.
Det kan i vissas ögon ses som en medioker tid och i vissas ögon som en riktigt bra tid. Helt objektivt bedömt är jag inte helt missnöjd med tiden men nu är det svårt att inte bli subjektiv. Tiden är därför på alla sätt obra och jag ska försöka utröna varför.


Vad har hänt sen sist?
Jag har tränat på bra och April innehöll 26 pass varav 8 löpning, 10 simning, 4 innebandy, 3 styrka och 1 spinning. Det något låga antalet löppass beror framförallt på att jag dels var förkyld i 5 dagar och att jag sedan varit småsnuvig i nu snart 2 veckor vilket kan bero på allergi, snuva, småbarn eller jag vet inte vad.

Vad är då problemet? Hur yttrar det sig?
Efter förkylningen har jag kunnat träna på men bara upp till mellanhårt, sen protesterar kroppen genom att "lägga ner", "bli matt". Inte som när man är sjuk på riktigt då kroppen lägger av helt och sedan fortsätter vara off också efter träningen och i X antal dagar. Nu går kroppen igång direkt jag drar ner lite på intensiteten, alltså inte direkt efter träningen eller så utan direkt jag t ex drar ner några sekunder på km-tempot.
Det går inte heller att jämföra med när man blir trött efter ett hårt pass, det är inte det som är problemet, det är inte så det känns.

Hur blev det då i loppet?
Jo, jag hade bestämt mig att köra på. I motsats till premiärmilen då jag gick ut kontrollerat och sprang jämt hela loppet (och ändå slutade på ca 40:40) så skulle jag nu hålla mig under 4-tempo så länge det bara gick, det var sub 40 eller ingenting som gällde.

Tittar man på mina data från Garmin Connect så ser man att jag håller perfekt tempo första 5-6 km (5:an gick på 19:58) men sen kommer det. Inte helt dom en överraskning då jag börjar snora ordentligt vid ca 4 km, men...

Vid 6 km, eller strax efter, så tar det stopp i kroppen, precis som på träning. Det känns som att jag får mindre luft (inte alls som någon som har astma, eller ens så att det känns farligt eller otäckt) och kroppen blir matt, inte "full av mjölksyra"- eller "låg på energi"-matt utan på ett mer oidentifierat sätt. Så hela km 7 blir återhämtning och jag tappar på tok för mycket tid för att längre ha chans på sub 40 och därmed tappar jag motivationen att kämpa fullt ut längre. Det är inget PB jag är ute efter, det spelar ingen roll.

Så jag tar sakta men säkert och ökar tempot sista 3 km in i mål och avlutar ok, inte minst med en energikick från Urban (som sedan persade på HM, Grattis!) som hejade på mot slutet.

I mål var jag riktigt trött, inte död men bra trött ändå. 10 minuter senare är jag ok igen, liknande det som händer på träning, inklusive en rinnande de näsa.

Ok, lite positivt då.
Jag kämpade trots allt på och hade jag haft motivationen för det så hade jag nog satt ett nytt PB med 5-10 sekunder, men den motivationen har jag som sagt inte. Jag kunde gett upp helt och kommit i mål på ca en minut sämre tid, så det är jag glad att jag inte gjorde. Sen kändes det väldigt lätt första ca 4 km, innan nosen började rinna ordentligt. Det och att jag återhämtar mig fort tyder ju på någon form av form.

Tillbaka till frustrationen.
Det är frustrerande att inte veta om (bristen på) resultaten beror:

  • Allergi?
  • Förkylning?
  • Annat sjukdomsrelaterat?
  • Dålig form?
  • Missat något i träningen?
  • Annat träningsrelaterat (löpteknik, styrka, eller...)?
  • Dålig sömn?
  • Annat?
Det känns som att jag står helt still i min utveckling, fast jag är i en bra form.

Det är också frustrerande att jag brukar kunna tolka min kropp och analysera min träning kontra resultat på ett bra och utvecklande sätt, men inte denna gång. Jag har tänkt och tänkt men inte hittat någon lösning.


Summering
Det finns så många andra vinster med min träning att jag inte på något sätt känner mig manad att lägga ner träningen, eller ens minska den. Jag är också för envis för att ge upp om milen sub 40 och om 10 dagar ska jag debutera på 10 000 m på bana (Arenamilen), bara det ska bli kul och utmanande och en bra chans att komma under 40 (även om det inte är riktigt samma sak).

Kanske är det så enkelt att jag mentalt har lite för stor respekt och därför är lite för spänd och lite övertänd på alla millopp. Den mentala sidan är ju helt klart att räkna med.

Den som lever får se och som Urban säger: Vi ger oss inte.

2 kommentarer:

  1. Det känns som att min utveckling varit L-formad, så jag känner igen frustrationen. Fast på milen kan man ju i alla fall kosta på sig litet mera frekvent tävlande, och det är väl det som är grejen att lära sig gasa på. Annars tycker jag att din gamla PB-rekommendation är riktigt bra. Men rädslan att gå sönder stoppade mig litet nu. Jag kanske skall ta mig till Vallentuna och titta på arenamilen och se när du får allt att stämma ;-)

    SvaraRadera
  2. Det gör det ändå mer frustrerande, att jag hittat ett perfekt utgångstempo, precis så snabbt som jag behöver och det är ett tempo jag känner mig bekväm i 3:55-3:59/km. Det vore en sak om jag öppnade i 3:45-tempo och trodde att jag skulle hålla, det skulle vara tufft...
    ...men det är kanske exakt som du säger, jag behöver lära mig att gasa på, eller kanske främst orka hålla gasen. Sluta försöka hitta ursäkter och bara köra :-).

    Jag tar självklart emot allt stöd jag kan få när jag springer Arenamilen men ödmjuk av erfarenhet vågar jag inte lova resultat :-/

    SvaraRadera